Kinetisk energi

Funderade idag på allt som "bara händer" i mitt liv och insåg att det ju nog är värt att understryka att ingenting "bara händer". Utan att jag aktivt jobbar för det och försöker identifiera alla möjligheter där jag själv kan påverka saker i rätt riktning och när en sådan möjlighet är identifierad så gäller det att agera!

Jag minns att jag var lite skeptisk på Life Coach kursen eftersom fokus var på visualisering och definiering av målsättningar. Inte på det faktum att sen när man väl visualiserat och definierat så är det upp till en själv att se till att man når sina målsättningar. och det gör man ju såklart ifall att det är:

• Något man verkligen vill
• Något som inte är bort från någon annan
• Något som är överens med ens grundläggande värderingar
• Något som man är färdig att jobba för

Visualisering och definiering är förstås helt fundamentalt. Och visst tror jag på att thoughts become things - men inte helt sådär bara. Jag tror också på vetovoiman laki och genom det sker små under hela tiden, men om vi snackar om större saker så behövs nog lite kinetisk energi. (Okej - hade aldrig i mitt liv trott atta jag någosin sku använda det begreppet (=kinetisk energi) efter studierna, men där ploppade den bara fram medans jag skrev - tassigt.. Så tassigt att jag var tvungen att döpa dethär inlägget enligt begreppet!)

Jag har ju hållit på och aktivt jobbat på denhär coaching-profileringen jag håller på att göra för mig själv på jobbet ända sedan jag var mammaledig och kontaktade vår VD - och det är nu ett år sen. Vilket ju bevisar att det lönar sig att så idéer, drömmar etc. Plötsligt vattnar man dem utan att man ens fattar vad/var man sått och till slut så kommer belöningen - just i den form som det är meningen!

Tack :)

Spännande tider - Amsterdam? Turkiet? Annat?

Igår måste jag cykla hem från jobbet tidigare eftersom jag var så täpinöissäni att jag inte kunde koncentrera mig! Håller på och lobbar för att jag ska få åka på kurs till Amsterdam om några veckor och det har gått hemskt trögt... Igår samlade jag mod hela förmiddagen att snacka med THE beslutsgöraren och till slut vågade jag gå fram till honom (hjärtat klappade, händerna svettades etc.). Vi satte oss ner och egentligen började det med att han förklarade logiskt varför han kanske inte fullt stöder min case. Eller rättare sagt inte alls... Kände hur jag rodnade och höll på att tappa modet men när det sedan blev min tur att snacka så tog jag ett djupt andetag och började lugnt förklara hur jag ser på saken och varför jag anser att det är världens bästa idé för dom att skicka mig på skolningen. Det hela slutade i en jätte bra diskussion, han blev nästan t.o.m. ivrig och sade till slut att jag nog s.g.s. har lyckats föra igenom min case - det ända som behövs är ännu några levande exempel på att det verkligen har varit lönsamt att dra dendär ena coaching kursen som jag för tillfället assisterar.

Så bara jag lyckas trolla fram det så borde det vara grönt ljus för mig och Amsterdam!

Efter vår diskussion så bara pirrade det i hela kroppen och jag var så stolt över mig själv att jag övervunnit min rädsla och lyckats försvara min case så bra! Jee!!!

Denhär veckan borde det också klarna ifall att det blir av att åka till Turkiet och sprida budskapet om vikten av att lyssna på andra och - ännu viktigare - på sin intuition. Spännande.

Dessutom borde ännu en annan sak klarna denhär veckan så det är verkligen spännande tider. Och dessutom sommar - imorgon är det juni!

Vad kan man annat än att vara tacksam?

Tacktack :)

You are a product of your choices

Lite tankar av Stephen Covey. Tassigt att jag snubblade över denhär just efter att jag skrivit senaste inlägget.
You are the creative force of your own life.

Thoughts become things, som dom säger :)

Länge sedan sist...

En månad har gått sedan jag senast skrev. Har funderat på en massa. Velat skriva en massa. Men helt enkelt prioriterat annat.
Men nu sitter jag här och undrar var jag ska börja?

En min tanke under denhär månaden har varit att det kanske inte skulle skada om jag lade till en realistisk twist på mina skriverier genom att också skriva saker som är mindre positiva. Livet är ju en berg och dalbana och ingen kan ha positiv flow konstant. Och ifall att någon påstår något annat så ljuger antagligen den personen. Men den tanken väcker alltid en annan tanke: att det jag koncentrerar mig på får jag mera av så då lönar det ju sig inte att liksom hemst mycket fundera på eller dokumentera de mindre positiva sakerna?

Oberoende, så skulle det vara svårt för mig att just nu skriva något mindre positivt. Det är söndag - fjärde dagen av ett lååång superskönt vecksolut. Långa veckoslutet har inneburit chill och dans, som igår kulminerade i Salsa SM tävlingarna där vår träningsgrupp deltog! Helt galet! Vi var ju verkligen The Ryhmä Rämä jämfört med alla professionella dansare, men so what?? Det störde int mig alls! För mig var det uppträdandet som räknades!

För ett år sedan på Life Coaching kursen så snackade jag en del om det faktum att jag saknar uppträdandet som jag slutade med för flera år sedan. En liten del av mig önskade lite i smyg att jag ännu skulle få uppleva dendär rushen. Och tadaa - ett år senare stod jag där på scenen i lösögonfransar iklädd glädje och iver!

Den (inte så) lilla detaljen får mig att tänka på allt annat som jag funderat på och önskat under senaste året. Det galna är att det mesta blivit verklighet på ett sätt eller annat. Och det känns som om jag fått mer än vad jag önskat - speciellt på jobbfronten där jag då ansåg mig ha de största problemen och värderingskonflikterna.

Har redan skrivit om hur jag blivit vår well-being team lead och om hur jag assisterar en Coaching Based Leadership kurs på jobbet. Minns inte om jag skrivit om det faktum att jag jobbar med ett jätte intressant projekt där jag lär mig en massa, inte jobbar övertid och som dessutom är pro-bono och mycket meningsfullt? Hur som helst så är jag just nu på mitt drömjobb. Och bättre blir det. Jag kommer super bra överens med Master Coach:en som jag assisterar och det kan hända att jag får åka med henne till Turkiet i 4 omgångar för att assistera henne där. Dessutom ser det ut som om mitt drömprojekt skulle fortsätta fram till slutet av hösten.

Ibland undrar jag hur allt dethär är möjligt och ifall att det verkligen är jag själv och mina tankar som möjliggjort och skapat allt dethär? Vetovoiman laki?

Vad det än är så vill jag ha mer av det och ifall att det innebär att jag här dokumenterar främst allt positivt then so be it. Jag kommer nog att minnas allt det tråkiga också utan att dokumentera det. Och alltid när man skriver om något positivt/negativt så spelar man ju upp det hela för sig själv om och om igen och matar det minnet/de känslor/de reaktioner om och om till sin mind (vad ÄR mind på svenska???). Så jag håller mig främst till det positiva även i framtiden. Åtminstone tror jag inte att någon tar skada av det?


Tack :)