Dethär receptet ska jag inte glömma. Enkelt att laga, gott och rikligt - det fyller med andra ord alla kriterier jag just nu har för matlagning. Det blir så när jag jobbar och tycker om att laga mat men inte hinner varje dag.
Nu till saken: lyssnade idag på Uskalla Innostua:s webinar: Tunne voimasi ja miten voit käyttää tunteitasi voimavaroina. Det var mycket repetition och en bra påminnelse, speciellt efter mina funderingar igår. Det talades bl.a. om hur man kan ändra på en känsla och här är några anteckningar gällande det:
I ett nötskal var poängen den, att man kan skapa precis ett sådant liv som man vill och med lite träning öka på positiva känslorna i livet märkbart. Såklart är det ett faktum att alla känslor är betydelsefulla och viktiga, men man har makten att lite städa upp i känslogarderåben och bli av med onödiga negativa känslor. Dethär har jag skrivit om tidigare, men lika mycket funderar jag på det ännu också. Fascinerande och nyttigt och säkert life changing.
Det är också bra att lite förstå sig på hur ens intellekt (=mieli) fungerar. Det generaliserar, associerar och kopplar. Därför går det lätt så att man tolkar andra fel så det lönar sig alltid att fråga vad den andra menade när man känner sig sårad eller när man tagit åt sig. Det är ganska sällan som folk faktist menar något illa men ganska ofta som det känns så. Rekommenderar kommunikation och ska försöka komma ihåg dethär och våga fråga om/när jag blir och grubblar på något.
En konstig grej som togs upp och som jag också läst och hört om tidigare och fortfarande int fattar varför det är så: vi blir jätte lätt fängslade i en negativ känsla på tok för länge - det är urenkelt att bli kvar där och muhi. Men när det kommer till positiva känslor är det betydligt svårare! Varför?? Jätte konstigt!
Ett kiva veckoslut bakom mig - nära och kära, matlagning och bakning, tankar och funderingar.
Tack :)
Nu till saken: lyssnade idag på Uskalla Innostua:s webinar: Tunne voimasi ja miten voit käyttää tunteitasi voimavaroina. Det var mycket repetition och en bra påminnelse, speciellt efter mina funderingar igår. Det talades bl.a. om hur man kan ändra på en känsla och här är några anteckningar gällande det:
- Det börjar med att identifiera känslan och vara medveten om den och det faktum att man inte vill känna så och istället fokusera på vad man vill känna istället och aktivt försöka skapa den känslan (t.ex påminna sig om en situation där man kännt så tidigare)
- Man kan även helt enkelt ändra fokus och /eller "sinneskanal" (=aistikanava): är man t.ex. irriterad på att grannen remppar (=ett ljud) kan man istället fokusera på en vacker tavla (=en bild)
- Att fokusera på sin andning och antingen lugna ner den eller tvärtom - beroende på vad man vill uppnå
- Att ändra ställning och att röra på sig fungerar alltid - det är svårt att få tillbaka den ursprungliga känslan om man rört på sig
- Att lyfta upp hakan kan ha en mycket stor effekt - om man har negativa känslor brukar de bli betydligt mindre om man helt enkelt bara lyfter upp hakan och rätar på ryggen
- Det är svårt att känna sig deprimerad (helt fysiskt alltså) när man rör på sig
I ett nötskal var poängen den, att man kan skapa precis ett sådant liv som man vill och med lite träning öka på positiva känslorna i livet märkbart. Såklart är det ett faktum att alla känslor är betydelsefulla och viktiga, men man har makten att lite städa upp i känslogarderåben och bli av med onödiga negativa känslor. Dethär har jag skrivit om tidigare, men lika mycket funderar jag på det ännu också. Fascinerande och nyttigt och säkert life changing.
Det är också bra att lite förstå sig på hur ens intellekt (=mieli) fungerar. Det generaliserar, associerar och kopplar. Därför går det lätt så att man tolkar andra fel så det lönar sig alltid att fråga vad den andra menade när man känner sig sårad eller när man tagit åt sig. Det är ganska sällan som folk faktist menar något illa men ganska ofta som det känns så. Rekommenderar kommunikation och ska försöka komma ihåg dethär och våga fråga om/när jag blir och grubblar på något.
En konstig grej som togs upp och som jag också läst och hört om tidigare och fortfarande int fattar varför det är så: vi blir jätte lätt fängslade i en negativ känsla på tok för länge - det är urenkelt att bli kvar där och muhi. Men när det kommer till positiva känslor är det betydligt svårare! Varför?? Jätte konstigt!
Ett kiva veckoslut bakom mig - nära och kära, matlagning och bakning, tankar och funderingar.
Tack :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar