tisdag 31 januari 2012

Dendär känslan...

...när man vet att festen håller på att ta slut och att musiken därmed också snart tystnar. Då man ger sitt allt på dansgolvet och övertalar DJ:n (med sällan tidigare skådad viljestyrka) att spela ens en enda biisi till och blir euforisk av lycka när han/hon faktist gör det. När man inget hellre vill än att vara just där i nuet.

Tänk om man kunde få ens en bråkdel av den känslan i vardagen?

"Hear the music before the song is over" har någon fiffig människa sagt. Ska vi göra det, jooko?

söndag 29 januari 2012

Känslor om tankar om känslor

Dethär receptet ska jag inte glömma. Enkelt att laga, gott och rikligt - det fyller med andra ord alla kriterier jag just nu har för matlagning. Det blir så när jag jobbar och tycker om att laga mat men inte hinner varje dag.

Nu till saken: lyssnade idag på Uskalla Innostua:s webinar: Tunne voimasi ja miten voit käyttää tunteitasi voimavaroina. Det var mycket repetition och en bra påminnelse, speciellt efter mina funderingar igår. Det talades bl.a. om hur man kan ändra på en känsla och här är några anteckningar gällande det:
  • Det börjar med att identifiera känslan och vara medveten om den och det faktum att man inte vill känna så och istället fokusera på vad man vill känna istället och aktivt försöka skapa den känslan (t.ex påminna sig om en situation där man kännt så tidigare)
  • Man kan även helt enkelt ändra fokus och /eller "sinneskanal" (=aistikanava): är man t.ex. irriterad på att grannen remppar (=ett ljud) kan man istället fokusera på en vacker tavla (=en bild)
  • Att fokusera på sin andning och antingen lugna ner den eller tvärtom - beroende på vad man vill uppnå 
  • Att ändra ställning och att röra på sig fungerar alltid - det är svårt att få tillbaka den ursprungliga känslan om man rört på sig
    • Att lyfta upp hakan kan ha en mycket stor effekt - om man har negativa känslor brukar de bli betydligt mindre om man helt enkelt bara lyfter upp hakan och rätar på ryggen
    • Det är svårt att känna sig deprimerad (helt fysiskt alltså) när man rör på sig
 Förutom det här snackades det om det faktum att det är bra att lära sig identifiera känslor och speciellt var de känns rent fysiskt - alla känslor känns nämligen någonstans men man har inte alltid funderat på saken. Då kan man bättre även kontrollera dem (med t.ex olika NLP verktyg) och vid behov ändra dem. Att börja lägga märke till sin inre röst hjälper också.

I ett nötskal var poängen den, att man kan skapa precis ett sådant liv som man vill och med lite träning öka på positiva känslorna i livet märkbart. Såklart är det ett faktum att alla känslor är betydelsefulla och viktiga, men man har makten att lite städa upp i känslogarderåben och bli av med onödiga negativa känslor. Dethär har jag skrivit om tidigare, men lika mycket funderar jag på det ännu också. Fascinerande och nyttigt och säkert life changing.


Det är också bra att lite förstå sig på hur ens intellekt (=mieli) fungerar. Det generaliserar, associerar och kopplar. Därför går det lätt så att man tolkar andra fel så det lönar sig alltid att fråga vad den andra menade när man känner sig sårad eller när man tagit åt sig. Det är ganska sällan som folk faktist menar något illa men ganska ofta som det känns så. Rekommenderar kommunikation och ska försöka komma ihåg dethär och våga fråga om/när jag blir och grubblar på något.


En konstig grej som togs upp och som jag också läst och hört om tidigare och fortfarande int fattar varför det är så: vi blir jätte lätt fängslade i en negativ känsla på tok för länge - det är urenkelt att bli kvar där och muhi. Men när det kommer till positiva känslor är det betydligt svårare! Varför?? Jätte konstigt!


Ett kiva veckoslut bakom mig - nära och kära, matlagning och bakning, tankar och funderingar.


Tack :)

Yogi tea visdomar

Min Yogi tea tepåse påminde mig imorse om dethär:

"Patience is the key of joy."

Ganska träffande med tanke på mina skriverier igår kväll...

Tack :)

lördag 28 januari 2012

Hur utrota spännaren i mig?

Hade min brors barn här hela dagen (och natten). Det blev lite hektiskt emellanåt med 3 barn och jag fick fast mig själv för att bli lätt irriterad och spänd. Som en äkta spännare! Sådan vill jag ju inte vara så jag började fundera över vad det är som förorsakar det och hur jag kunde undvika det?

Tyvärr insåg jag att det som förorsakar det är när saker inte går helt smidigt och så plötsligt blir det kaotiskt och 7 saker händer på en gång och 3 typer har olika krav hela tiden. J är mycket bättre på att ta det lugnt i sådana situationer men jag har helt tydligt mycket att lära mig. Mitt i det hela började jag analysera saken (vilket ju är stora framsteg eftersom jag identifierade detdär tankemönstret just i den stunden) och kände efter var det kändes helt fysiskt. Det är faktist ganska intressant att känna efter var något känns - detdär kändes som ett lätt tryck i bröstet och min inre röst liknade något av en överansträngd ragata. Konstigt med tanke på att det inte var något hemskt dramatiskt alls... Så helt tydligt är det när jag tappar kontrollen och känner mig otillräcklig (flera olika krav från flera olika håll på en gång) som jag blir en spännare!

Och eftersom jag ju absolut inte vill vara en spännare så sku jag gärna veta hur jag kunde undvika det. Men eftersom det är lättare att komma fram till hur man kan åtgärda saken tar jag det först. Jag märkte nämligen att det igen handlar om dendär andningen - trycket i bröstet och irritationen gick bort när jag tog en egen mental time-out och koncentrerade mig på min andning och därmed aktiverade de fiffigare delarna av min hjärna... Tänk vilket nyttigt redskap vi alla har! Bara vi lärde oss att använda det bättre...

Hmm, hur kunde jag undvika att bli en spännare i dylika situationer? Det var en svårare fråga men tror nog i mitt fall att en del av svaret är dendär andningen. En annan del av svaret är den inre rösten. Och en tredje del av svaret är antagligen övning i att identifiera känslan och byta ut den före den hinner ta över.

Men eftersom jag i stunden lyckades identifiera känslan, analysera känslan och även åtgärda känslan så kanske jag inte är en spännare förevigt! Dessutom så är jag motsatsen till en spännare i så många saker så nu kanske man kunde utnyttja NLP till att överföra den fiilisen till situationer där lilla spännaren kommer fram.

Bring it on (kaotiska okontrollerade helheter)! Det är ju faktist jag som klassar helheterna som kaotiska och okontrollerade och jag som egentligen väljer hur jag reagerar - med andra ord kunde jag klassa annorlunda och välja bättre!

Vi hade en sådanhär staty i "klassrummet" på Namaste. Jag vill ha en!




Tack :)

Recept för att bli på gott humör

Hade just ett helt onödigt gräl med J och för att snabbt komma bort ur den fiilisen grävde jag fram denhär.

Fungerar varje gång!

Tack :)

fredag 27 januari 2012

Tack snälla tjuv!

Fick idag ett brev av Polisen - min plånbok som stals förra fre har hittats! Den hade redan hittat till polisens hittegods förra lördagen, men först på onsdagen skrevs ett brev som postades så att det hittade fram idag. Maaaan, så ineffektivt... Lilla konsulten i mig börjar direkt fundera på hur processen kunde effektiveras och automatiseras, men resten av mig är bara så tacksam :) Jag sjöng och dansade av glädje när jag läst brevet och nu hoppas jag såklart att allt annat utom bank-korten är kvar. Det får jag veta först på måndagen eftersom jag inte idag hinner hämta den.

Dessutom ringde hon som jag gått hos på Reiki just och undrade om jag vill vara med på en grej som lät jätte inspirerande och kiva - mer om det senare, men ivrig är jag redan nu!

Och solen skiner, vilket den inte har gjort på lääänge. Ingen dålig fredag alltså!

Nu ska jag mysa och läsa - det här är min helt egen tid. E sover dagssömn, J är på jobb och jag är officiellt ledig. Inte på saikku, inte distansjobbande, utan ledig.

Tack :)

onsdag 25 januari 2012

Solhälsningar och 4-dagars arbetsvecka

Hello solen!
Gjorde mina första solhälsningar sedan jag försträckte ryggen på julafton och styv var jag men det gjorde inte ont. Även danstimmen igår gick ganska bra och idag lyfte jag in E i bilen för första gången sedan julafton. Småningom blir det alltså bättre! Lyckades också jobba sgs hela dagen och det var första gången jag hade bråttom hem så att barnsköterskan som började hos oss förra veckan fick gå hem. Ny känsla... Det har ju nog varit extremt lyxigt hela hösten när J varit vårdledig - det inser jag egentligen först nu!

Nog känns det dessutom lite tråkigt att lämna E med sköterskan men fortfarande är vi ju så lyckligt lottade att vi har möjligheten att ha en sköterska endast 3 dagar i veckan. Världens lyxliv vi lever för tillfället!

Det här är första veckan jag får känna på hur det påriktigt känns att jobba 4 dagar i veckan. Hittills har jag ju varit sjukledig så har ju inte jobbat alls... Men tror att dethär med 4 dagar i veckan just nu är en helt optimal lösning! vet dock inte hur ivrig jag någonsin kommer att vara på att återgå till 5 dagars vecka... Men det ser man sen!

Är man effektivare när man har kortare tid på sig att utföra saker? Jo. Har man 3 dagar på sig att utföra något så använder man 3 dagar. Har man endast 2 dagar på sig att göra något så lyckas det också. Man får också lätt 4 dagar att gå med samma uppgift. Vad betyder det? Jo, att vi ganska lätt utan att märka det bakar in onödigt pysslande i arbetsdagen. Ifall att vår arbetsgivare är så konservativ (vilket dom flesta ännu är) så gör man det eftersom man enligt sitt arbetskontrakt ska arbeta 40h/vecka och 8h/dag - helst där mellan 08 och 17. Detta har börjat ifrågasättas på många olika håll och inte bara av sådana som förespråkar downshifting etc, utan av forskningsgrupper på t.ex LSE. Det har skrivits mycket om saken och tror att det är högst sannolikt att det kommer att hända en paradigmförändring (heter det så?) inom det området inom de närmaste åren. Det finns ju folk som bara sitter och rullar tummarna på arbetsplatsen och det vinner ju nog ingen på.

Det finns folk som är fullständigt oproduktiva på förmiddagen och jobbar bäst på kvällen och tvärtom. Det skulle ju vara bäst om detta kunde utnyttjas av arbetsgivaren. Dessutom är det många jobb som kan utföras närsomhelst och varsomhelst och många känner säkert igen dendär fre-eftermiddagen som nog på många arbetsplatser är helt oproduktiv eftersom folk redan har andra foten i veckoslutet.

Plötsligt tog jag upp en massa olika saker, men min huvudpoäng var nog detdär med onödigt pysslande. Ofta börjar man kolla sin mail el dyl när man inte riktigt vill ta itu med någon lite större och mer krävande uppgift. Men vad man gör är egentligen en björntjänst åt sig själv eftersom man skjuter upp uppgiften och dessutom ödar tid på onödigheter. Så helhetstiden för att utföra uppgiften blir längre.

Tidigare fick jag 100-200mail per dag och mina dagar var helt hysteriska - blev avbruten precis hela tiden. Och nu när jag lärt mig att det kan ta upp till 45min för hjärnan att "tune in" tillbaka till en uppgift som kräver ens lite koncentration efter att ha blivit avbruten och att ca 28% av en arbetsdag består av sådanahär onödiga avbrott så hoppas jag att jag kan använda min tid bättre i framtiden. Endast läsa mailen några ggr per dag (som tur får jag nuförtiden en bråkdel av vad jag fick tidigare!) och sluta multi-task:a. Det har jag skrivit om tidigare men håller fortfarande på med det...

Antagligen har jag inte slutat eftersom jag definierat målsättningen sådär: "Sluta multi-task:a!". Jag borde ju istället fokusera på hur jag ska göra istället för att multi-task:a. Såhär: "Jag slutför arbetsuppgifter jag börjar med och läser min mail 4 ggr per dag."

Får se om det fungerar bättre nu!

Tack :)

tisdag 24 januari 2012

Renovering av vardagen

Snackade just med en vän som ännu för en månad sedan var sjukledig pga utbrändhet och sömnstörningar.
Nu berättade han att han "renoverat sin vardag" och genom det helt enkelt "städat undan" symptomen. Han har stabiliserat sin dygnsrytm och stiger upp klockan 06.00 varje moron - oberoende av vad det står i kalendern. Dessutom har han ändrat på sina matvanor och äter med 3-4 timmars mellanrum (vilket jag också borde gjora..). Detta för med sig att han börjar sin dag i lugn och ro, är effektivare på jobbet eftersom blodsockret och energin är stabilare, och får sömn samtidigt varje kväll.

Här behövdes ingen coaching, inga mediciner, inga trollkonster, inget konstigt alls! Utan bara en insikt om att en förändring måste ske. En del-trigger (antagligen en mycket liten sådan, men ändå) för denhär förändringen var mina anteckningar från en föreläsning förra hösten. "Det är en skillnad på att söka och försöka uppnå tillfällig lättnad och på att förändra något påriktigt."

Han ändrade på något påriktigt och bevisade därmed skillnaden. Kanske det var ett tillräckligt inspirerande exempel för att även få mig att fundera på detdär med mina matvanor...?

Tack :)

måndag 23 januari 2012

Kärleksvitamin!

Använder ordet varje dag - viktigare vitamin finns ju inte! Brist på kärleksvitamin leder i längden till både psykiska och fysiska symptom - åtminstone för mig.

Jag tänkte att kärleksvitamin som term är hur vanligt som helst. Googlade det på skoj och fick 7 (SJU!) träffar av vilka två var min egen blogg. Googlade "rakkausvitamiini" och fick 2 träffar.

Först tänkte jag att "Hej, kanske jag kan sätta copyright på termen?" men sen insåg jag att nej - precis tvärtom. Vill ju sprida budskapet och se till att kärleksvitaminet i världen ökar - det ökar ju desto mer det förbrukas!

Och det är ju inte termen som är poängen, utan känslan och tanken <3




Mera kärleksvitamin åt folket!

Tack :)

Ryggen vol. n

Kom just från Fysioterapin och nu ska jag försöka jobba. Förra torsdagen jobbade jag ju också hela dagen och det gick helt ok, så nu hoppas jag på det bästa!

Frågade lite detaljer om varför det är så viktigt att röra sig, eftersom jag inte kom ihåg detaljer då jag skrev om saken. Hon berättade att dedär välilevynä inte har någon egen ämnesomsättning och behöver därför att all vävnad runt omkring dem rör sig så mycket som möjligt så att dessa välilevyn kan suga upp så mycket av det goda som möjligt. Hon beskrev välilevynä som uppsugande svampar. Så nu sitter jag här och vinglar i stolen och antagligen ser det ut som om jag har klåda i rumpan men jag bryr mig inte!

Nu är ordern följande: Jag ska tänja, förstärka muskler och röra på mig. Jag får göra alklt hur mycket jag vill men ifall att det börjar stråla ner i endera benet måste jag sluta. Dessutom kunde vi identifiera två ryggkotor som helt tydligt "tagit skada", eller rättare sagt ledbanden runt dem. Och de blir bättre med tiden.

Näillä mennään! SNART kan jag igen spontant lyfta lilla E i famnen och juksas och hassuttele med henne så mycke jag bara orkar!

Tack!

lördag 21 januari 2012

Vetovoiman laki? Negativ sådan...

Jätte lyckad kväll med mina dans-kompisar! Efter god mat, dricka och bra diskussioner tog vi taxi till stan och jag meddelade att eftersom jag för tillfället är den enda som lyfter lön så kan jag betala taxin och uttryckte därmed indirekt en "obryende penga-attityd".

2,5 timmar senare stal någon min plånbok och förrän jag hann märka det och spärra korten (30min efter stölden som måste ha skett vid bardisken) hade denna någon lyft 960€ från mitt konto.

Vetovoiman laki? Antagligen bara dålig tur, men lite måste man fundera...

Stackars tjuv som måste jobba fre-kväll - hoppas han/hon har nytta av pengarna! Och hoppas han/hon är så snäll att han/hon inte slänger plånboken, utan att den hittas och jag slipper säätäsäätäsäätä med att fixa nya kort etc.

Men igår fick jag dansa och det är ju det bästa jag vet så det är det som räknas!

fredag 20 januari 2012

Kan det vara sant?

Läste i boken att barn ler 400 ggr/dag medan vuxna ler 15 ggr/dag?!?

Kan det verkligen vara sant? Hur gjordes månne den undersökningen? Och ifall att det är så, hoppas jag att det håller på att ske en förändring i den statistiken. Själv tror jag nog att jag ler betydligt mer än 15 ggr/dag. Jag har alltid varit en såndän "freak" som ler åt främlingar på gatan och i bussen och för mig själv. Men nog vet jag att jag haft dagar som jag knappt kommit upp till 15...

Att le är ju inte ett självendamål, men man hoppas ju att ens perus vardag ser ut så att man kommit upp till 15 senast vid lunch? Och ifall inte - vad kan man göra för att ändra på saken? Bra att fundera ut hurdana saker det är som bidrar till en lite kivogare vardag, tror jag! Här är några som för mig funkar direkt:
  • musik
  • dans
  • något så extremt som YouTube
  • kivoga samtal
  • kärleksvitamin
  • positiv inre dialog - speciellt på morgonen
Dom flesta funkar även på jobbet. På jobbet kan man också helt enkelt bara uppmuntra en kollega spontant eller ge en komplimang åt någon. Då blir det liksom dubbel-effekt! Rekommenderar!




Och kom ihåg att leenden smittar :)

onsdag 18 januari 2012

J'aime la vie!

Måste påminna mig om att dethär är orsaken varför jag blev en Eurovisions-freak. Jag fattade ju inte då år 1986 vad hon sjöng, men glatt sjöng jag med:

J'aime, j'aime la vie I love, I love life
(Même si c'est une folie) (Even if it's madness)
J'aime, j'aime la vie I love, I love life
(Bravo pour le défi) (Bravo for the challenge)
J'aime, j'aime la vie I love, I love life
Ne m'en veuillez pas Don't hold it against me
Je suis née comme ça I was born that way
J'aime, j'aime la vie

Vad kan man säga: je suis née comme ça! Har de senaste dagarna lyssnat på denhär ganska aktivt och haft hepuli-discon me E. Hepuli-discon är vår nya juttu - hoppas vi håller på med det ännu om 20 år!

Och om inte annat och om någon läser dethär så rekommenderar jag varmt att kolla in The Fashion Statement vid 1min 54sek. Priceless. 

"...så att tiden går snabbare..."


Det här slog mig idag när jag gick till butiken med E:
Jag njöt av att promenera hemåt i hennes takt "eftersom kvällen då gick snabbare". Fick fast mig själv för att tänka så och förvandlade den tanken till att njuta av att inte ha bråttom hem och kunna promenera i hennes takt. Och det var t.o.m. ännu kivogare när jag insåg att tiden gick ganska långsamt och att jag därmed hade mera tid med henne (hon råkade vara riktigt EXTRA ljuvlig). Ska härmed helt enkelt göra saker eftersom det är roligt och undvika tanken om att "kvällen går snabbare/är lättare". Skönt att bli av med den tanken - den är ju helt onödig!

NU ska jag mysa!



Hur talar du åt dig själv? Hur ser din verklighet ut?

"Mielemme ei myrkyty siitä, mitä toiset sanovat tai tekevät, vaan siitä, mitä itse odotin heidän sanovan tai tekevän"

Den meningen läste jag idag (i boken)och den fick mig att stanna upp. Har tänkt tanken flera gånger men tydligare än detdär kan man knappast säga det.

Det är ju så att det är ganska lätt att det blir så att man bygger upp en världsbild och har en massa trosföreställningar och uppfattningar av vad som är rätt och fel och så tror man att det är den objektiva sanningen och därmed förväntar man sig att andra ska leva och agera enligt den. Och trots att man nog vet att alla är vi olika och har olika strategier och motiv att agera som vi gör så på något sätt missar vi ändå detdär med att vår uppfattning om precis allt vi ser och hör faktist är fullständigt subjektiva och därmed är hela den "verkligheten" vi lever i en annan "verklighet" än alla andras. Även våra näraste och käraste lever i en annan "verklighet" och dethär är bra att komma ihåg.

Så varför blir man irriterad? Jo, för att någon inte agerade enligt det vi förväntat oss eller så som vi själv skulle ha gjort i motsvarande situation. Men helt säkert agerade den personen på bästa möjliga sätt från den personens perspektiv! Hur i hela fridens namn ska vi fatta dethär en gång för alla och inse att alla gör sitt bästa? Istället för att försöka "skola" den andra?

Jag har läst och hört mycket om det faktum att man bara behöver ändra på sin attityd och på sitt sätt att se på saker och detta för med sig att omgivningen faktist förändras. Och det gör den ju, eftersom din "verklighet" ju förändras när du byter glasögon. Så det handlar inte om att man telepatiskt påverkar folk i sin omgivning, utan att man själv kalibrerar sina glasögon genom vilka man kollar på världen. Tänk - att istället för att ha en massa "projekt" där vi upplyser och skolar folk omkring oss och ödar energi på att klaga över saker så kan allt detta fixas genom ett enda projekt. Inte kanske det kortaste projektet, men ett där ingen annan kan påverka framgången eller tidtabellen än du själv.

Och en mycket viktig del av dethär är sättet du talar med dig själv. Din inre röst. Ojar och vojar du dig över allt och ingenting? Får mordiska tankar i en lång kassakö och någon börjar räkna mynt? Svär åt väckarklockan? Svär över med-bilister? Klagar över vädret? Försäkrar dig om att du nog knappast får jobbet/klarar tenten/orkar med svärmor/får sova/lyckas med biffen/hinner till bussen/lyckas med föredraget/hålls frisk etc?

Börja lyssna på din inre röst och med vilka ord och med vilken röst du talar åt/med dig själv, oberoende om du talar om dig själv eller om någon annan (eftersom sättet hur du talar åt dig själv om andra människor långt definierar hur du behandlar dem). Skulle du tala så åt en god vän? Att börja lyssna på dendär inre rösten var ganska ögonöppnande för mig och sakta men säkert försöker jag göra något åt saken. Det går framåt (långsamt) och småningom kan jag även börja ana förändringar i min "verklighet". Tror inte t.ex det endast är en slump att mitt jobb plötsligt är sgs min drömjobb. Eller att mitt livs största energiasyöppö (som antagligen sugit ca 60-80% av min totala energi i åratal) inte ens kan definieras som en energiasyöppö mera. Och plötsligt finns det ytterst få människor som irriterar mig. Redan det gör livet ganska mycket kivogare!

Kunde fortsätta i all evighet att skriva om dethär ämnet men nu slutar jag och myser istället.

Tacktack :)

 

måndag 16 januari 2012

En artikel om Life-Coaching, en innovation och lite andra tankar

..så att jag inte tappar bort den...

Dessutom vill jag heller inte glömma den suveräna innovationen min kära J gjorde häromkvällen. Jag klagade (...trots att jag inte skulle...) över att jag får så kallt om armarna då jag läser på kvällarna i sängen. Då kläckte J helt spontant ur sig (mera som ett skämt): använd benvärmare på armarna! Och det gjorde jag - problem solved!!

Sedan kom jag på en sak som fysioterapeuten sade åt mig förra veckan: att kroppen (speciellt ryggen) behöver rörelse var 40:e minut, vilket alltså betyder att man borde hålla pauser på jobbet med 40min mellanrum även från kroppens synvinkel - inte bara hjärnans. Och kroppen behöver helt tydligt dubbelt så mycket pauser som hjärnan så oberoende om man vill ta hand om sin kropp eller sin hjärna/själ (det harmar mig att jag inte kommer på något bra ord för "mieli" (fi) på svenska. Sinne passar inte, tycker jag?) eller båda, så ska man hålla pauser ofta! Hur kan dethär vara så svårt att implementera?? Nu med min rygg är det inte svårt - den tvingar mig att stiga upp och röra på mig hela tiden. Men utan en sådan indikator? Hur gör man för att få till stånd tillräckligt med pauser? Kanske man kan skaffa ett timglas? Eller använda alarmen på telefonen? Och småningom bygga in det i muskelminnet? När jag någon vacker dag (var igen hos läkaren idag och fortsätter vara sjukledig...) återvänder till jobbet ska jag göra mitt bästa för att införa dessa pauser!

Läser förresten en bra bok som jag - ironiskt nog - haft i min bokhylla sedan 2003. Den innehåller en stor del av det jag lärt mig under mina studier det senaste året. Spännande, att dehär sakerna som jag fascineras av för tillfället har varit inom nära räckhåll redan länge, vilket jag redan nämnt tidigare. Låter inte det harma mig, eftersom det ju endast betyder att jag först nu är färdig för denhär aktiva processen, som började för 1,5 år sen. Den passiva processen har ju rullat på i all evighet och det var nog Life Coach kursen som var porten - och bara början - till den aktiva prosessen.

Tacksam över den aktiva processen - den möjliggör under!

fredag 13 januari 2012

Bra saker händer även fredagen den 13:e!

Det händer härligt konstiga saker här i livet...

I September gick jag tillbaka på jobb efter min mammaledighet och under första veckan började jag (förutom det riktiga konsult-jobbet) som vår interna communications specialist i vårt employee wellbeing team (jee!). Snackade då med vår Wellbeing team lead som drar teamet och berättade om att jag studerat Life Coaching under min mammaledighet. Hon lät intresserad och tog upp saken igen någon månad senare och denhär veckan har hon börjat studera samma kurs!

Och vad betyder dethär för mig, förutom att jag får ett 200€ precentkort till skolan eftersom jag rekommenderat skolan för henne? Jo, att jag idag blev vår nya Wellbeing Team Lead! Så nu helt plötsligt är det jag som snackar med underleverantörer, vår VD och andra och har dessutom ännu bättre möjligheter att påverka åt vilket håll vårt Wellbeing program utvecklas.

Så mitt jobb, som jag före moderskapsledigheten tyckte mindre bra om har verkligen förvandlats till mitt dröm-jobb på många olika sätt. Lyckans mig - man blir så glad!

Såklart betyder det mer ansvar och det är ännu viktigare för mig att lära mig att använda min tid rätt och effektivt på jobbet - speciellt som jag endast jobbar 4dagar i veckan fr.o.m. idag. Men jag litar på att tiden räcker till och att balansen mellan jobb, wellbeing program och fritid är precis så som den ska vara.

Utmanande och spännande - pirrar i kroppen! HoppasHOPPAS min rygg snart låter mig gå tillbaka på jobb!

Tack!


torsdag 12 januari 2012

En liten påminnelse åt mig själv:

Blev så ivrig när jag skrev just att jag lite glömde det mest essentiella av allt: att leva i nuet.
Och det bästa med hela denhär underbara dagen var att komma hem till en skrattande tös, lite hassuttele och kramas med henne, berätta åt henne varför idag var en bra dag och även varför imorgon kommer att vara en bra dag, påminna henne om att hon duger precis som hon är och sedan fnissas lite och lämna henne kikattande i sin säng där hon sedan somnade. Priceless. Och dethär är första gången hon blivit skrattande i sängen och sedan somnat sött så helt tydligt - en magisk och bra dag!

Tacksam.

Do what you love - Love what you do

Vilken dag!
Trots sjukledigheten ringde jag på förmiddagen in till ett planeringsmöte där vi tillsammans med kunden planerade våren. Är jätte inspirerad och vill tillbaka på jobb nunu! Känner på mig att vi kommer att få mycket till stånd och att jag får göra mycket av sådant som jag verkligen vill och kan!

På eftermiddagen åkte jag iväg till kontoret och gick på ett annat planeringsmöte, som handlade om nr2 här. Förutom mig, så är det en annan frivillig från Sefe som kommer att dra skolningen och jag fick jätte bra vibor på alla sätt! Hon började genast snacka om hur vi kan använda NLP etc och jag visste direkt att dethär blir ett bra och givande samarbete och jag kommer antagligen att lära mig massor av henne. Jag hade inte tidigare insett den aspekten men nu är det liksom win-win-win! Det var meningen att jag själv sku dra den ena skolningsdagen och hon den andra, men vi kom överens om att samarbeta.

Och sedan - dagens grande finale: gick till Valmentamo för att lyssna på deras Life coach kurs-info och blev dessutom grupp-coachad där. Det var ju mycket repetition från tidigare, men ändå helt underbart, tankeväckande, inspirerande och härligt! Tänkte därför skriva ner lite anteckningar så att jag någon vacker dag kan drömma mig tillbaka.

  • Coaching är helt enkelt ett sätt att vara och göra saker genom (="tapa toimia")
  • De förändringar och det välmående man får till stånd genom coaching är bestående eftersom de baserar sig på det att vi alla är experter på vårt eget liv och förändriongen kommer inifrån oss själva
  • Formeln är enkel: 1) Var är jag nu 2) Vart vill jag komma 3) Hur tar jag mig dit. Dessutom är det bra att veta hur människans sinne fungerar.
  • Den kognitiva triangeln kan hjälpa oss att förstå hur tankar, känslor och handlingar påverkar varandra
  • Tänker jag att "livet är tungt", så känns även livet tungt och mitt beteende påverkas av den negativa tanken och känslan och på kvällen kan jag säga mig själv: "Vad var det jag sa?? Livet ÄR tungt!"
  • Tänker jag att "livet är underbart och fullt av möjligheter!" så känns det säkert ganska så mycket bättre och mitt beteende påverkas av den positiva tanken och känslan och på kvällen kan jag säga mig själv: "Vad var det jag sa?? Livet ÄR underbart!" (det kommer åtmisntone jag att säga mig själv idag när jag går och lägger mig!!)
  • Det fina med coaching (och vad som helst annat också egentligen) är att beroende på hurdan typs människa man är så kan man påverka antingen tanken, känslan eller beteendet! Man väljer ju själv sina tankar som påverkar ens känslor. Man väljer även indirekt sina känslor och man kan lära sig att få fast sig själv just i det ögonblicket man håller på att tänka en destruktiv eller negativ tanke och sedan vända den till något neutralt/positivt. Det är ju absolut inte meningen att man ska eliminera alla negativa käsnlor, men nu snackar jag om onödiga negativa känslor som inte för oss framåt, skyddar oss eller gynnar oss på något sätt.
  • En bra poäng är att fundera på vad det är som ger en bra fiilis och sedan fundera på hur man får mer av det i livet. Själv har jag börjat "släppa loss" här hemma och sjunger och dansar allt mer för mig själv och till min familjs stora (?) nöje ;) Och jag mår såå bra av det!
  • Ifall man vill ha till stånd en förändring är det viktigt att ha en plan och konkreta delmål. Delmålen ska vara sådana att de passar en själv och inte är för stora steg för att få igång en reaktion någonstans där inne, att "nej, nu gfår det för fort, vill inte förändras!". Har antagligen tidigare nämnt att vår hjärna är sååå energieffektiv och vill automatisera allt och därför är det svårt för oss att acceptera förändringar i tanke- eller beteendemönster. Baby steps... Och vid varje delmål lönar det sig att fundera och känna efter ifall man har bättre eller sämre fiilis än då man startade. Nu inser jag att jag skrivit om dethär med målsättningar och hur man kan nå dem tidigare...
  • Det finns en viss skillnad mellan att "försöka göra" och att "göra". Dethär handlar igen om ordval och om hur vårt undermedvetna uppfattar våra tankar/ord...
  • Även om coaching fokuserar på framtiden och på lösningar istället för att fokusera på det förflutna och problem, så kan det vara nyttigt att identifiera möjliga "energiasyöppön" från det förflutna. Ifall att det känns att någon person eller händelse från det förflutna som slukar ca 20% av ens energi, så är det ju nästan som att försöka gå framåt utan sitt andra ben. Då finns det skäl att fokusera på hur man kan minska vikten på den "energiasyöppön".
  • Det viktigaste är att leva enligt det man lär sig. Det räcker inte att bara lära sig.. Det är ju inte teorin och kunskapen och vetenskapen som är juttun. Ifall att det vore så, skulle det finnas betydligt mindre människor som strävar efter mer välmående. Det handlar om självkännedom, insikter och förståelse om hur man påverkas av de val man gör i livet och varje sekund.
  • "Vem är jag?", "Vems liv lever jag?",  "Hur mår jag?" - ganska bra frågor att ställa sig själv med jämna mellanrum!
Och på vägen hem passerade jag ett skyltfönster där det stod med stora bokstäver:





Lätt som en plätt! (Speciellt när man varit sjukledig i 3 veckor och är en Mary pill-Poppins...)


Tacktack :)

onsdag 11 januari 2012

Vad ska jag läsa till näst?

Är nästan otålig eftersom jag ännu har 50 sidor kvar av Koneen Ruhtinas... Intressanta diskussioner med gamla och nya bekanta har igen satt igång dendär kittlande känslan jag hade hela förra året då jag slukade tankeväckande böcker. Uskalla innostua typerna (speciellt Ilkka Koppelomäki) har redan en längre tid snackat om The 4 hour work week som jag kort nämnde tidigare och J läste just den färdigt så kanske jag kunde börja där? Men och andra sidan blev jag igen lite ivrig på Positiv Psykologi och kanske tänkte beställa via Amazon någon "teoribok" om det? Det var diskussioner med både min energiahoitaja och med Anneli Litovaara som fick mig att luta åt det hållet, medan diskussioner med kurskompisar fick mig att luta mot lite mer "huuhaa" läsning?

Som tur behöver jag inte besluta något ännu eftersom jag ju ännu har 50 sidor kvar av Koneen Ruhtinas! (...Och därmed transformerades otåligheten till något positivt - halleluja!)

Ajo, vet inte helt om Seppo var en succé eller inte. Var nämligen på fysioterapi i morse och hon tejpade min rygg totalt och sakta men säkert har den blivit sjukare längs dagen - jag kan ju inte röra på den.. Buu. Men Reikin var - igen - en succé. Somnade otaliga gånger och det var sååå skönt!

Tacktack :)

tisdag 10 januari 2012

31 år gammal bakade jag mina första örfilar



Vilken succé! ;)

Hemma hos Seppo

Jag var alltså hemma hos Kansanparantaja Seppo idag. I 1h20min blev jag knådad och vriden och stretchad i alla möjliga olika ställningar och det kändes jätte bra. Förutom att sköta mitt akuta rygg-problem skötte han även mina "olika långa ben", vilket han hävdar att typ ingen har utan att det beror på att man helt enkelt har någon kota eller någon led eller någonting i "fel ställning". Han sa så mycket logiskt och fiffigt och nu när jag hade tänkt dokumentera det så minns jag INGENTING. Damn.

Men helt kort så hävdade han att man i all evighet skött människor på ett fysiskt sätt (masserat, knådat etc) och att det inte är länge sedan (50-60-talet?) som allt sådant ännu hörde till perus-läkarutbildningen även här. Synd att det inte mera gör det... Mina erfarenheter hos 3 olika läkare har ganska så långt handlat om att få råd om vad för piller jag ska äta och i vilken ordning och hur mycket. Dom har knappt rört mig och då har jag försträckt en muskel. Konstigt att perus läkarutbildningen inte mera innehåller "knådande" och ännu konstigare är att många anser "knådande" vara huuhaa?

Imorgon vet jag mera  om ifall att Seppo var värd sina 65€...

Tacktack :)

Kansanparantaja Seppo

Sjukledigheten fortsätter ännu denhär veckan, så nu tänker jag använda alla kort! Idag ska jag till en "kansanparantaja" som jag hört att är expert på att rätta till höftens/ryggens ställning. Imorgon är det både fysioterapi och Reiki som gäller. Kanske jag också bokar in lite akupunktur - vem vet?

Men måste nog medge att dethär känns som en mini-eläke, som Tim Ferris förespråkar i sin bok 4 hour workweek. Och den liksom uppstod helt av sig själv och J är ännu vårdledig. Dethär är inget straff - dethär är en gåva <3

Tacktack :)


söndag 8 januari 2012

Ett lite längre jullov..

Idag är det exakt en månad sedan jag var på jobb. Liksom sådär helt påriktigt. Sedan dess har jag varit på kurs i Chicago, tagit det lugnt, firat jul, varit sjukledig och imorgon hade jag tänkt gå på jobb, men vet inte om ryggen tillåter...

Denhär månaden har gjort under! Aldrig förr har jag haft såhär mycket kvalitetstid med min lilla familj och nu undrar jag hur vi ska kunna upprätthålla denhär kivoga stämningen när vardagen snart börjar? 4-dagars arbetsvecka hjälper ju lite, och på nåt sätt vill jag tro att det ska vara urenkelt att kombinera jobb, intressen och tillräckligt med chill-tid.

En sak som kanske kan hjälpa stämningen är dethär. Ska alltså göra mitt bästa att inte klaga över onödiga saker. Jag har skrivit om det förut och det nämns även i texten jag hänvisar till, men man kan inte understryka det för mycket att det faktist har en skillnad vad vi använder för ord. Och ett litet roligt exempel som understryker det faktum att det undermedvetna inte uppfattar negationer, så ifall att vi exklamerar att vi inte  vill något så är det sannolikt att vi får just det:

Jag talade på torsdag morgon med min kompis och sa bl.a. att allt detdär som har att göra med änglar och sånt, så det är en dörr jag inte ännu öppnat och vill heller inte öppna den på en tid - kanske t.o.m. aldrig. Några timmar senare fick jag mail av min kurskompis där hon undrade om jag är intresserad av en kurs i "Thetahealing". Där lär man sig bl.a. "kuinka työskennellä enkeleiden ja henkioppaiden kanssa". Hela kursen låter jätte intressant och detdär med änglar etc är en jätte liten del av den och jag är jujst så nyfiken och öppen att jag tänkte att "Why not??". Så ifall att kursen blir av så är jag med!

M.a.o: fokusera hellre på vad du vill än på det du inte vill... Men ingen skada skedd - jag är öppen för allt och kan fortfarande vara kritisk och ser på saker genom dendär maalaisjärki-linsen. Det är intressant att lära sig mera och plocka åt sig allt det som passar en själv och ens världsbild och låta resten vara. Tror inte att det finns någon viss juttu som är helt min juttu, utan det är lite som att äta buffet-mat - man plockar åt sig lite av allt som verkar bra och sådant som inte intresserar en kan man kanske smaka på eller låta bli helt och hållet. Och det som jag hela tiden märker är att buffén blir bara större och större, men som tur har man en hel livstid att lära sig nya saker!

Men nästa vecka ska jag fokusera på att min rygg ska bli bra igen! Det blir positiv psykologi, reiki, fysioterapi (hoppas jag) och kiropraktik (hoppas jag). Och antagligen lite mera sjukledighet.. puust... Men snart blir det nog bra!

Tacktack :)

torsdag 5 januari 2012

Reiki och sånt

Ett nytt år har börjat och det är redan dag 5 av år 2012, som har börjat bra på alla sätt!

Nyårs-festen var lyckad med både nya och gamla bekanta, god mat och bra musik! Mindre lyckat var taxi-strulet, men det är redan glömt. Dock var jag sur som bara den hela nyårsdagen och allt annat än bubblande glad, vilket jag skrev om här. Men det var endast trötthet och sedan dess har året varit kiva! Har hängt hemma pga min rygg (min sjukledighet fortsätter ännu hela denhär veckan), myst, chillat, ätit gott, talat i telefon och varit 2 ggr på energiahoito (=Reiki blandat med lite någo annat). Tänkte skriva lite om det!

Det var alltså på Riga-resan jag lärde känna en härlig människa, som hade hoppat av ekorrhjulet (pga burn-out) i februari 2011 och sedan dess studerat bl.a. yoga och Reiki och rest runt hela världen. 2.1.2012 började hennes egna företags verksamhet och jag hade nöjet att vara hennes kund redan dag 2 av verksamheten. Hon erbjuder både Reiki och Yoga och jag ska nu åtminstone gå 4ggr på Reiki och eventuellt också på någon Yoga-timme.

Hade aldrig förr testat på något liknande så det var lite spännande, men resultatet var över mina förväntingar! Första gången kände jag "kihelmöintiä" i läpparna, total avslappning (sådär att jag fick fast mig själv för att inte tänka på något och hade svårt att få tag i någo tankar alls - jätte skum känsla!), värme och i ett skede en rush av något som liknade kalla kårar som svepte över hela kroppen. Efter det satt vi och pratade länge och hon berättade att hon omkring min rygg kände en massa "energiatukoksia" och hon kände även fysisk smärta i sina handflator kring det området. Även runt mitt huvud kände hon stark energi. Hon hittade en hel del negativa energiladdningar som hon sedan försökte "slänga" i en kopp med vatten och salt (låter helt weird, jag vet...) för att intetgöra den. Diskussionerna efteråt var så inspirerande att jag märkte att jag suttit där i 2,5h när jag for iväg! Med mig fick jag en ametist som jag skulle hålla i fickan nära ryggen och hon visade även en yoga-ställning som avslappnar nedre ryggen. Det som var jännä var att jag hade hot flashes hela kvällen! Hoiton liksom fortsatte.

Andra gången var idag. Det var ganska annorlunda - jag somnade flera ggr, var totalt avslappnad hela tiden, kände jätte mycket värme (t.o.m. hetta), och precis vid samma ställe som första gången kände jag dedär konstiga kalla kårarna genom hela kroppen. Så weird! Efteråt bjöd hon på morots-ingefär-juice och så talade vi igen om hoiton: denhär gången hade hon kännt mycket mindre smärta, men däremot jätte mycket hetta överallt (alltså utan att röra). Hon hade kännt någon tukos i högra baklåret. Nu sitter jag igen här och skriver med hot flashes och en sten i fickan :)

Jag har 2ggr kvar och kommer antagligen att investera i några ggr till. Det verkar nämligen helt påriktigt som om denhär Reikin har haft stor inverkan på min rygg - efter tisdagens hoito har den blivit märkbart bättre! Placebo? Who knows, men känningarna var nog helt äkta. Och so what om det är placebo - placebo är ju många ggr effektivare än riktiga mediciner har man ju bevisat gång på gång. I vissa fall är det ingen skillnad om det är placebo eller äkta medicin, bara du TROR på den. Power of the mind - helt MIND-blowing. Men det ska jag skriva om en annan gång!

Tacksam för så mycket.

Tacktack :)