Vad jag grubblar på sista dagen år 2011

Trots min rygg har jag på något sätt fått springande på hjärnan. Försökte lite ale-shoppa idag, men det blev absolut ingenting. Däremot lyckades jag nog spendera 20min i en sport-butik där jag kollade in springkläder.

Jag ser mig själv gå på lenkki, jag ser mig själv få starkare benbyggnad och jag ser mig själv njuta av det. Här kommer alltså NLP in i bilden: Submodaliteterna kring mina tankar om springandet bådar gott för att det faktist ska lyckas. Kan det verkligen vara så att submodaliteterna (dvs hur man ser saker i sina tankar - färger, ljud, avstånd, dofter etc) ganska långt kan ge oss information om hur bra något kommer att lyckas? Kan det kanske t.o.m. vara så att submodaliteterna även ger oss information om hur mycket vi verkligen vill något? Om vi visualiserar det vi tror att vi vill - kan vi då få tips om ifall att det verkligen är något man vill? Tänkte kanske försöka ägna dethär lite tankar i nära framtid och dethär springandet kan ju vara ett bra exempel. Just nu tyder alla submodaliteter kring mina tankar om springandet att det kommer att vara en succé och typ höja min livskvalitet. Blir intressant att se hur det sedan blir!

Har även grubblat på en annan sak: Jag har alltid vetat att jag vill bidra till andras välmående på ett eller annat sätt. Vill göra något gott som också andra gynnas av. Har inte ännu kommit fram till vad det kunde vara, men det första jag kan göra, är att se till att jag själv ägnar mig åt sysselsättningar som framhäver dendär bubblande glädjen som finns inom mig och som jag gärna sprider. Vill att dendär bubblande, spralliga, tassiga, hassuttelija, glimrande (älskar det norska ordet!), livsälskande, kärleksfulla, musikalista jag ska vara framme mest hela tiden! Vill inte behöva kväva den sidan av mig (det är ju ingen sida, det är JAG) på jobbet. Vill heller inte att jag ska vara omringad av folk som bidrar till att dessa element kvävs.

Tänker inte göra några nyårslöften, men tänker nog försöka komma ihåg att vara trogen mig själv - först nu inser jag att det handlar mycket om dethär: att få vara hassu (och mig själv!) på morgon, dag och kväll. Får jag inte det så är jag en smula mindre mig själv.

Och jag tror absolut att springandet kommer att stöda dethär - hoppas jag får energi och styrka att vara sprallig tills jag är urgammal.

Jee, gott nytt år till mig och alla andra - fick sjukt bra fiilis av att skriva dethär!

Tacktack! :)

Bra tankar inför ett nytt år

Springskor

Can you believe it? Jag och J har idag köpt springskor. Det trodde jag aldrig att skulle hända men nu har det hänt och det känns bra!

Jag har börjat få angst över det faktum att jag rör mig på tok för lite och då när jag rör mig är det dans eller yoga av vilka ingendera styrker skelettet. Och trots att jag tycker att jag är hur ung som helst så är det ju nog ett faktum att det är fiffigare att sköta om sitt skelett och sin kropp så kanske man har det lite lättare sen när man påriktigt börjar bli lite äldre. Vilket ju inte är på länge, men bättre att börja förebygga tidigt.

Det talas ofta om hur folk nog tar hand om sin fysiska kropp och tränar den men glömmer att träna det som påriktigt är det viktigaste vi har - vårt sinne/vår hjärna/vår själ. För mig har det på sista tiden varit lite tvärtom - trots att jag tappert dansat och yogat en gång i veckan hela hösten!! Alltid emellanåt får jag dock en otäck känsla att det jag gör verkligen inte räcker för att styrka benbyggnaden. Jag gör absolut ingenting för att styrka den!

Men nu är springskorna inhandlade och jag/vi ska börja gå på lenkki! Senast jag var på lenkki bodde jag ännu i mitt barndomshem så det är nog ett tag sedan. Minns att jag hade på tok för små skor, men som tur hade jag min goda vän som är expert på springskor att konsultera idag. Stort tack till henne!!

Jag vet inte ens vad man ska ha på sig när man går på lenkki, men månne jag inte småningom lär mig... Men inget stort kommer att hända nu på en tid med tanke på att min rygg fortfarande gör mig redigt handlingsförlamad. Men snart!

Tacktack :)

Mixed messages

Insåg just att jag skickar ut lite motstridiga meddelanden åt Universum.

Dels vill jag ju att min rygg ska bli frisk NUNUNU så jag kan sköta E och må bra. Dels leker jag med tanken att det nog sku vara skönt med lite extra betald semester...

Så vad är det jag vill?? Vet inte själv heller. Vill bli tillräckligt frisk för att kunna sköta E men tillräckligt sjuk för att vara sjukledig och kunna umgås med E. Men det är en total paradox. Jag vet att jag nog kommer att först bli så frisk att jag kan jobba och sedan i sinom tid så frisk att jag kan lyfta E.

Dilemma. Och jag fortsätter att skicka dessa mixed messages åt universum eftersom jag faktist vill båda två sakerna. Helt lika mycket! Blir intressant att se vilkendera önskan ändå är starkare i mitt undermedvetna.. Båda har ju sist och slutligen med E att göra.

Som tur kom jag plötsligt ihåg att jag inte ännu meddelat min nya bekanskap (som jag lärde känna i Riga via mina jobb-kompisar) när det sku passa mig att gå på energia-hoito. Helt jätte bra deal: 4ggr för 100€. Hon har först just startat sin verksamhet och samlar därför nu erfarenhet. Har aldrig testat men många kompisar (av mina "nya" bekantskaper) har testat och rekommenderar. Antagligen är första gången redan nästa vecka. Blir intressant! Berättar mera sen!

Ajo: vin med vänner hjälpte min rygg igår - bästa medicinen till allt!

Tacktack :)

Sjukledig

Nu sparade jag alltså ytterligare 4 semesterdagar tack till min rygg.. Egentligen är det inte så farligt - hade inga stora planer för mellandagarna utan tänkte bara ta det lugnt. Och nu tar jag det lungt OCH har ont, men idag har jag ens lite kunnat ignorera smärtan.

Snart ska jag iväg på julgröt till en kompis - ska bli roligt att träffa vänner. Lite mökkihöperöitymistä i lufter här...

Vill ännu uttrycka min tgacksamhet över all hjälp av J och andra som jag är totalt beroende av när det gäller att sköta mitt barn. Vad gör ensamförsörjare i en sådan här situation?? Respect!

Tacktack :)

Att läsa annat än self-development böcker

På vägen till Chicago hade jag "Du kan hela ditt liv" i reppun och en bok av Anneli Litovaara m.fl. ("Voimavarat käyttöön" typ?) i resväskan. Men när jag hasade omkring på flygfältet så stannade jag och kollade på pocket-urvalet i en bokhandel och blicken fastnade på "One day" av David Nicholls, som jag varit nära att köpa typ varje gång jag varit på ett flygfält sedan den kom ut.

Jag minns hur jag tänkte "nej nu orkar jag int läsa någo self-development shait utan köper äntligen denhär boken!". Och så köpte jag en påse ässä mix och en påse missä äx från ärrän så jag var inte helt i mina sinnens fulla bruk - jag köper ju ALDRIG karkki.

Börkade läsa boken på flyget och läste slut den under veckan och njöt för fullt! Boken var bra och det var helt härligt att efter en evighetslång paus igen läsa en roman. Helt tydligt behövde jag en paus. Har ännu sista sidorna olästa i både "Du kan hela ditt liv" och i "The power of now" av Eckhart Tolle. Men vill inte tvinga mig till att läsa dem utan väntar på den stunden då jag igen är emottaglig. Kanske jag fick ähky? Skulle inte vara underligt - jag har en tendens att överäta mig totalt så kanske samma hände nu även på detta plan?

Läser för tillfället "Koneen ruhtinas" av John Simon, som jag fick i julklapp av min kära pappa förra året. Den verkar hittills superbra och intressant. Och mycket olik alla böcker jag läst under detta år. Har förrästen aldrig i hela mitt liv läst så många böcker som i år. Borde kanske ha dokumenterat en lista? Äsch - huvudsaken är ju att jag minns det relevanta jag läst.

Njuter alltså för fullt av att läsa "Koneen ruhtinas" och sedan när jag igen får lust på böcker som hjälper mig att förstå mig själv och andra bättre så sen kan jag använda mina bokjulklappspengar som jag fick av min kära pappa. Eller alternativt så köper jag roskaromaanin för hela slanten, om det känns så!

Och for the record: Ryggen är fortfarande allt annat än ok..

Tacktack :)

Morgon-mys

Få saker är bättre än att vakna totalt utvilad efter 9h sömn och sedan bara sitta otåligt och vänta att lilla E ska vakna så jag kan gosa med henne och snusa henne i nacken <3 Helt tydligt var julen lite för mycket för henne: hon sov nästan 4h igår på dagen och nu har hon sovit 13h och sover fortfarande. Men hon har haft sååå roligt!

Mina HC-mediciner har nog hjälpt ryggen lite tror jag - får se om det håller eller om jag om ett par timmar är tillbaka till square one...

Idag fortsätter vi familje-mysa. Inte ens min crazyt sjuka rygg kan ta det ifrån mig och inte gör den heller det mindre ljuvligt. Det är helt enkelt bara sååå ljuuvligt och kommer såå tarpeeseen.

Funderar på att före nyår sätta mig ner och skriva nån sorts bokslut över det gånga året - det har ju varit det mest händelserika året någonsin inuti mitt sinne, min kropp o min själ. Kanske det sku vara en bra idé med bokslut? Ska lämna den tanken och muhi och fortsätta vänta otåligt på att E ska vakna..

Tacktack :)

Rygg-issues..

För att det nu inte skall bli alltför mysigt och ljuvligt här i min dagbok när året lider mot sitt slut så kan jag även dokumentera att jag på julaftons-morgonen försträckte ryggen PAHASTI. Sen dess har jag lidit av smärtor, det faktum att jag inte kan lyfta något (kan inte lyfta E!) och haft det rejält obekvämt. Idag gick jag till läkaren och det positiva är att jag inte behöver använda semesterdagar på mellandagarna utan fick sjukledigt istället!

Om man frånser denhär superstörande rygg-issuen så har julen varit jätte kiva! Både på julafton hos J:s föräldrar och igår hos min bror. Skrattade igår nästan så jag grät när barnen spelade twister och det hjälpte momentant min rygg! Men i morse var jag igen sned som bara den och idag är smärtorna nästan värre än igår och i förrgår.. Men istället för att klaga över det så kan jag istället vara tacksam över så många olika saker. Som t.ex:

• En lugn och fridfull jul
• God mat i mängder och massor
• En glad dotter trots crazy hosta
• Fina gåvor
• Kiva stämning
• Att ha få se min mamma skratta från hela sitt hjärta igår (händer inte ofta)
• Att J skött E typ helt ensam hela julhelgen eftersom jag inte kunnat delta över huvudtaget..
• Att jag varit omringad av nära och kära hela julhelgen

Jag åkte in till stan för att gå till läkaren. Det var öde och kändes fel att vara på stan på dagen på annandag jul. Men det är många som inte kan sitta hemma och mysa med nära och kära så det kändes fel att det kändes fel. Helt hälsosamt att inse att alla inte är så lyckligt lottade och då kan man fråga sig vad man själv kan göra åt saken? Igen en svår fråga. Och lite motstridig med tanke på det faktum att alla sist och slutligen är själva ansvariga över sitt liv och sin tillvaro. M.a.o. har jag svårt att göra något för att kunna påverka någon annans tillvaro mot det bättre. Verkligen motsrtidigt nu när jag började skriva om saken. Har själv grubblat över saken ur den synvinkeln att vad om en människa inte har några voimavaran kvar för att kunna ändra på kursen i livet? Kan då möjligtvis någon annan hjälpa? Och kan den hjälpen leda till bestående resultat ifall den inte kommer inifrån?

Jag tror starkt att även om alla är ansvariga över sitt liv och sin egen tillvaro så är det också vår plikt att hjälpa människor i vår närhet (och längre bort) och alltid agera så att ingen (allra minst vi själv) tar skada. Tror det kallas ekologi inom NLP. Man kan liksom inte endast maximera sitt eget bästa utan fokus ska vara på det kollektiva goda. Alltid. Inte jagjagjag. Utan vivivi.

Nu avbokades vårt proggis idag eftersom J:s famu är utan ström - som typ en stor del av hela Finland... Det stormar så in i norden och träd välter åt höger och vänster. Men himlen är blå och vackert är det!

Tacktack :)

Fortfarande chill!

Har varit en sväng på stan, bakat två kakor (mjuka pepparkakor, två olika recept), köpt en sista julklapp, packat lite julklappar, druckit rödvinsglögg klockan 15 på eftermiddagen etc.

Fortfarande ingen jul-fiilis, men chill-fiilisen sitter i! Och kärlekvitamin finns här i mängder och massor <3<3

Chill-fiilis

Imorgon är det julafton, men jag har inte egentligen någon jul-fiilis alls. Men Chill-fiilis - det har jag! Och har haft hela veckan! Och få saker är bättre än det - vinner jul-fiilisen också helt mennen tullen.

I år har jag inte lidit av någon jul-stress alls. Undrar varför jag tidigare år gjort det? Julklapps-stress o.s.v.? Helt onödigt! Tror att min jetlag hjälpte mig lite på vägen. Har varit lite mosig i huvudet hela veckan och möjligheten att ta det lugnt på jobbet vilket har gjort att det känns som om jag varit ledig redan hur länge som helst. Och över en vecka kvar - fr.o.m. idag dessutom helt officiellt. Min kära arbetsgivare gav oss nämligen i julklapp denhär dagen ledig. Inte illa - bästa julklappen man kan få: tid med sina nära och kära.

Tänkte inte skriva något desto mer men ville föreviga denhär chill-känslan. Ro i sinnet. Mielenrauha. Peace of mind. Och kärlek!

Tacktack :)

Vetovoiman laki? * 3? Igen?

1. Fick mail av min barndomsvän – han undrade om jag ville vara med och ”pilotköra” en Mindfulness-kurs på våren. 8*2,5h med följande innehåll:

1. Johdanto: mitä on mindfulness?

2. Hengittäminen, harjoittelumuotojen perustelut

3. Mindfulness ja ravitsemus sekä arki

4. Tunnetaidot I: haasteelliset tunteet (missar denhär pga resa, buu)

5. Tunnetaidot II: myönteisten tunteiden voima

6. Tunnetaidot III: mindfulness asenne ja self-compassion

7. Mindfulness ja työelämä

8. Yhteenvetoa, tutkimustietoa, mm. mindfulness ja aivot

Såklart jag ville det! Har ju funderat på saken redan tidigare och så kom detta erbjudande out of the blue. HUIPPU!

2. Fick mail av en kollega som undrade om jag ville dra första delen av en välgörenhets skolning åt unga från röda korsets ungas skyddshus. Skolningen ”Työelämän taidot” ska få unga att bli intresserade av arbetslivet och jag ska snacka allmänt om arbetslivet och om varför man jobbar. Min uppgift är att se till att dom blir så motiverade av skolningen att de kommer tillbaka till skolningens andra del.

Såklart jag ville det! Det är ju en ypperlig och utmanande chans att få öva sig i att inspirera folk. HUIPPU!

3. Fick mail av en vän som undrade ifall hon kunde ge life-coaching sessioner i julklapp åt sina 2 kusiner. Liksom presentkort – inte till H&M eller stocka, utan till MIG!

Såklart jag ville det! Det är ju ett bra - och spännande - sätt att lite repetera. HUIPPU!

Vad kan jag annat säga än TACK TACK :)

Stress – ingen svordom

Denhär veckan har jag inte mycket jobb. Och det märks. Jag får absolut ingenting gjort, gör korta dagar, tar det lugnt och har svårt att sätta igång med någonting. Det finns inget jag måste göra, men det sku vara bra att använda denhär tiden väl och planera allt som ska uträttas i januari. Men nej – helt omöjligt att sätta igång med det.

Jag har alltid vetat att jag är en ganska bra arbetstagare då jag har mycket att göra och en usel sådan då jag har för lite att göra. Stress får mig att prestera både bättre och mera. Skrev tidigare om psykofysiologin bakom stress och det som jag kanske inte underströk tillräckligt är det goda med stress: stress gör oss alerta, effektiva och vi får saker till stånd. Åtminstone jag.

Problemet kommer in i bilden om man glömmer ta pauser. The energy project funderar mycket omkring det här och deras message är att man hellre ska vara en sprinter än en maraton-löpare på jobbet. Istället för att jobba låånga tider isträck borde man jobba täysii i ca 90min och sen ha paus. Varje 90 min borde man ha en ordentlig paus. Det intressanta är att man kanske tidmässigt jobbar mindre, men effektiviteten hålls högre så slutresultatet är ändå bättre än om man jobbar lååånga timmar putkeen.

Jämför: stiger man upp tidigt för att ”hinna jobba mera” (och sover därmed för lite=laddar batterierna för lite) så jobbar man möjligtvis fler timmar men kanske kapaciteten bara är 60%. Medan man kunde ha sovit längre, jobbat färre timmar men med högre kapacitet. It just all makes sense!

Poängen är alltså den, att det inte är stressen som är problemet (stressen kan faktist vara en del av lösningen!) utan det faktum att man inte laddar batterierna tillräckligt ofta/mycket. Ett citat ur The Energy Project bloggen ” How to Accomplish More by Doing Less”: “Stress isn't the enemy in the workplace. Indeed, stress is the only means by which we can expand capacity. Just think about weightlifting. By stressing your muscles, and then recovering, you gradually build strength. Our real enemy is the absence of intermittent renewal.”

Och ännu en kort kommentar om allas vår vän “multi-tasking”: jag har länge varit medveten om att det INTE är en bra idé och säkert även skrivit/föreläst om saken i någo skede. Men igår läste jag i The energy project's mail att multi-tasking ökar tiden det tar att slutföra något med 25%. 25%!!!!!! Själv har jag ansett mig vara drottningen av multi-tasking, men sakta men säkert försöker jag avvänja mig från den ovanan samtidigt som jag försöker lära mig att hålla pauser på jobbet.

Tack tack :)

Tankar tänkta på 9778 meters höjd ovanför Atlanten

Tankar. Har tänkt mycket på tankar sista tiden. Läst mycket om hur ens tankar egentligen ganska så långt utformar ens liv. Funderat mycket på hur stor kraft tankarna egentligen har? Själv tror jag att kraften är större än man ens vågar ana (eller säga högt utan att bli klassad som total freak).

Det här betyder alltså att tankar tänkta i det förflutna påverkat mitt liv just nu. Det betyder också att tankar tänkta just nu påverkar min framtid. Och det fina med det här är ju att man har makt över sina tankar och genom lite träning kan man bli ganska bra på att tänka. Och då menar jag att man inte ödar energi på att tänka destruktiva tankar (t.ex självkritiska tankar, onödiga kritiska tankar om andra, pessimistiska tankar eller negativa tankar överlag) utan istället fokuserar på konstruktiva tankar (t.ex självuppmuntrande tankar, beundrande tankar om andra, optimistiska tankar och positiva tankar överlag).

Lättare sagt än gjort och t.ex. just nu följer jag på nära håll med ett mycket destruktivt tankemönster som inte ser ut att kunna brytas sådär bara. Och speciellt för människor som inte reflekterat över det faktum att man faktiskt kan ändra på sina tankar så är tanken helt omöjlig när man är mitt i det negativa tankemönstret. Vad ska man göra då??

Bra fråga. Inget svar. Kanske NLP? Har försökt – vet inte om det fungerar, men återstår att se.

Men poängen är alltså den, att jag tror starkt att vi har makt över våra tankar, som styr både våra känslor och vår framtid. Och det är aldrig för sent att börja lägga märke till vad och hur man tänker – gynnas man av sina tankar eller är det precis tvärtom? Tänkvärda tankar anser jag..

Och for the record: jag är inte längre på 9778 meters höjd ovanför Atlanten. Jag började alltså skriva medan jag var på väg till Chicago på skolning och avslutar detta korta inlägg hemma i köket iklädd yllestrumpor.