Denhär veckan har jag inte mycket jobb. Och det märks. Jag får absolut ingenting gjort, gör korta dagar, tar det lugnt och har svårt att sätta igång med någonting. Det finns inget jag måste göra, men det sku vara bra att använda denhär tiden väl och planera allt som ska uträttas i januari. Men nej – helt omöjligt att sätta igång med det.
Jag har alltid vetat att jag är en ganska bra arbetstagare då jag har mycket att göra och en usel sådan då jag har för lite att göra. Stress får mig att prestera både bättre och mera. Skrev tidigare om psykofysiologin bakom stress och det som jag kanske inte underströk tillräckligt är det goda med stress: stress gör oss alerta, effektiva och vi får saker till stånd. Åtminstone jag.
Problemet kommer in i bilden om man glömmer ta pauser. The energy project funderar mycket omkring det här och deras message är att man hellre ska vara en sprinter än en maraton-löpare på jobbet. Istället för att jobba låånga tider isträck borde man jobba täysii i ca 90min och sen ha paus. Varje 90 min borde man ha en ordentlig paus. Det intressanta är att man kanske tidmässigt jobbar mindre, men effektiviteten hålls högre så slutresultatet är ändå bättre än om man jobbar lååånga timmar putkeen.
Jämför: stiger man upp tidigt för att ”hinna jobba mera” (och sover därmed för lite=laddar batterierna för lite) så jobbar man möjligtvis fler timmar men kanske kapaciteten bara är 60%. Medan man kunde ha sovit längre, jobbat färre timmar men med högre kapacitet. It just all makes sense!
Poängen är alltså den, att det inte är stressen som är problemet (stressen kan faktist vara en del av lösningen!) utan det faktum att man inte laddar batterierna tillräckligt ofta/mycket. Ett citat ur The Energy Project bloggen ” How to Accomplish More by Doing Less”: “Stress isn't the enemy in the workplace. Indeed, stress is the only means by which we can expand capacity. Just think about weightlifting. By stressing your muscles, and then recovering, you gradually build strength. Our real enemy is the absence of intermittent renewal.”
Och ännu en kort kommentar om allas vår vän “multi-tasking”: jag har länge varit medveten om att det INTE är en bra idé och säkert även skrivit/föreläst om saken i någo skede. Men igår läste jag i The energy project's mail att multi-tasking ökar tiden det tar att slutföra något med 25%. 25%!!!!!! Själv har jag ansett mig vara drottningen av multi-tasking, men sakta men säkert försöker jag avvänja mig från den ovanan samtidigt som jag försöker lära mig att hålla pauser på jobbet.
Tack tack :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar