Vad jag grubblar på sista dagen år 2011

Trots min rygg har jag på något sätt fått springande på hjärnan. Försökte lite ale-shoppa idag, men det blev absolut ingenting. Däremot lyckades jag nog spendera 20min i en sport-butik där jag kollade in springkläder.

Jag ser mig själv gå på lenkki, jag ser mig själv få starkare benbyggnad och jag ser mig själv njuta av det. Här kommer alltså NLP in i bilden: Submodaliteterna kring mina tankar om springandet bådar gott för att det faktist ska lyckas. Kan det verkligen vara så att submodaliteterna (dvs hur man ser saker i sina tankar - färger, ljud, avstånd, dofter etc) ganska långt kan ge oss information om hur bra något kommer att lyckas? Kan det kanske t.o.m. vara så att submodaliteterna även ger oss information om hur mycket vi verkligen vill något? Om vi visualiserar det vi tror att vi vill - kan vi då få tips om ifall att det verkligen är något man vill? Tänkte kanske försöka ägna dethär lite tankar i nära framtid och dethär springandet kan ju vara ett bra exempel. Just nu tyder alla submodaliteter kring mina tankar om springandet att det kommer att vara en succé och typ höja min livskvalitet. Blir intressant att se hur det sedan blir!

Har även grubblat på en annan sak: Jag har alltid vetat att jag vill bidra till andras välmående på ett eller annat sätt. Vill göra något gott som också andra gynnas av. Har inte ännu kommit fram till vad det kunde vara, men det första jag kan göra, är att se till att jag själv ägnar mig åt sysselsättningar som framhäver dendär bubblande glädjen som finns inom mig och som jag gärna sprider. Vill att dendär bubblande, spralliga, tassiga, hassuttelija, glimrande (älskar det norska ordet!), livsälskande, kärleksfulla, musikalista jag ska vara framme mest hela tiden! Vill inte behöva kväva den sidan av mig (det är ju ingen sida, det är JAG) på jobbet. Vill heller inte att jag ska vara omringad av folk som bidrar till att dessa element kvävs.

Tänker inte göra några nyårslöften, men tänker nog försöka komma ihåg att vara trogen mig själv - först nu inser jag att det handlar mycket om dethär: att få vara hassu (och mig själv!) på morgon, dag och kväll. Får jag inte det så är jag en smula mindre mig själv.

Och jag tror absolut att springandet kommer att stöda dethär - hoppas jag får energi och styrka att vara sprallig tills jag är urgammal.

Jee, gott nytt år till mig och alla andra - fick sjukt bra fiilis av att skriva dethär!

Tacktack! :)

Bra tankar inför ett nytt år

Springskor

Can you believe it? Jag och J har idag köpt springskor. Det trodde jag aldrig att skulle hända men nu har det hänt och det känns bra!

Jag har börjat få angst över det faktum att jag rör mig på tok för lite och då när jag rör mig är det dans eller yoga av vilka ingendera styrker skelettet. Och trots att jag tycker att jag är hur ung som helst så är det ju nog ett faktum att det är fiffigare att sköta om sitt skelett och sin kropp så kanske man har det lite lättare sen när man påriktigt börjar bli lite äldre. Vilket ju inte är på länge, men bättre att börja förebygga tidigt.

Det talas ofta om hur folk nog tar hand om sin fysiska kropp och tränar den men glömmer att träna det som påriktigt är det viktigaste vi har - vårt sinne/vår hjärna/vår själ. För mig har det på sista tiden varit lite tvärtom - trots att jag tappert dansat och yogat en gång i veckan hela hösten!! Alltid emellanåt får jag dock en otäck känsla att det jag gör verkligen inte räcker för att styrka benbyggnaden. Jag gör absolut ingenting för att styrka den!

Men nu är springskorna inhandlade och jag/vi ska börja gå på lenkki! Senast jag var på lenkki bodde jag ännu i mitt barndomshem så det är nog ett tag sedan. Minns att jag hade på tok för små skor, men som tur hade jag min goda vän som är expert på springskor att konsultera idag. Stort tack till henne!!

Jag vet inte ens vad man ska ha på sig när man går på lenkki, men månne jag inte småningom lär mig... Men inget stort kommer att hända nu på en tid med tanke på att min rygg fortfarande gör mig redigt handlingsförlamad. Men snart!

Tacktack :)

Mixed messages

Insåg just att jag skickar ut lite motstridiga meddelanden åt Universum.

Dels vill jag ju att min rygg ska bli frisk NUNUNU så jag kan sköta E och må bra. Dels leker jag med tanken att det nog sku vara skönt med lite extra betald semester...

Så vad är det jag vill?? Vet inte själv heller. Vill bli tillräckligt frisk för att kunna sköta E men tillräckligt sjuk för att vara sjukledig och kunna umgås med E. Men det är en total paradox. Jag vet att jag nog kommer att först bli så frisk att jag kan jobba och sedan i sinom tid så frisk att jag kan lyfta E.

Dilemma. Och jag fortsätter att skicka dessa mixed messages åt universum eftersom jag faktist vill båda två sakerna. Helt lika mycket! Blir intressant att se vilkendera önskan ändå är starkare i mitt undermedvetna.. Båda har ju sist och slutligen med E att göra.

Som tur kom jag plötsligt ihåg att jag inte ännu meddelat min nya bekanskap (som jag lärde känna i Riga via mina jobb-kompisar) när det sku passa mig att gå på energia-hoito. Helt jätte bra deal: 4ggr för 100€. Hon har först just startat sin verksamhet och samlar därför nu erfarenhet. Har aldrig testat men många kompisar (av mina "nya" bekantskaper) har testat och rekommenderar. Antagligen är första gången redan nästa vecka. Blir intressant! Berättar mera sen!

Ajo: vin med vänner hjälpte min rygg igår - bästa medicinen till allt!

Tacktack :)

Sjukledig

Nu sparade jag alltså ytterligare 4 semesterdagar tack till min rygg.. Egentligen är det inte så farligt - hade inga stora planer för mellandagarna utan tänkte bara ta det lugnt. Och nu tar jag det lungt OCH har ont, men idag har jag ens lite kunnat ignorera smärtan.

Snart ska jag iväg på julgröt till en kompis - ska bli roligt att träffa vänner. Lite mökkihöperöitymistä i lufter här...

Vill ännu uttrycka min tgacksamhet över all hjälp av J och andra som jag är totalt beroende av när det gäller att sköta mitt barn. Vad gör ensamförsörjare i en sådan här situation?? Respect!

Tacktack :)

Att läsa annat än self-development böcker

På vägen till Chicago hade jag "Du kan hela ditt liv" i reppun och en bok av Anneli Litovaara m.fl. ("Voimavarat käyttöön" typ?) i resväskan. Men när jag hasade omkring på flygfältet så stannade jag och kollade på pocket-urvalet i en bokhandel och blicken fastnade på "One day" av David Nicholls, som jag varit nära att köpa typ varje gång jag varit på ett flygfält sedan den kom ut.

Jag minns hur jag tänkte "nej nu orkar jag int läsa någo self-development shait utan köper äntligen denhär boken!". Och så köpte jag en påse ässä mix och en påse missä äx från ärrän så jag var inte helt i mina sinnens fulla bruk - jag köper ju ALDRIG karkki.

Börkade läsa boken på flyget och läste slut den under veckan och njöt för fullt! Boken var bra och det var helt härligt att efter en evighetslång paus igen läsa en roman. Helt tydligt behövde jag en paus. Har ännu sista sidorna olästa i både "Du kan hela ditt liv" och i "The power of now" av Eckhart Tolle. Men vill inte tvinga mig till att läsa dem utan väntar på den stunden då jag igen är emottaglig. Kanske jag fick ähky? Skulle inte vara underligt - jag har en tendens att överäta mig totalt så kanske samma hände nu även på detta plan?

Läser för tillfället "Koneen ruhtinas" av John Simon, som jag fick i julklapp av min kära pappa förra året. Den verkar hittills superbra och intressant. Och mycket olik alla böcker jag läst under detta år. Har förrästen aldrig i hela mitt liv läst så många böcker som i år. Borde kanske ha dokumenterat en lista? Äsch - huvudsaken är ju att jag minns det relevanta jag läst.

Njuter alltså för fullt av att läsa "Koneen ruhtinas" och sedan när jag igen får lust på böcker som hjälper mig att förstå mig själv och andra bättre så sen kan jag använda mina bokjulklappspengar som jag fick av min kära pappa. Eller alternativt så köper jag roskaromaanin för hela slanten, om det känns så!

Och for the record: Ryggen är fortfarande allt annat än ok..

Tacktack :)

Morgon-mys

Få saker är bättre än att vakna totalt utvilad efter 9h sömn och sedan bara sitta otåligt och vänta att lilla E ska vakna så jag kan gosa med henne och snusa henne i nacken <3 Helt tydligt var julen lite för mycket för henne: hon sov nästan 4h igår på dagen och nu har hon sovit 13h och sover fortfarande. Men hon har haft sååå roligt!

Mina HC-mediciner har nog hjälpt ryggen lite tror jag - får se om det håller eller om jag om ett par timmar är tillbaka till square one...

Idag fortsätter vi familje-mysa. Inte ens min crazyt sjuka rygg kan ta det ifrån mig och inte gör den heller det mindre ljuvligt. Det är helt enkelt bara sååå ljuuvligt och kommer såå tarpeeseen.

Funderar på att före nyår sätta mig ner och skriva nån sorts bokslut över det gånga året - det har ju varit det mest händelserika året någonsin inuti mitt sinne, min kropp o min själ. Kanske det sku vara en bra idé med bokslut? Ska lämna den tanken och muhi och fortsätta vänta otåligt på att E ska vakna..

Tacktack :)

Rygg-issues..

För att det nu inte skall bli alltför mysigt och ljuvligt här i min dagbok när året lider mot sitt slut så kan jag även dokumentera att jag på julaftons-morgonen försträckte ryggen PAHASTI. Sen dess har jag lidit av smärtor, det faktum att jag inte kan lyfta något (kan inte lyfta E!) och haft det rejält obekvämt. Idag gick jag till läkaren och det positiva är att jag inte behöver använda semesterdagar på mellandagarna utan fick sjukledigt istället!

Om man frånser denhär superstörande rygg-issuen så har julen varit jätte kiva! Både på julafton hos J:s föräldrar och igår hos min bror. Skrattade igår nästan så jag grät när barnen spelade twister och det hjälpte momentant min rygg! Men i morse var jag igen sned som bara den och idag är smärtorna nästan värre än igår och i förrgår.. Men istället för att klaga över det så kan jag istället vara tacksam över så många olika saker. Som t.ex:

• En lugn och fridfull jul
• God mat i mängder och massor
• En glad dotter trots crazy hosta
• Fina gåvor
• Kiva stämning
• Att ha få se min mamma skratta från hela sitt hjärta igår (händer inte ofta)
• Att J skött E typ helt ensam hela julhelgen eftersom jag inte kunnat delta över huvudtaget..
• Att jag varit omringad av nära och kära hela julhelgen

Jag åkte in till stan för att gå till läkaren. Det var öde och kändes fel att vara på stan på dagen på annandag jul. Men det är många som inte kan sitta hemma och mysa med nära och kära så det kändes fel att det kändes fel. Helt hälsosamt att inse att alla inte är så lyckligt lottade och då kan man fråga sig vad man själv kan göra åt saken? Igen en svår fråga. Och lite motstridig med tanke på det faktum att alla sist och slutligen är själva ansvariga över sitt liv och sin tillvaro. M.a.o. har jag svårt att göra något för att kunna påverka någon annans tillvaro mot det bättre. Verkligen motsrtidigt nu när jag började skriva om saken. Har själv grubblat över saken ur den synvinkeln att vad om en människa inte har några voimavaran kvar för att kunna ändra på kursen i livet? Kan då möjligtvis någon annan hjälpa? Och kan den hjälpen leda till bestående resultat ifall den inte kommer inifrån?

Jag tror starkt att även om alla är ansvariga över sitt liv och sin egen tillvaro så är det också vår plikt att hjälpa människor i vår närhet (och längre bort) och alltid agera så att ingen (allra minst vi själv) tar skada. Tror det kallas ekologi inom NLP. Man kan liksom inte endast maximera sitt eget bästa utan fokus ska vara på det kollektiva goda. Alltid. Inte jagjagjag. Utan vivivi.

Nu avbokades vårt proggis idag eftersom J:s famu är utan ström - som typ en stor del av hela Finland... Det stormar så in i norden och träd välter åt höger och vänster. Men himlen är blå och vackert är det!

Tacktack :)

Fortfarande chill!

Har varit en sväng på stan, bakat två kakor (mjuka pepparkakor, två olika recept), köpt en sista julklapp, packat lite julklappar, druckit rödvinsglögg klockan 15 på eftermiddagen etc.

Fortfarande ingen jul-fiilis, men chill-fiilisen sitter i! Och kärlekvitamin finns här i mängder och massor <3<3

Chill-fiilis

Imorgon är det julafton, men jag har inte egentligen någon jul-fiilis alls. Men Chill-fiilis - det har jag! Och har haft hela veckan! Och få saker är bättre än det - vinner jul-fiilisen också helt mennen tullen.

I år har jag inte lidit av någon jul-stress alls. Undrar varför jag tidigare år gjort det? Julklapps-stress o.s.v.? Helt onödigt! Tror att min jetlag hjälpte mig lite på vägen. Har varit lite mosig i huvudet hela veckan och möjligheten att ta det lugnt på jobbet vilket har gjort att det känns som om jag varit ledig redan hur länge som helst. Och över en vecka kvar - fr.o.m. idag dessutom helt officiellt. Min kära arbetsgivare gav oss nämligen i julklapp denhär dagen ledig. Inte illa - bästa julklappen man kan få: tid med sina nära och kära.

Tänkte inte skriva något desto mer men ville föreviga denhär chill-känslan. Ro i sinnet. Mielenrauha. Peace of mind. Och kärlek!

Tacktack :)

Vetovoiman laki? * 3? Igen?

1. Fick mail av min barndomsvän – han undrade om jag ville vara med och ”pilotköra” en Mindfulness-kurs på våren. 8*2,5h med följande innehåll:

1. Johdanto: mitä on mindfulness?

2. Hengittäminen, harjoittelumuotojen perustelut

3. Mindfulness ja ravitsemus sekä arki

4. Tunnetaidot I: haasteelliset tunteet (missar denhär pga resa, buu)

5. Tunnetaidot II: myönteisten tunteiden voima

6. Tunnetaidot III: mindfulness asenne ja self-compassion

7. Mindfulness ja työelämä

8. Yhteenvetoa, tutkimustietoa, mm. mindfulness ja aivot

Såklart jag ville det! Har ju funderat på saken redan tidigare och så kom detta erbjudande out of the blue. HUIPPU!

2. Fick mail av en kollega som undrade om jag ville dra första delen av en välgörenhets skolning åt unga från röda korsets ungas skyddshus. Skolningen ”Työelämän taidot” ska få unga att bli intresserade av arbetslivet och jag ska snacka allmänt om arbetslivet och om varför man jobbar. Min uppgift är att se till att dom blir så motiverade av skolningen att de kommer tillbaka till skolningens andra del.

Såklart jag ville det! Det är ju en ypperlig och utmanande chans att få öva sig i att inspirera folk. HUIPPU!

3. Fick mail av en vän som undrade ifall hon kunde ge life-coaching sessioner i julklapp åt sina 2 kusiner. Liksom presentkort – inte till H&M eller stocka, utan till MIG!

Såklart jag ville det! Det är ju ett bra - och spännande - sätt att lite repetera. HUIPPU!

Vad kan jag annat säga än TACK TACK :)

Stress – ingen svordom

Denhär veckan har jag inte mycket jobb. Och det märks. Jag får absolut ingenting gjort, gör korta dagar, tar det lugnt och har svårt att sätta igång med någonting. Det finns inget jag måste göra, men det sku vara bra att använda denhär tiden väl och planera allt som ska uträttas i januari. Men nej – helt omöjligt att sätta igång med det.

Jag har alltid vetat att jag är en ganska bra arbetstagare då jag har mycket att göra och en usel sådan då jag har för lite att göra. Stress får mig att prestera både bättre och mera. Skrev tidigare om psykofysiologin bakom stress och det som jag kanske inte underströk tillräckligt är det goda med stress: stress gör oss alerta, effektiva och vi får saker till stånd. Åtminstone jag.

Problemet kommer in i bilden om man glömmer ta pauser. The energy project funderar mycket omkring det här och deras message är att man hellre ska vara en sprinter än en maraton-löpare på jobbet. Istället för att jobba låånga tider isträck borde man jobba täysii i ca 90min och sen ha paus. Varje 90 min borde man ha en ordentlig paus. Det intressanta är att man kanske tidmässigt jobbar mindre, men effektiviteten hålls högre så slutresultatet är ändå bättre än om man jobbar lååånga timmar putkeen.

Jämför: stiger man upp tidigt för att ”hinna jobba mera” (och sover därmed för lite=laddar batterierna för lite) så jobbar man möjligtvis fler timmar men kanske kapaciteten bara är 60%. Medan man kunde ha sovit längre, jobbat färre timmar men med högre kapacitet. It just all makes sense!

Poängen är alltså den, att det inte är stressen som är problemet (stressen kan faktist vara en del av lösningen!) utan det faktum att man inte laddar batterierna tillräckligt ofta/mycket. Ett citat ur The Energy Project bloggen ” How to Accomplish More by Doing Less”: “Stress isn't the enemy in the workplace. Indeed, stress is the only means by which we can expand capacity. Just think about weightlifting. By stressing your muscles, and then recovering, you gradually build strength. Our real enemy is the absence of intermittent renewal.”

Och ännu en kort kommentar om allas vår vän “multi-tasking”: jag har länge varit medveten om att det INTE är en bra idé och säkert även skrivit/föreläst om saken i någo skede. Men igår läste jag i The energy project's mail att multi-tasking ökar tiden det tar att slutföra något med 25%. 25%!!!!!! Själv har jag ansett mig vara drottningen av multi-tasking, men sakta men säkert försöker jag avvänja mig från den ovanan samtidigt som jag försöker lära mig att hålla pauser på jobbet.

Tack tack :)

Tankar tänkta på 9778 meters höjd ovanför Atlanten

Tankar. Har tänkt mycket på tankar sista tiden. Läst mycket om hur ens tankar egentligen ganska så långt utformar ens liv. Funderat mycket på hur stor kraft tankarna egentligen har? Själv tror jag att kraften är större än man ens vågar ana (eller säga högt utan att bli klassad som total freak).

Det här betyder alltså att tankar tänkta i det förflutna påverkat mitt liv just nu. Det betyder också att tankar tänkta just nu påverkar min framtid. Och det fina med det här är ju att man har makt över sina tankar och genom lite träning kan man bli ganska bra på att tänka. Och då menar jag att man inte ödar energi på att tänka destruktiva tankar (t.ex självkritiska tankar, onödiga kritiska tankar om andra, pessimistiska tankar eller negativa tankar överlag) utan istället fokuserar på konstruktiva tankar (t.ex självuppmuntrande tankar, beundrande tankar om andra, optimistiska tankar och positiva tankar överlag).

Lättare sagt än gjort och t.ex. just nu följer jag på nära håll med ett mycket destruktivt tankemönster som inte ser ut att kunna brytas sådär bara. Och speciellt för människor som inte reflekterat över det faktum att man faktiskt kan ändra på sina tankar så är tanken helt omöjlig när man är mitt i det negativa tankemönstret. Vad ska man göra då??

Bra fråga. Inget svar. Kanske NLP? Har försökt – vet inte om det fungerar, men återstår att se.

Men poängen är alltså den, att jag tror starkt att vi har makt över våra tankar, som styr både våra känslor och vår framtid. Och det är aldrig för sent att börja lägga märke till vad och hur man tänker – gynnas man av sina tankar eller är det precis tvärtom? Tänkvärda tankar anser jag..

Och for the record: jag är inte längre på 9778 meters höjd ovanför Atlanten. Jag började alltså skriva medan jag var på väg till Chicago på skolning och avslutar detta korta inlägg hemma i köket iklädd yllestrumpor.

You can heal your life!

Tänkte kort skriva lite om ett av livets små mysterium.

Hittade en bok - precis utanför dörren till mitt barndomsrum - medan vi tömde barndomshemmet. Vet att jag sett den (färgerna var bekanta), men aldrig funderat på den desto mer - knappast ens nånsin rört den.

Den låg ensam kvar på dendär bokhyllan där den legat senaste 15-20 (?) år så jag tog upp den och läste pärmen: Louise Hay, Du kan hela ditt liv. Och min första tanke var "You can heal your life - det låter bekant!". Kollade att den faktist hette så på originalspråk, tog den med mig och har nu haft den som bussläsning.

Har insett att boken handlar om typ precis allt jag studerat på life coach och NLP kursen och vet nu att olika människor och böcker som jag stött på under senaste året har nämnt boken. Och där har den legat - utanför mitt rum - de senaste 15-20 åren. Ingen kom ihåg varifrån den kommit eller varför den låg kvar där ensam. Låter kanske helt dumt, men det var som om universum liksom satt den på silverfat så att jag sku fatta att ta den.

Det här låter ju helt pimee!! Men så känns det också. Det var pårecis meningen att jag sku läsa boken precis just nu och känns att jag får MASSOR ut av den. Både personligen och också i form av verktyg som jag kan hjälpa andra med.

Tacktack :)

Dans - min styrka, passion och typ det bästa jag vet!

Vi hade firma lilla-jul igår. På själva festen dansade jag en del, men pratade mest. På jatkona på Apollo råkade Trr Trr Trr spela och jag vet inte vad som hände, men jag blev en total dans-maskin. En dans duracell-pupu som dansade (mest ensam) i 2,5h utan att stanna en gång. Jag var genom svettig, totalt associal och helt GALET FIILIKSISSÄ. Som om jag sku ha varit helt drogad. Jag drack vatten och dansade som aldrig förr! Det vat HELT LJUVLIGT! (tänk dig: I wanna dance with somebody, pour some sugar on me, etc etc)

Min reaktion tyder ju lite på att det har varit lite lite av sånt på sista tiden. Idag på morgonen beskrev jag intensivt åt J min stora insikt: en av mina styrkor är definitivt rytmsinne och kehonhallinta. Och nu menar ja int nån avancerad kehonhallinta utan bara det faktum att jag helt naturligt är ganska bra på att dansa. Jag kan kontrollera min kropp och röra på den så att det ser bra ut. Och det finns INGENTING jag njuter så mycket av. Jag sku kunna stå på scen/en högtalare/ett bord och dansa hela livet ut. DET skulle göra mig lycklig!

Men nu är jag ju ingen dansare och ingenting ens ditåt. Då hur ska ja se till att jag får av denna drog i tillräckligt stora doser för att må bra? Dansa hemma framför spegeln?? Det har jag ju alltid gjort, men på senaste tiden mindre och mindre. Juttun är den att jag int får samma kicks av danstimmar som jag får av att bara gå ut o dansa. Så jag borde gå ut och dansa oftare! Ett litet dilemma dock: när ska jag springa på "disco"? Med vem ska jag springa på "disco"? Bra frågor.. Måst helt enkelt fundera på saken och kanske discoile här hemma så ofta som möjligt!

Idag var jag på ett annorlunda disco: ett 7-års kalas där jag först lärde lite discodans och sedan dansade för fullt med alla 7-åringar och min lilla 1-åring. Kanske bästa söndags-sysselsättningen på länge!

När jag nu råkar vara lite insatt i detdär med positiv psykologi och sånt så är min slutsats att jag borde dansa - åtminstone lite - varje dag. Och vissa dagar borde jag dansa massor. Och eftersom jag själv har börjat bli allergisk för det där "borde"-ordet så kunde jag byta ut det mot "kan". Just because I can!

Tacktack :)

Luopumisen tuskaa...

Nu är det tömt. Mitt barndomshem alltså. Ganska crazy vecka bakom mig, både mentalt och helt rent fysiskt. Bilen står på gården fullproppad med saker och en såndän urgammal ding-dong-klocka - som jag ALDRIG sku ta hem till mig - hänger på väggen i vardagsrummet. Ett rumt är fullt av böcker och tavlor och saker som jag inte vet vad jag ska göra med.


Men det är små saker jämfört med hur det ser ut hos min pappa, för att inte tala om stugan... Och tragikomiskt nog så flyttade vi en del möbler som bara INTE KAN slängas/doneras/säljas till ett förråd som ska vara tomt inom 6 veckor pga av rör-renovering i huset där vi hyr utrymmet. Och i samma veva blir vi av med förrådet eftersom husbolaget inte längre hyr utrymmen åt utomstående. Kallas även att skjuta upp problem :)


Och ändå har vi slängt/donerat/sålt bort mycket mer än vad jag nånsing hade vågat tro.

Varifrån kommer alla dehär sakerna och fyller våra liv och ger oss ångest när vi inte vet vad vi ska göra med dem??

Hittills har jag faktist varit ganska dålig på att slänga saker. men det beror bara och endast på det dåliga samvetet jag får av att slänga saker på soptippen. Jag vill inte att mina onödiga saker blir någon annans problem (t.ex miljöns..) så då sitter jag hellre och ruvar på dem själv. Och lider.

Dessutom har jag de senaste veckorna via jobbet blivit ytterst bekant med t.ex hur det står till med textil-återvinningen i vårt land. I ett nötskal: Inte bra. Men nu ska jag inte gå in på det, men ville bara poängtera att min weltschmertz över bort-kastade saker (i detta fall kläder) inte har lättat genom att forska i den saken..

Så vad man alltså kan och ska göra är förebygga förebygga och förebygga. Köpa kvalitet som håller, nöja sig med så lite saker som möjligt och meddela ALLA att man inte vill ha några som helst prylar och att presenterna till ens barn ska vara hållbara och få.

Det är ju helt vrickat hur vi i västvärlden nuförtiden konsumerar och jag har tänkt mycket på saken i flera år och försökt göra små saker åt saken.

Jag ville t.ex inte köpa bestick och sånt till min dotter eftsrom jag visste att jag kunde ärva sånt av min bror. Jag hade sagt det högt och så köpte en min kompis i gåva en massa bestick och kärl åt min dotter eftersom hon uppfattat att jag av pihihet inte velat köpa! Så missförstådd kan man bli och mitt hjärta blödde lite till när jag tackade och tog emot presenten.

Så man blir tolkad som pihi om man int vill vansinnesköpa ALLTALLTALLT. Så vridet är alltså vårt samhälle :)

Men jag är fullt medveten om att attityden sakta men säkert håller på att ändras och vårt konsumtions-samhälle har ju kritiserats hur länge som helst. Så vi är på rätt spår, men när de flesta hem redan är fullproppade med saker så finns det liksom ingen quick-fix. Jag, som vill minimera saker in general har nu mitt hem fullproppat med saker som jag har dåligt samvete över om jag gör mig av med dem - på ett sätt eller annat.

Och till saken hör ju i detta fall - precis som rubriken antyder - luopumisen tuskaa... Inte kan jag ju slänga bort min farmors handskrivna recept-häfte? Eller min mammas gamla studiekort? Eller urgamla foton på släktingar? Gamla brev av min moster som tagit livet av sig (bl.a. hennes sista brev)? Mina egna böcker från barndomen? Min mammas böcker från hennes barndom? Min andra mosters (som dog ung) böcker från hennes barndom? Mammas scout-saker? Mina gamla leksaker?

Eller kan jag??

Själv har jag ju sparat alla mina gamla kalendrar och dagböcker och brev - dom finns på vinden. Så sen när jag dessutom förvarar allt dethär som jag nu tagit till mig betyder det att nästa generation har ännu mer att spara. Och sen nästa generation ännu mer. Fast o andra sidan - nuförtiden har vi våra foton, "brev" och snart även böcker digitalt. Så kanske det är helt kiva att kommande generationer har några minnen som de kan fylla sina vindar med, så kanske jag sparar allt :)

Det ser förresten ut som om kierrätyskeskus-killarna av misstag for iväg med alla juldekorationer som jag och min bror har lagat i lekskolan. Höll på att spy när vi märkte det igår, det gjorde så ont. men idag känns det redan lite bättre. Och kanske imorgon ännu lite bättre?

Joo, luopumisen tuskaa in deed. Story of my week. Det var skönt att gråta floder igår - länge sen!

Tacktack! :)

Gut-feeling

Har funderat och analyserat detdär med gut-feeling igen. Kanske problemet inte är att jag tappat kontakten till dendär inre navigatorn, utan snarare att jag ofta gör saker som får den att ge utslag? Typ hela min "karriär" :) Och därmed det jag sätter mest tid på.

När känns allt rätt/har allt kännats rätt?

• På mammaledigheten
• På Life coaching kursen (varje sekund!)
• På NLP kursen (sgs varje sekund!)
• Varje morgon i sängen med familjen när Ebba dricker sin morgonmjölk och jag lätt masserar hennes fötter och snusar henne i nacken
• Då jag lagar mat (utan att ha bråttom)
• Då jag cyklar och låter tankarna flöda
• Då jag läser nåt jag inspirers av (händer typ hela tiden)
• Då jag gör goda gärningar eller bara ler mot okända människor (och bekanta oxå såklart :) )
• Veckoslut med möjligast lite proggis och möjligast mycket tid för familjen
• Då jag dansat hela natten lång :)
• Då jag dansar allmänt
• Då jag snackar inför folk om saker som jag gärna sprider
• Då jag plockar blåbär och direkt bakar en paj
• Då jag umgås med liksinnade människor - plötsligt finns dom överallt
• Då jag bara chillar med vänner (händer alltför sällan!)
• Då jag är i en matbutik - oberoende var, hur eller varför - I LOVE IT!!!
• Då jag får göra meningsfulla saker på jobbet
• Då jag känner att jag verkligen hört vad kunden sagt och agerar enligt det
• Då jag öppnar munnen om jag upplever orättvisa
• Då jag märker att jag hört eller hörts
• Då jag inte har för tight tidtabell

Märker nu att jag kunde fortsätta i all evighet. Men alltså en liten insikt från förra veckoslutet, då jag:

• Chillade med en long lost friend som jag inte hade sett på evigheter
• Lagade mat med kärlek och tid 2 ggr
• Morgon- dags-och kvällsgosade med familjen
• Gick på ex-tempore ishockey-äventyr
• Spenderade tid i olika omgångar i matbutiker :)

Insikten: Nog vet jag när jag gör rätt. Och jag vet också när jag gör fel. Och det är ju det som ger såna utslag som får mig att kvävas och ifrågasätta allt jag gör :)

Jee - fick just meddelande av en kompis som jag rekommenderat NLP-kursen åt. Hon är nu på den och är helt såld och själv vill jag oxå! Tänker nog i nåt skede repetera - man får göra det för en fjärdedel av priset. Good deal! För både dom som ordnar och mig :)

On that positive note - Godnatt!

Tacktack :)

Ihminen tavattavissa

Intressant kväll - lyssnade på Mathias Hellsten (jep, Tommys son) från Ihminen Tavattavissa. Om tid, stress, utbrändhet, värderingar etc. Alltså helt perus :)
Fick äntligen en massa psykofysiologisk fakta och kan fr.o.m. nu bättre stå bakom mina ord om att stresshormonbalansen i kroppen faktist kan regleras med bl.a. andningen. Tänk att jag läst om det, hört om det och t.o.m. FÖRELÄST om det, utan att veta ifall att det faktist ligger något i det. Pinsamt! Men NU vet jag! Lärde mig också en massa annat nyttigt och kvällen väckte tänkvärda tankar och dessutom snackade jag med Mathias en god stund efter föreläsningen vilket ju betyder att jag nuförtiden vågar närma mig "experter" och tala om mina intressen.

Ska igen skriva lite anteckningar så att det sjunker bättre in i mitt medvetna!

För det första poängterade Mathias det som så många poängterar - att det inte ska behöva vara på något sätt skamfullt att ta hand om sitt huvud, utan att det ju är vettigt att ta hand om det precis på samma sätt som man tar hand om sin kropp. Idag faktist fick jag ett mail av Marika Borg (Rektor på Elämäntaidon Valmennusakatemia) där hon estimerar att om 10 år är det fullt normalt att folk har en Life coach. Får se hur det blir :)

En av frågorna idag var: Vad har hänt med tiden då den inte räcker? Man har ont om tid, vilket leder till att man måste spara tid, vilket leder till att man måste vara effektiv (och utveckla olika maskiner). Bra så! Nåmen sen när man sparat all tid - vad gör man då med den sparade tiden? Lyckas vi verkligen spara tid? Vinner vi nåt på det? En annan intressant poäng var att fritid är ett relativt nytt begrepp som knappast ens kan översättas till alla språk här i världen..


Stress uppstår när vi upplever att vi är på fel ställe fel tid. Att vi borde vara någon annanstans än där vi är. (Gäller både geografiskt och också när det gäller prestation).

Våra värderingar styr våra val och våra val påverkar våra liv. Men värderingarna har förändrats och kan nuförtiden vara ihåliga, kortsynta och ytliga. T.ex: Snabbhet, effektivitet, marknadsvärde, konsumption, tillväxt, produktivitet. Så hur blir det om dessa värderingar styr våra val som påverkar våra liv? Är det faktist så att prestationerna definierar identiteten?

Handlingar sm föds ur ihåliga val skapar tomt liv. Denna tomhet måste kompenseras med något, vilket i sin tur leder till några förvridna beteenden:

• Man gör möjligast mycket istället för att göra det väsentliga
• Man vill ha allt
• Man anser att det man gör är viktigare än att man möts
• Man anser att upplevelser är viktigare än att leva
• Man styrs utifrån istället för inifrån
• Man blir en human doing istället för en human being
• Man överlever istället för att leva - sen i framtiden är nog allt bättre

Lite psykofysiologi om stress:
HPA-axeln: Hypothalamus (1) - Hypofys (2) - binjurebarken (3)
1. Utsöndrar kortiktropinfrisättande hormonet CRH (vilket bl.a. kan leda till leverinflammation - serious shit!)
2. CRH väcker upp hypofysen som börjar utsöndra Adrenokartikootropf hormonet ALTH
3. Resultatet är att binjurebarken börjar utsöndra adrenalin (kickar igång oss i stress-situationer) och kortisol (aktiverar överlevnadsinstinkten och stänger av andra mindre relevanta fysiska och mentala funktioner)

-> Fight or flight (sekundära funktioner hämmas)

• Kroppen får extra krafter
• Energi frigörs till kroppen och hjärnan
• Blodtrycket höjs
• Lungorna vidgas
• Musklerna spänns
• Koncentrationen höjs
• Smärt-tröskeln höjs
• Sömnbehovet minskar

Det låter ju inte så paha?!? Och dessutom är kroppen en så otrolig organism att den har sin egen lilla feedback-loop: Höga kortisolhalter i blodet signalerar åt hjärnan att sluta producera CRH (kroppen vill snabbt bli av med stress-tillståndet). Perfect!

Men: problemet uppstår när situationen inte ändras och organismen fortsätter stressa. Så blir det överslag av CRH och feedback loopen slutar fungera och man kan på finska säga att hela systemet leikkaa kiinni: Neurotransmittorerna i hjärnan (serotin, dopamin, oxytocin, acetylkolin, tillväxthormoner, könshormoner etc) hämmas. Så det är inte själva stresshormonerna som gör oss så mycke skada utan det är det faktum att neurotransmittorerna hämmas! Det påverkar vårt varande kan man lugnt säga. Och då kan man redan snacka om utbrändhet: hjärnan är i stress-tillstånd och kroppen får inte de signaler den borde få. Det är m.a.o. ingen "vanlig depression" det handlar om utan ett fysiologiskt tillstånd som är konsekvensen av stresshormonhalterna i blodet. Då hjälper inte längre lite meditation eller mindfulness lite nu och då..

Symptom på utbrändhet:

• Dålig REM sömn
• Kognitiva besvär (glömmer saker, svårt att ta in info etc)
• Neurologiska sensationer (virrighet, stickande etc)
• Ångest, panikångest, depression
• Ingen sexlust
• Smärta och värk (huvudvärk, muskelvärk, ledvärk)
• Försvagat immunförsvar
• Svag och stor tarmslemhinna (magbesvär)
• Försämrad leverfunktion
• Sockerstörningar
• Sköldkörtel- och ämnesomsättningsstörningar
• Ökat blodtryck

Mera intressant - Förebyggande åtgärder:

• Undvik återkommande stress. Lär känna grundorsaken till din stress, släpp onödig oro, lär dig släppa taget om måsten.
• Sov på nätterna
• Sök glädje, skratt och harmoni
• Ät sunt och långsamt
• Använd kost-tillskott (speciellt B-vitamin och magnesium)
• Motionera regelbundet
• Vistas i dagsljus och frisk luft
• Lär dig andas rätt, utför andningsövningar
• Praktisera tekniker att bli medveten om stress
• Ta aktiv kontroll - visualisera och praktisera mental training
• Slappna av: Mindfulness, meditation, yoga
• Förändra den dagliga situationen  så att det du gör känns meningsfullt
• Öka sin självkännedom, undvik isolering, undvik negativa kontakter
• Var inte så omtänksam mot andra att du gör våld på dig själv

Det är en skillnad på att söka och försöka uppnå tillfällig lättnad och på att förändra något påriktigt.


Övriga tänkvärda tankar från kvällen:

• Stress "drabbar" ingen - man har alltid ett val
• Vad bygger våra värderingar på? Komppar våra val våra värderingar?
• Vad är viktigare: vem jag är eller vad jag gör?
• Få människor stannar upp och funderar på sina värderingar. Vi måste få fast oss själva och lära oss att skilja på när vi vill nåt påriktigt och när vi lurar oss själva. Vad är viktigare: att andra godkänner oss eller att man inte överger sig själv? Är jag tillräckligt på min egen sida?
• Sluta mäta och jämföra - lojalitet mot en själv är det viktigaste
• Det är ok att vara svag och säga nej. Och just i den mänskliga svagheten ligger vår sanna styrka.
• Är man inte sig själv får man inte heller riktigt erkännande. Att inte bli sedd/erkänd kan föda ilska. Konstruktiv ilska försvarar en, sätter gränser, skapar konflikt(=tillväxtmöjligheter), är genuin, lyssnande och sårbar. Destruktiv ilska attackerar, leder till skam, försvar, förakt och är suverän, dömande och allsmäktig.
• Att hindra stressen att nå mig kräver val. Val kräver mod. Mod är inte avsaknad av rädsla. Däremot är mod: att handla trots osäkerhet och rädsla. Osäkerhet och rädsla är ett tecken på att nåt är viktigt för mig på djupet. Ju mer vi kontrollerar vår situation och hålls på "kända vatten" desto mer står vi på stället. Mod att utforska det som känns osäkert kan hjälpa en göra val som leder till rätt väg.

SLUT

En sådan kväll :) Snackade alltså sedan en god stund med Mathias om allt dethär och än en gång kom samma saker upp under kvällen som jag snubblat över i olika sammanhang. Dock från en lite mer vetenskaplig synvinkel och är glad över det! Definitivt mera substans nu i det jag sprider - tacksam att det ordnades en så intressant kväll... På samma ställe där jag själv om en vecka ska snacka om värderingar, tid och sånt :) Fast det blir mindre snack och mera uppgifter. Som jag måste förbereda... Känner stresshormon-halten sakta öka i blodet så nu ska ja gå till sängs och andas :)

Tacktack :)

Lite lösryckta tankar en vanlig må-kväll

Spenderade ett långt veckoslut i Moskva. Såg nog antagligen endast det bästa av staden (tack till en underbar värdinna!) eftersom jag är helt såld. Kan t.o.m. tänka mig bo där! Min kompis som bor där har under sitt första åt där lärt sig att acceptera och leva med alla konstigheter som i början gjorde henne (och sku göra vem som helst!) galet frustrerad. Men hon har småningom insett att det inte är värt det att hassa energi på onödig frustration - saker man inte kan ändra på eller påverka ska man väl inte heller öda alltför mycket energi på?

Det som jag också märkte där är hur ledsamt jag har efter lilla E. Hur lite jag hinner umgås med henne nu när jag jobbar. Hur hon är det absolut viktigaste och dyrbaraste i mitt liv och hur jag trots all kärlek och vilja ändå inte lyckas ge/få tillräckligt kärleksvitamin. Har funderat på saken och tror att jag istället för att försöka årgärda saken ska försöka att inte åtgärda saken. Att inte åtgärda något alls. Att liksom släppa taget av mina egna försök att bli bättre, mer närvarande, helare, "rättare", mer mig själv. Och istället bara vara. Närvarande.

Märker att jag trots att jag inte läser eller går på föreläsningar funderar en hel del. Och förutom det tillämpar jag NLP och annat dyl både medvetet och omedvetet. En del av mig lider konstant av det faktum att jag inte får/kan studera och utveckla idéer på heltid. Men en annan del av mig är galet nöjd med allt - precis som det är nu. Och insåg just att vetovoiman laki igen blev bevisad: jag ska vara med i en arbetsgrupp på jobbet som utvecklar en in-house coaching-skolning. Jag insåg alltså först nu att det var något liknande jag själv visionerade under sommaren att jag gärna sku villa göra. Och nu ska jag alltså göra det! Dessutom tillsammans med helt huippuga typer! En liten del av mig känner angst över det faktum att det kanske igen för lite fokus bort från det jag borde göra på jobbet, men nu ska jag bara lita på att min tid räcker till.

Uh, jag har faktist haft en sådan dag idag att jag 90% av dagen höll på med detdär well-being programmet och jag hade riktigt dåligt samvete inför min projekt-chef. Men bokade in ett möte med henne imoron där vi ska planera tiden fram till jul - jag får ju som kännt inte mycket gjort ifall att jag inte har tydliga dl:s. Så imorgon ska jag se till att jag har sådana så att fokus på jobbet blir rätt och samvetet välmående!

Och när det gäller fokus utanför jobbet så ska jag fokusera på att inte fokusera. It is what it is. Men ska se till att det inte blir brist på kärleksvitamin - den viktigaste av alla vitaminer (t.o.m. viktigare än D-vitamin ;) ).

Tacktack :)