Reiki och Yoga idag - en bra dag!

Idag var en bra dag på många sätt. Solen sken och hade inte varit på Reiki på eevigheter så det kändes skönt och uppfriskande. Dessutom blev det en massa super-intressanta diskussioner med min Reiki-master om bl.a. dethär och tiden slutade nästan existera vilket ledde till att jag fick ganska bråttom, men det var värt det. Tacksam!
Märkte att yogan kändes annorlunda idag - kanske iom just Reikin tidigare idag? Inte omöjligt!

Kiva att gå och lägga sig efter en bra dag - vilken tur att de flesta dagar är bra dagar!

Tack :)

Hur kan jag själv vara en bra ledare?

Skrev tidigare idag om ledarskap. Läste just lite mer om ledarskap och insåg att jag ju fr.o.m. i övermorgon för första gången i mitt liv kommer att få öva mig i ledarskap. Då blir jag officiellt vår wellbeing team lead. Läste just ett nyhetsbrev från the energy project där man uppmuntrades att bestämma sig för två saker man håller fast vid som ledare. Två saker / sätt som man binder sig att göra / vara på som gör att man positivt bidrar till sitt team:s välbefinnande (liksom utöver det man redan gör).

Vad kunde de två sakerna vara för min del? Jag tackar och uppmuntrar redan och ger positiv feedback. Men vad jag kunde bli bättre på är att lyssna och känna efter vad fiilisen är hos folk. Dessutom kunde jag istället för att fokusera på det operativa även på varje möte på nåt sätt påminna oss alla om varför vi gör det vi gör.

Jag vill dock undvika att uppfattas som en störande hihhuli-hurri, vilket kanske händer lätt i vår superanalytiska omgivning, så det är också något jag kunde fundera på - på vilket plan jag möter teamet (och andra).

Tror det var bra att jag tog mig tiden att skriva lite omkring ämnet - det behövdes!

Tack :)

Ledarskap och bondförnuft

"Hyvä teollisuuspomo ei ole välttämättä älykäs ja looginen vaan sosiaalinen ja läsnä.
– Älykkyystestin ja hyvän johtamisen välillä ei syntynyt positiivista korrelaatiota, vaan päinvastoin useat alaisten mielestä hyvät esimiehet pärjäsivät huonosti älykkyystestissä, Aalto-yliopistossa tulevia diplomi-insinöörejä opettava Lappalainen sanoo.
– Sen sijaan tunneälytestissä hyvin pärjänneet esimiehet olivat alaisten näkemysten mukaan hyviä esimiehinä. Myös persoonallisuustestistä paljastui, että esimiehen sosiaalisuus ja kyky inspiroida korreloivat voimakkaasti hyvän johtamisen kanssa, hän sanoo."

Pia Lappalainen har forskat i ledarskap och kommer att doktorera i mars och Taloussanomat publicerade igår en artikel om saken.

Denhär artikeln och dehär forskningsresultaten kanske stöder vårt försök att få buy-in för coaching kursen som ordnas i vår så den vill jag inte glömma. Analytiska människor vill nämligen ha trovärdiga forskningsresultat - bondförnuft räcker inte alltid.

Skrev en liten hälsning som wellbeing team lead till vårt interna månatliga nyhetsbrev igår. Fick som feedback att jag nog måste inkludera källan eftersom vår analytiska personal kanske annors bara skrattar åt hälsningen ("Voivat huvittaa meidän analyyttisiä ihmisiä, jos ei pohjalla ole mainittu jotain vakavasti otettavaa tutkimusta.").

Såhär skrev jag alltså:

"[Name of wellbeing program] promoting Positive Attitude

Positive Attitude forms part of [company]’s Corporate Culture and [company]’s wellbeing program [name of wellbeing program] would like to promote this from our point of view.
The work we do at [company] requires our brain and our mind to function optimally in order to be able to deliver high performance. Positive attitude plays a key role in this: the more dopamine we have flushing through our bodies, the better we learn and perform. Positive attitude (as opposed to neutral, negative or stress) results in us being 31% more productive, 37% better at sales and 19% faster and more accurate.
(Source: http://www.shawnachor.com/)

So [name of wellbeing program] thanks everyone who has participated in the wellbeing program and encourages you to keep investing in yourself and your well-being since it results in a win-win situation for all of us!"

Har insett att jag skulle kunna jobba heltid som wellbeing manager hos oss - och en sådan skulle behövas. Dags att börja lobba!


Tack :)

Vårens "studier" inledda!

Idag började Mindfulness-kursen jag ska gå i vår, jee! Det var kiva stämning och kivoga typer och fast det var mycket repetition fanns det utrymme för insikter och dessutom uppstod det en massa diskussion eftersom alla hade någon sorts bakgrund i ämnet.

En tankeväckare var "A wondering mind is an unhappy mind". I november år 2010 publicerade Science tidningen resultaten av en undersökning som gjorts i 83 länder (5000 pers i åldrarna 18-88 med 86 olika yrken). Enligt den undersökningen

• är man mindre lycklig när tankarna vandrar (hur säger man det på svenska?) än när man koncentrerar sig på det man gör oberoende av om det man gör känns bra, neutralt eller dåligt
• blir man inte lyckligare av att låta tankarna vandra iväg till något trevligt ifall man inte koncentrerar sig på det man gör här och nu
• är vandrande tankar orsaken till, inte konsekvensen av, illamående

Ohoh! Låter ganska otroligt i mina ögon? När det dessutom sägs att det hör till vår natur att våra tankar vandrar iväg mest hela tiden? Hur går det ihop?

Blir en intressant vår och jag ser fram emot allt vad denhär kursen kommer att hämta med sig. Det är meningen att man ska hinna träna typ varje dag, men man ska förstås vara ödmjuk mot sig själv och acceptera att det inte alltid är möjligt.

Tack :)

Inte en perfekt värld - men pikkuhiljaa...

Det var inte länge sedan som jag var lite besviken när jag insett min egen naivitet gällande vilka värderingar som står högst på listan på de flesta företag.

Därför blev jag extra glad då jag läste ledaren i nyaste Forum för ekonomi och teknik (nr2/2012). Där menar chefredaktör Patrik Lindfors att kunderna inte kommer att backa från sina krav på etik och miljöhänsyn, vilket kommer att tvinga företag att tänka om.

"Att företag fortsättningsvis självförvållat förlorar sina kunders förtroende beror sannolikt inte på att bolagens ledning inte förstår vad kunderna förväntar sig. Orsaken är snarare att ledningen och kunderna har olika uppfattningar om bolagets grundläggande uppgift. Ägarna och ledningen utgår från att bolaget finns till för att skapa vinst för ägarna medan konsumenter och politiker räknar med att företaget ska ta ett samhällsansvar."

Till slut konstaterar han att det i det långa loppet är företagen som tvingas anpassa sig efter kundens krav, vilket ju låter som en självklarhet. Men hur kommer denna anpassning att ske? Hoppas någon tar upp det i kommande nummer av tidingen eftersom lilla jag har svårt att hitta på några bra idéer. Men även här tror jag att arbetsglädje och positivitet har en stor effekt eftersom det gör personalen gladare och mer produktiv - är man mer produktiv behöver man nämligen kanske inte pga höga vinstkrav försämra sin service eller lintsa gällande miljöhänsyn.

Tack :)

Lunch-disco!

Läste i Me Naiset om ett koncept som spridit sig i Sverige och även andra nordiska länder: Lunch Disco! Helt strålande idé!!

Min första tanke var att det är min kallelse - att just jag borde börja ordna sådana här i Helsingfors. Men efter lite googlande insåg jag att jag är sent ute - det finns redan en lunch beat helsinki facebook grupp och enligt en artikel har första lunch discot ordnats redan 27.1?? Jag har missat hela juttun och det hade varit slutsålt redan några dagar i förväg. Så nu måste jag följa med när det nästa gång ordnas och anmäla mig i tid!

Vi brukar ju ha dylika discon här hemma - senast idag efter frukosten dansade vi med E helt täysii. Kanske vi kan bjuda in folk?

Let's dance!!

Tack :)

Om pengar och sånt

Cali Williams Yost skriver i sin blog om Laura Vanderkam's bok "All the Money in the World: What the Happiest People Know About Getting and Spending".

Poängen var att det kunde vara dags att ändra på traditionella trosföreställningar om pengar. Stort hus, några bilar och en gård (som några exempel) har inte bevisats göra någon lyckligare men däremot har ett meningsfullt jobb, bra relationer och kivoga hobbyer (som några exempel) gång på gångbevisats göra en lyckligare. Dessutom kunde man fundera på hur man alternativt kunde använda pengarna man satt på t.ex. dyra smycken eller prylar. Dessa pengar kunde istället underlätta vardagen och göra den kivogare (städerska, resor, blommor, date-nights mm.).

Det var alltså inte någon ny poäng (dock en bra sådan) och när jag läste texten funderade jag på tankar som jag själv tänkt under en längre tid.

Handlar igen om min kära mamma. Hon var verkligen medveten om att jag och min bror skulle få leva i ekonomisk trygghet eftersom hon själv inte gjort det. Hon lyckades bra med det men glömde lite bort att ta hand om sig själv och sina egna drömmar. Fortfarande sitter hon och ruvar på sina besparingar så att vi en vacker dag ska få ärva något, vilket betyder att hon aldrig i hela sitt liv satsat på sig själv. Och det märks, tyvärr.

Jag är säker på att många i en liknande situation skulle välja att ha haft betydligt mindre prylar, resor och möjligt kommande arv och istället en lycklig mamma. Kanske någon tänker att det är lätt att tänka så i efterhand, men oberoende så är det viktiga det att jag (och min bror) lärt oss något av dethär.

Jag är ganska säker på att vi gjort det även om jag också lider av en nästan hysterisk strävan efter ekonomisk trygghet (jag vet varifrån jag ärvt den). Men jag är tacksam över att jag på nära håll sett hur det kan gå när någon offrar sig själv för andra och tror starkt på att man i första hand måste sköta om sig själv så att man har krafter att sköta om andra. Och ju mer krafter för det, desto bättre. Att ta hand om sig själv är alltså inte själviskt utan tvärtom! Antagligen var dethär lite svårt att förstå i efterkrigstida Finland, men tror att min generation verkligen lärt sig dethär.

Så min poäng är att vi alla gör varandra en tjänst genom att följa vår inte navigator, göra något som för oss känns meningsfullt (det kan handla om olika saker för olika människor - för en handlar det om att vara social-arbetare och för en annan handlar det om att vara bankir) och på så sätt har bästa möjliga förutsättningar att påverka vår omgivning positivt.

Jag har många gånger sagt att jag skulle kunna ge bort allt materiellt jag har för att se min mamma lycklig. Liksom genuint lycklig. Och det håller jag fast vid och hoppas att min dotter inte ska behöva tänka så. Bra motivator att sköta om sig själv. och då talar jag inte om överdriven ekonomisk trygghet, utan lycka. Och det är ju inte samma sak vilket har bevisats i min familj och i otaliga undersökningar.

Tack :)

Mindfulness på jobbet

Idag skickade jag ut en inbjudan till en Introduktion till Mindfulness-session som jag ska dra på jobbet. Till min glädje blev det snabbt nästan "slutsålt" (det ryms 50pers) och jag fick flera mail av folk på alla nivåer som undrade ifall det kunde ordnas en till likadan session eftersom tidpunkten inte passade dem. Dessutom fick jag mail av en HR-representant som undrade ifall jag kunde dra samma session på ett av deras interna tillfällen!

30% av deltagarna är män, vilket också var en positiv överraskning!

Idag har jag dessutom funderat mycket igen på detdär med hur positivitet påverkar vår effektivitet på så många olika sätt. Och på det att ju mer dopamin som flödar runt på arbetsplatser, desto bättre lär vi oss, tänker vi och presterar vi.

Så jag tycker absolut att arbetslivets "new black" sku kunna vara en rentogare och gladare atmosfär. Det är liksom win-win-win!

En quick fix för dethär hörde jag idag här. Om man i 21 dagar avslutar dagen med att vara tacksam över något som hänt under dagen kan man faktist "rewire" hjärnan så att den liksom söker efter positiva saker i omgivningen och därmed blir man positivare. När man dessutom tänker igenom dessa saker på kvällen så upplever hjärnan pånytt dessa positiva händelser.

Var på lunch med en kollega och blev riktigt ivrig över min personliga mission att vara del av någon sorts revolution där vi förstår att det faktist är fiffigare och mer produktivt att ha en glad och laidback atmosfär på jobbet än en alltför allvarlig sådan. Och orsaken är inte endast den att det är kivogare så, utan att vår hjärna faktist presterar bättre:

• Vi är 31% mer produktiva då vi är positiva (jämfört med neutrala, negativa eller stressade)
• Vi är 37% bättre på att sälja
• Vi är 19 % snabbare och mer exakta

Och nu handlar ju inte min personliga mission om något av de ovannämnda, men det är ju tur att det finns en massa forskningsresultat som även får de mest skeptriska och hårda och business-inriktade med i revolutionen!

Tack :)

Akademisk positivitet och lite hemliga kryddor

Nu har en bekant doktorerat i hur positivitet positivt påverkar lönsamheten. Här är hennes nätsidor där det även finns en link till hennes doktorsavhandling. Man blir så glad av att mer och mer undersökningar görs som stöder det jag tror på – att man verkligen kan göra under med rätt attityd och att positivt tänkande faktiskt är lönsamt och inte bara höpöhöpö-huuhaa.

Hon avslutar sina förord i doktorsavhandlingen såhär: ”It is all about the way we treat each other, both in our private lives as well as in the workplace.” Tänkte försöka komma ihåg det och påminna mig om det i olika situationer både på jobbet och utanför. Be the change you want to see, så allt börjar ju från mig själv.

Det är lätt att börja tänka (sådär småirriterat) att ”nåmen nu när ja faktist håller på och riktigt anstränger mig att vara en bättre medmänniska så borde nog den och den också fatta att börja anstränga sig lite mera”. Och det är fullt mänskligt att man tänker så och tar säkert läääänge innan man klarar av att acceptera allt och alla runt omkring en precis så som det/de är. Det är ju ingen idé att hassa energi på saker man inte kan påverka. Och nej, man kan inte påverka andras attityder hur mycket man än sku villa. Man vet ju själv hur man reagerar när nån försöker ge goda råd... Det fungerar helt enkelt inte. Och igen ett bra tillfälle att påminna sig om att vi alla verkligen lever i vår subjektiva värld, som är helt olik från andras världar. Minns man det och dessutom alltid i alla situationer tror på att alla runt omkring en gör sitt bästa och slutar tolka saker till sin egen nackdel (vilket så många av oss är bra på) så tror jag man kommer ganska långt! Som baskrydda i varje dag kan man dessutom använda ödmjukhet mot sig själv och andra – det är nog dendär hemliga ingrediensen tror jag.

Tack :)

Vardagens jobbrelaterade underverk och starka känslor

Igår var på många sätt en jätte bra dag. Tyvärr var det också på ett sätt en dålig dag, men det ska jag inte gå in på desto mer utan nämner bara att jag lärde mig mycket om mig själv och andra. Jag fick en bra orsak att jobba ännu mera på att vara en bättre medmänniska och därmed växa som människa. Det var också länge sedan jag kännt sorg och varit riktigt RIKTIGT ledsen och det gjorde nog också gott och har säkert en större mening och betydelse.

Men mitt i all sorg hände även några små underverk!

På förmiddagen fick jag i min roll som well-being team lead snacka med en typ som gärna vill sälja sina tjänster åt vårt företag. Temat var hjärnan och hur hjärnan påverkas i olika situationer och hur man bäst kan sköta om sin hjärna och därmed sitt välmående. Under den timmen lärde jag mig en massa om hjärnan och insåg att mina studier och självstudier har medfört att det istället för en monolog var en fungerande dialog och det kändes jätte bra. I såna situationerinser man att man faktist håller på att utvecklas och redan har kommit en lång väg. Tacksam och glad!

På eftermiddagen fick jag i min roll som vår interna Coaching-typ spendera 2h i ett möte med en extremt erfaren coach som dessutom har en titel i coaching som endast ca 600 pers har i hela världen. Den högsta certifieringen man kan få av ICF. Jag är ju ingen titel fantast och blir inte så imponerad av sådant men denhär kvinnan var helt unik och hon utstrålade energi och vilja att förbättra världen genom sin personliga mission. Hon har coachat (och därmed förbättrat världen) på alla kontinenter, på stora företag och utvecklat sitt eget program som sedan vårt företag år 2008 ville köpa. Så vårt företag köpte både henne och hennes program och nu förverkligar hon sin mission inom vårt företag. Och jag var helt såld! När hon talade kändes det som om hon talade om mina tankar. Det klickade mellan oss så att man nästan hörde det fysiskt! Och orsaken varför jag talade med henne var att vår ledning äntligen har fattat att ta ett steg vidare och hon ska komma till Finland och genomföra ett skolningsprogram för 20 av våra seniora typer. Och jag - lilla JAG - ska vara co-trainer/assistant/facilitator. Det här innebär alltså att jag kommer att få vara med på två parallella kurser, lära mig av en drottning som delar mina värderingar och allt detta på arbetstid.

Jag vet att det igen handlar om vetovoiman laki. Redan förra våren kontaktade jag vår ledning från min mammaledighet och ville hämta coaching-filosofin till vårt företag. Jag ville också att de skulle stå för kostnaderna för fortsatta studier. Så gick det dock inte och var lite ledsen över den saken. Men nu vet jag ju att det var meningen att gå just såhär, för bakom knuten väntade något bättre - MYCKET bättre. Och i o m dethär finns det en mycket större möjlighet att påverka. det pirrar redan nu i hela kroppen när jag tänker på saken och efter att ha spenderat endast 2h med henne i telefonen så vet jag att hon kommer att make magic happen. Och jag kommer att vara på plats när det händer. Wow!

Och efter dethär magiska mötet ringde en vän och berättade att jag antagligen får chansen att dra en "grupp-coaching" på deras företag i april.

Jag kom hem och var helt euforisk och det bubblade i hela kroppen. Jag var så ivrig och kunde inte sluta pladdra om saken - tills jag igen blev påmind om att allt inte var som det skulle i min omgivning. Så resten av kvällen var jag riktigt ledsen, men idag släppte jag ut tårarna som brännt under ögonlocken i ca 2 dygn och det var bra. Tårar har en uppgift och vill man gråta så ska man gråta.

Tänk vad fint med alla känslor som finns där för att berätta åt oss om vårt inre och lära oss hur vi ska leva för att må möjligast bra. Man kan själv välja vad man gör med känslan. Lyssnar? Känner efter var den känns? Frågar den vad den vill berätta? Låter den fortsätta sin fram-marsch? Ger den energi eller tar bort energi av den? Tar bort fokus från den?

Jag tror jag gjorde alla ovannämnda saker i någon ordning och nu lyssnar jag. Tänker lyssna ända tills den berättar mig något så jag (igen) lär mig något nytt.

Tänker försöka kombinera lyssnandet med mysande.

Tack :)

Kärleksvitamin för hela slanten och dessutom lärt mig en läxa

J har varit i Portugal sedan tisdagen vilket har inneburit en hel del tumis-chillande (och kärleksvitamin) med E. Det har faktist varit helt ljuvligt och inte alls tungt! Är sååå tacksam att hon varit så snäll och sovit gott.

Dessutom lärde jag mig en sak: man ska inte stressa i onödan! Hade kommit överens om att spendera fre-kvällen hos en vän och eftersom J var borta innebar det att ta E med sig, lägga henne där och sova och sedan få med sig henne sovande hem. I flera dagar grubblade jag, planerade jag olika logistiska lösningar som jag jämförde sinsemellan och var lite stressad över det hela. Jag planerade vad jag sku ta med mig och i hurdan ställning jag skulle bära henne in i taxin ifall att jag inte tog egen bil och det hela började kännas som om jag var påväg att bestiga Mt Everest.

Fredagen kom, blev upp plockad av min vän (tack snälla!), vilket gjorde det hela lite lättare. Kvällen var kiva, läggandet av barnen gick bra och diskussionerna var jätte inspirerande på alla sätt! Sen insåg jag 00.30-tiden att det började vara dags att ta sig hem, så att jag sku hinna sova någo. Nåja, det var dags att börja agera enligt min slut-tänkta plan!

E fick på sig jacka och mössa, lindades in i sitt täcke, bars av min vän till mig som satt färdigt i taxin. Allt bra såhär långt fast E såklart vaknade. Taxiresan hem låg E och tittade på mig med stooora ögon, men sa int ett pip. Taxichauffören hjälpte med ytterdörren, men resten klarade jag själv. Klädde av E på tambursgolvet, bar henne i säng där hon blev utan ett pip. Somnade om och väckte mig följande morgon 8.30!

WHAAAT? Vad i hela fridens namn hade jag gått och stressat över?? Allt gick så smidigt som det bara kan gå i ens fantasi! Eller rättare sagt var det ju nog i min fantasi som det hela var så himla svårt men verkligheten visade sig vara helt annorlunda. Helt perfekt.

Så jag tror jag kan sluta stressa över onödiga saker och kanske t.o.m. vågar åka med E till Boston om några veckor utan att jag i min fantasi lyckas göra det till en helt omöjlig resa.

Och det var bara en av de många saker som jag lärde mig dethär veckoslutet!

Tack :)

Fina tankar av David Wolfe

Att jobba hemifrån och låta barnvakten leka med Ebba var inget vinnar koncept. Får ingen arbetsro alls så yrade igen bort mig pga koncentrationsbrist. Men helt tydligt inte i onödan eftersom jag stötte på finfina tankar av David Wolfe (en superfood guru) som han skrivit i sin blog.

• True wealth cannot be hoarded, only shared
• True wealth is not created by what one has acquired, but by what one gives away
• True wealth (or happiness in oneself) is directly proportional to the happiness one brings to others

Så det handlar inte om att maximera sitt eget bästa utan att dela med sig och även bidra till att andra har det bra. Och det har jag kännt, talat om och skrivit redan i flera år. Jag minns konkret att jag talade om det på en intervju på Mannerheims barnskyddsförbund 2006 och även några situationer långt före det.


Har nog försökt leva enligt det men på något sätt har det alltid slutat med att jag inte "hunnit". Kanske det skulle vara dags att integrera det i livet, så att det är en naturlig del av det som inte faller bort när det blir för mycket annat? Fast i princip är jag ju en god bit på väg som well-being team lead? Kanske jag igen kräver för mycket av mig själv och inte ser helheten?


Kanske jag faktist lite lever som jag lär -måste bara vara lite mer ödmjuk för att inse det.


Tack :)

Annorlunda coaching

Igår var jag på Röda Korset och drog dendär skolningen jag skrev om här och här. Sku alltså motivera unga från mer eller mindre söndriga familjer att det nog är bättre att jobba än att leva på stöd. Var lite nervös eftersom det ju kanske inte var den lättaste gruppen att få motiverad men nu med facit i hand så var jag nervös i onödan. Det gick jätte bra! Dom var riktiga pärlor! Fick alla med och sku nästan våga vara helt säker på att alla kommer att komma på skolningens andra del på lördagen. Tror att jag går dit och hälsar på de unga med E på lördagen även om jag inte hade planerat att gå. Men de var så rörande och ljuvliga att jag gärna träffar dem igen! Fick också sån känsla att jag vill göra sånt oftare. Det här var ju en pilot kurs och på basen av de ungas feedback så blir det här kanske ett koncept som vi kör flera gånger! Och det var alltså via min arbetsgivare jag hade möjligheten att vara med. Jee!

Och sen dendär paniken jag fick: det hela har ändrats ganska mycket och det handlar inte mera om något som för tillfället sku innebära några stora förändringar utan bara möjliggöra att jag kunde använda en del av min tid (utan någon press) på sånt som intresserar mig och som jag gärna skulle påverka - välmående på arbetsplatsen.

Jag var i förrgår på ett intressant seminarium hela dagen som handlade om precis just det. 8 jätte intressanta presentationer och bra diskussioner. De flesta som var på plats representerade dock företag som redan gjort mycket och har sina egna well-being program som de satsat på. Vår VD inledde dagen med att berätta att en investering i personalens välmående är den bästa investeringen man kan göra. Synd att de flesta på platsen redan visste det... Det snackades också om vems ansvar det är - arbetsgivarens eller arbetstagarens. Och konsensus var (såklart) att det är arbetstagarens ansvar men arbetsgivaren är den som ska möjliggöra det hela och sparra personalen.

Alla välmående-program på arbetsplatser här i Finland ser ganska lika ut. T.ex meditation/mindfulness eller vikten av att andas rätt nämndes inte alls, medan man t.ex i USA knappast sku ha talat om något annat på ett dylikt seminarium. Tänkte själv ta upp frågan men avstod. Ångrar mig kanske lite? Sku ha vari intressant att göra ett stickprov och lite testa att hur många bland de 100 deltagarna sku vara öppna att testa på något "annorlunda". Kiva att veta att det finns företag som börjat tänka out of the box och t.ex erbjuder morgonjooga och sånt åt personalen.

Men en tanke slog mig när jag funderade på dehär sakerna: många skyller på arbetsgivaren om balansen mellan jobb och fritid inte är optimal. Och många skyller på arbetsgivaren trots att balansen är optimal! Det har blivit som en mantra att "folk jobbar så mycket, mår dåligt och är utbrända" medan de facto 80% av alla säger sig må bra på jobbet (i Fin) och i Finland är vi överlag lyckligt lottade och nöjda på jobbet. Vad är det som inte stämmer?

Började titta omkring mig på riktigt nära håll: tittade på min mamma och mig. Min mamma jobbade och jobbade och jobbade och jobbade eftersom hon ville att vi skulle leva i ekonomisk trygghet, vilket hon int hade gjort. Hon jobbade också så att hon fick hjälpa andra och därför njöt hon av sitt jobb trots att hon i princip mådde dåligt. Det handlade alltså inte om att förverkliga sig själv, utan om att "förverkliga någon annan". Ingen tvingade henne till det utan hon valde det.

Sen tittar jag på mig själv: har ärvt dendär osunda strävan efter ekonomisk trygghet. Har valt mina studier lite enligt det som jag trodde att utomstående tyckte var rätt och bra (utan att fatta det då), har valt ett jobb där jag visste vad som krävdes av mig (oftast mycket, just nu dock helt optimalt), säger sällan nej om någon ber mig göra något (dock har jag blivit jätte bra på det nu, men problemet är att jag nuförtiden ombeds att göra så galet intressanta juttun som jag brinner för!). Inte är det arbetsgivarens fel att jag har problem med att få det hela att gå ihop. Det är ju jag som byggt upp det hela så och kräver allt av mig själv.


Så precis som en forskare på Arbetshälsoinstitutet sade: "Meillä on johtamisongelma - itsensäjohtamisongelma".


Och såklart att det finns omänskliga och oempatiska arbetsgivare, men poängen är att vi nog hemskt långt kan påverka hur vi mår själv - både hemma och på jobbet.


Tack :)

Om att lyssna

Har länge tänkt skriva ett helt inlägg om att lyssna, men sen råkade jag just läsa en artikel om ämnet och den var så bra att jag helt enkelt ger all ära åt Peter Bregman som skrivit artikeln "How to really listen".
Läs och begrunda - om och om igen.

Tack :)

Valbullar!

Mina valbullar idag blev betydligt bättre än senast - har t.o.m. bildbevis:

Kiva att märka positiv utveckling!

Kiva dag annors också: bakat, yogat, chillat, lekt, läst. Inte panikerat alls som igår, utan varit helt lugn. It is what it is och allt kommer att gå just så som det är meningen. Ska imorgon tala med en av de inblandade och tror att det kommer att ge mig lite klarhet.

Tack :)

Nu sku jag behöva en life coach...

Har fått möjligheten att få vara med om något stort. Magnituden av det hela har jag svårt att säga på förhand men känner på mig att det skulle innebära stora förändringar i mitt liv (och säkert många andras också).

Igen känns det som om vetovoiman laki har varit med i spelet, men hade inte väntat mig något såhär stort i dethär skedet, så det hela är lite omtumlande och jag har blandade känslor som jag nu vill skriva om så att jag ska få lite klarhet om vad jag vill.

Det handlar om något som skulle kräva tid, energi och starkt engagemang av mig. Energin och engagemanget är inga problem - det handlar om precis allt det som jag just nu brinner för och skulle villa hålla på med på heltid. Men eftersom jag inte har möjlighet att hålla på med det på heltid så är tiden problemet.

Vet att våren kommer att vara rätt hektisk på jobbet och med effektiv tidsplanering och -användning så kräver det nog inte övertid, men däremot nog 100% mental närvaro 4 hela arbetsdagar i veckan. Dessutom vill jag dansa och joga och därmed sköta om min kropp och själ och mest av allt vill jag ju umgås med familjen.

Förutom jobb, hobbyer och familjechill så vill man ju ha utrymme i kalendern för att leva. Träffa människor, göra spontana saker och njuta.

Är det bara jag som för tillfället ser det som en svår ekvation att vara med i ett projekt - eller kanske rättare sagt en rörelse - som kräver tid, energi och starkt engagemang?

Ganska mycket tid sätter jag ju på odefinierbart studerande. Om jag kunde fokusera den tiden på dethär projektet - räcker det? Jag har tillräckligt många gånger i mitt liv gått med i något bara för att inse att jag inte kan dedikera mig till saken tillräckligt och därmed haft dåligt samvete och inte gjort tillräckligt bra ifrån mig (enligt min egen måttstock) och sådant vill jag undvika i framtiden.

Så vad ska jag göra? Det är som om en av mina högsta önskningar har hörts och nu har jag en möjlighet värd guld på ett silverfat framför mig och här sitter jag och tvekar. Ironiskt? Eller bara ett bevis på att universum nog levererar så be careful what you wish for...

Till saken hör att jag dessutom har en känsla av att jag inte är tillräckligt bra/driftig/fiffig/påläst för att vara med. Att jag har blivit medbjuden utan att de övriga parterna fattar att jag nog inte har något att ge helheten. Kunde det handla om en trosföreställning? Varifrån har den i så fall kommit och hur ska jag kunna eliminera den?

Räcker det med lite manifestation om att jag nog duger precis som jag är och de facto har massor att ge helheten. Och att tiden såklart räcker till bättre än väl. Och att jag inte behöver offra något? Tror verkligen inte att det räcker utan här krävs nog starkare ammunition...

PANIK! Minns inte när jag senast sku ha haft en dylik virvelvind inom mig... Betyder det att denhär juttun inte är rätt för mig? Eller att jag har svårt att lämna min comfort zone även om jag vet följande:

 

Hmm... Om jag vänder på saken och tänker på vad jag får istället för vad som krävs av mig.

• Jag får vara del av en bubblande helhet
• Jag får sprida välmående
• Jag får påverka istället för det jag gör nu: studerar och funderar och blir frustrerad av att jag ändå inte kan påverka
• Jag får lära känna otroliga människor
• Jag får lära mig massor om precis det jag är intresserad av
• Jag får (antagligen) otaliga insikter
• Jag får gå stormsteg i den riktningen dit jag vill gå
•  Jag får göra det som jag i någo skede skrivit ner (minns inte när eller var eller hur, men det är redan några år sedan) och sett som en av de större målsättningarna i mitt liv (har någon gång för länge sedan lyckats formulera det betydligt bättre än här...): vill bidra till att "mjuka upp" den hårda businessvärlden och tillföra den det som Marco Bjurström nångång kallade för "naminami" (har funderat på saken ända sedan jag typ såg bumtsibum första gången för typ 15 år sedan!) (Måste verkligen formulera mig bättre, men vill inte haka upp mig på det nu...)

När jag just insåg dendär sista poängen så är det ju ganska klart vad jag ska göra. Vi lever en gång och dethär är nog något som jag garanterat skulle ångra ifall att jag inte tog tag i denhär möjligheten.


Jag duger precis som jag är, har mycket att ge och tiden räcker till bättre än väl utan att jag måste offra något betydelsefullt.

Tack :)

Välmående på jobbet på tapeten och i mina tankar

Harvard business review's nyaste nummers pärm:

Syns lite dåligt, men det står: The Value of happiness - how employee well-being drives profit. M.a.o är välmående på jobbet på tapeten även i HBR och än en gång försöker man väcka världen till att inse vikten av välmående även på jobbet. Det känns som om väckningsprocessen startat redan förra milleniet, men fortfarande får inte välmåendet den uppmärksamhet det förtjänar.

Kanske det nu är dags? Det skrivs, snackas och debatteras ivrigt om saken. Det forskas kring ämnet och ordnas seminarier, kurser, föredrag - you name it. Men fortfarande kan ingen kvantifiera effekten och därmed inte bevisa påverkan på det som räknas: the bottom line.Fast det är så tydligt! Mår man bra, är motiverad och har energi presterar man garanterat mera och bättre kvalitet än om man är trött, omotiverad och saknar energi. Det är ju inte precis kärnfysik det handlar om...

Eftersom få "mjuka" saker kan kvantifieras borde man helt enkelt tänka om och närma sig saken ur en annan vinkel. Dethär hoppas jag hitta tid att fundera kring inom närmaste framtid. Det börjar väl på tisdagen då jag hela dagen ska vara på följande seminarium:

"Hyvinvoinnin johtaminen - liiketoimintajohdon näkökulma henkilöstön hyvinvointiin ja toimintakykyyn"

Jag deltar i rollen som vår well-being program team lead även om jag inte ännu officiellt är det. Deltar såklart också i rollen som nyfikna och ivriga JAG!

Dessutom ser det äntligen ut att jag får hålla två well-being föredrag för vår personal. Jee, äntligen!


Nu är jag så ivrig att jag knappt kan sitta stilla - E sover och J är borta och jag får sitta här för mig själv och vara ivrig utan att det är bort från någon!

Nu ska jag läsa HBR och bli ännu ivrigare!

Tack :)

Inte en perfekt värld

Naiva jag har tänkt att alla företag nuförtiden är tvugna att satsa på miljövänliga och andra mjuka värden för att hållas konkurrenskraftiga. Det stämmer ju till en viss grad och företagen är tvugna att svara på förväntningarna som trenderna i samhället hämtar med sig. Och det gör de också - så länge det inte står i strid med de ekonomiska värdena (undantag finns).

Var idag i en hel dags skolning och i ett skede talades det om economic values+environmental values+ stakeholder values. Huippu att environmental values behandlades parallellt med de andra men en person som snackar mycket med högsta ledningen i diverse företag i Finland underströk nog att i fall det blir snack om en trade off så är det nog alla andra än economic values som får ge vika (vissa brancher är undantag). För att citera personen sade han att "jos on kyse jostain business-kriittisestä asiasta, niin meidän ei kannata mennä sinne näsäviisastelemaan ympäristö-arvoista".

Fick lite dålig fiilis fast jag såklart förstår att det är så och varför det är så. Men det är ju också lite rubbat att jag förstår! Tänk att man logiskt kan argumentera att något är viktigare och går före t.ex miljövänlighet? Företag uppmanas att tänka långsiktigt och se helheter, men helt tydligt inte för långsiktigt eller för stora helheter. Och jag är ju absolut ingen tree-hugger och långt ifrån så miljövänslig som jag sku vilja vara men ändå är det lite förstummande.

Lite av samma orsak kommer antagligen Niinistö att vinna presidentvalet. Men in i det sista hoppas jag på att tillräckligt många tänker om och omprioriterar saker och röstar på Haavisto - det skulle vara ett stort steg i rätt riktning!

Tack :)