Idag höll jag min första well-being föreläsning inför 16 härliga damer. Och det gick hur bra som helst från början till slut! Talade långsamt, kunde svara på sgs alla frågor, hade lite svårt med att materialet var på engelska och jag snackade svenska, men som tur hjälpte damerna mig på traven :) Kändes naturligt och rätt och kiva att dela med sig av det jag lärt mig.
Jag hade inte hunnit förbereda mig nästan alls och var faktist ganska stressad pga ganska många olika orsaker när jag anlände till stället. Men det påverkade inte slutresultatet alls. Är bara NÖJDNÖJDNÖJD. Och även nöjd att jag sedan gick på en kiva danstimme så jag lite fick röra på mig efter 10h tåg och 10h möten under senaste 2 dagar.
Nu vill jag göra om det! Igen och igen! :) Tur att jag har lite inbokade föreläsningar i kalendern - måste hålla det så i framtiden också!
Tacktack och godnatt :)
tisdag 25 oktober 2011
söndag 23 oktober 2011
Rättvisa?
Idag var det väckning 4.45 och har suttit på ett tåg redan i 3h och klockan är endast 9.00. Försöker lite jobba, men tankarna vandrade iväg och kom att tänka på en sak jag funderat över länge, men aldrig dokumenterat nånstans.
För ca 8 år sedan fick jag en inbjudan av min bank att snacka placeringar och sådant. Där berättade de åt mig om alla förmåner jag har som stamkund och ni kan tänka er vilken jauhot suuhun reaktion banktjänstemannen fick när jag svarade ifall att det fanns någon möjlighet att ge ifrån sig sina förmåner till sådana som behöver förmånerna mera än jag. Jag minns att jag förundrade mig över varför de som har lite besparingar får t.ex solokoder och vissa kort gratis, medan de som inte har besparingar är tvugna att betala.
Såklart att jag förstår varför det är så - det är ju i princip självklart och logiskt. Men ändå har jag svårt med hela tanken: Varför har de som har mer mera förmåner än de som har mindre? Och varför erbjuds ingen mekanism genom vilken man kunde "överföra" sina förmåner till sådana som behöver dom mera? Inte har jag själv heller mycket och sitter på lån, men nog skulle jag klara mig utan förmånerna jag får. Medan många andra inte klarar sig alls och inte heller har några förmåner.
Konstigt samhälle vi lever i... Och istället för att bara joma om saker borde man ju aktivt göra något åt saken. Be the change you want to see. Så nu kan jag sitta här i tåget och funera på hur denhär saken kunde åtgärdas så att det skulle bli lite mer balans och rättvisa?
Lyssnade en gång på en föreläsning (tror att det var via the energy project) där en vis man sade att man antagligen som "gammal" när man gör "bokslut" över sitt liv kommer att värdera högst allt det man gjort för att hjälpa andra och allt det andra har gjort för att hjälpa en själv. Det handlar inte om att maximera det egna, utan att sprida något gott. Har svårt att tro att man sitter där och funderar att man nog borde ha jobbat mera eller gjort bättre deals eller tjänat mera pengar.
Kanske jag bara är mesig och naiv, men i min världsbild hjälper alla varandra och är färdiga att offra av det egna för det kollektiva goda. Hur ser din världsbild ut? Och kunde möjligtvis världen förändras om tillräckligt många delade den världsbilden? Helt säkert! Men jag kan ju bara och endast påverka mig själv så jag ska verkligen försöka leva enligt dethär och genom det möjligtvis påverka helheten mot mera rättvisa, solidaritet och empati. Och jag kan ju börja med att vara mer rättvis, solidarisk och empatisk mot mina nära och kära :)
Tacktack :)
För ca 8 år sedan fick jag en inbjudan av min bank att snacka placeringar och sådant. Där berättade de åt mig om alla förmåner jag har som stamkund och ni kan tänka er vilken jauhot suuhun reaktion banktjänstemannen fick när jag svarade ifall att det fanns någon möjlighet att ge ifrån sig sina förmåner till sådana som behöver förmånerna mera än jag. Jag minns att jag förundrade mig över varför de som har lite besparingar får t.ex solokoder och vissa kort gratis, medan de som inte har besparingar är tvugna att betala.
Såklart att jag förstår varför det är så - det är ju i princip självklart och logiskt. Men ändå har jag svårt med hela tanken: Varför har de som har mer mera förmåner än de som har mindre? Och varför erbjuds ingen mekanism genom vilken man kunde "överföra" sina förmåner till sådana som behöver dom mera? Inte har jag själv heller mycket och sitter på lån, men nog skulle jag klara mig utan förmånerna jag får. Medan många andra inte klarar sig alls och inte heller har några förmåner.
Konstigt samhälle vi lever i... Och istället för att bara joma om saker borde man ju aktivt göra något åt saken. Be the change you want to see. Så nu kan jag sitta här i tåget och funera på hur denhär saken kunde åtgärdas så att det skulle bli lite mer balans och rättvisa?
Lyssnade en gång på en föreläsning (tror att det var via the energy project) där en vis man sade att man antagligen som "gammal" när man gör "bokslut" över sitt liv kommer att värdera högst allt det man gjort för att hjälpa andra och allt det andra har gjort för att hjälpa en själv. Det handlar inte om att maximera det egna, utan att sprida något gott. Har svårt att tro att man sitter där och funderar att man nog borde ha jobbat mera eller gjort bättre deals eller tjänat mera pengar.
Kanske jag bara är mesig och naiv, men i min världsbild hjälper alla varandra och är färdiga att offra av det egna för det kollektiva goda. Hur ser din världsbild ut? Och kunde möjligtvis världen förändras om tillräckligt många delade den världsbilden? Helt säkert! Men jag kan ju bara och endast påverka mig själv så jag ska verkligen försöka leva enligt dethär och genom det möjligtvis påverka helheten mot mera rättvisa, solidaritet och empati. Och jag kan ju börja med att vara mer rättvis, solidarisk och empatisk mot mina nära och kära :)
Tacktack :)
lördag 22 oktober 2011
Mind full eller Mindfull?
Om 3 dagar ska jag snacka om Mindfulness inför publik. Det är "slutsålt" och folk står i kö för att få komma och lyssna på mig snacka om Mindfulness. Just nu känns det lite halvironiskt, eftersom t.ex denhär veckan har varit relativt kaotisk och jag har inte lyckats öva nästan alls. Alltså öva mig att vara medvetet närvarande - själva "uppträdandet" tror jag kommer att gå hur bra som helst. Är inte nervös över att tala inför publik och dessutom är jag ganska väl insatt och lyckades t.o.m i förrgår få ihop ett ganska bra material. Men något känns lite fel? Annors också känns det som om jobbet igen fått detdär lilla greppet om mig som det alltid tidigare har gjort. Och nu ännu mer ironi: det är rollen som vår interna well-being program communications specialist som bidragit till att det känns som om det inte för tillfället är jag som styr, utan jobbet...
Hur gick det så?? Jag tröstar mig själv med att det är just nu, innan årets program lanseras, som det är mest jobb för mig som comms specialist. Hittills har rollen inte varit speciellt tillfredsställande eftersom det har handlat om att jobba med två underleverantörer, om att få en massa pusselbitar på plats och om att lyckas kommunicera en kaotisk helhet åt 3000 människor (av vilka hälften är helt nya och känner därmed inte till programmet från förut) så att de förstår vad det är vi erbjuder dem. Kan lugnt säga att vi inte är där ännu och kommer att bli försenade med lanseringen. Vilket också betyder att det roliga för mig - mina två well-being föreläsningar - skjuts upp.
Jag ångrar mig inte att jag gav mig in på dethär eftersom det defintivt är ett steg i rätt riktning och jag får dyrbar erfarenhet som jag garanterat har nytta av i framtiden. Men just nu för tillfället är det bråttom och mindre roligt. Så nu ska jag påminna mig om varför jag håller på med dethär:
Men kort sagt är det nog mera "Mind full" som gäller än "Mindfull" för tillfället...
Men om Mindfulness:
Mindfulness är ju inte metafysik precis... Det handlar om något som vi alla helt säkert kan eller åtminstone har kunnat. Tyvärr är det så att många av oss dragits med i det hektiska livet som smugit sig in på oss genom t.ex google, facebook och en konstant och hysterisk strävan efter tillväxt. Det sistnämnda är kanske mest skrämmande med tanke på att det inte finns några gränser på vad många är färdiga att göra för att uppnå tillväxt. Det kan väl inte kallas tillväxt om det handlar om tillväxt som möjliggörs med hjälp av lånade pengar? Vem har gett någon av oss rättigheten att leva totalt över våra tillgångar? Själv är jag ju lika skyldig eftersom jag sitter på ett banklån, men sedan finns det dendär helt andra dimensionen av att leva över sina tillgångar som just nu ser ut att påverka en hel världsdel - om inte flera. Men ja, tillbaka till Mindfulness :)
Mindfulness är ett tillstånd man kan uppnå genom t.ex meditering. Man behöver dock inte meditera för att uppnå tillståndet utan man kan även uppnå tillståndet t.ex i svampskogen eller på en koncert eller t.ex på jobbet utan att man ens inser det. Men genom meditering kan man träna upp sin förmåga att uppnå Mindfulness och det rekommenderar jag varmt åt alla.
Tänk vad skönt det skulle vara att kunna stanna upp och vara fullständigt närvarande i nuet. I nuet finns varken gårdagens sorger eller morgondagens osäkerthet. Ett av de viktigaste elementen i Mindfulness är enligt mig är nådighet (heter det så? armollisuus alltså). Att inte döma någon - minst av allt sig själv - och vara fullständigt accepterande.
Det finns otaliga undersökningar som stöder det faktum att träning verkligen ger resultat. Redan 10 minuter per dag räcker för att uppnå märkbara resultat. Man har lyckats mäta märkbara förändringar i hjärnan, i kromosomerna, i immunsystemet, i blodcirkulationen etc. Så det handlar verkligen inte om någo höpöhöpö-saker, utan kanske den bästa och billigaste medicinen EVER! Har man råd att inte investera några minuter i att öva sig att vara medvetet närvarande om ROI är bättre hälsa och livskvalitet? Jag har inte råd, men glömmer det alldeles för ofta... Nu när jag skrev ner dethär så blev jag nog igen lite motiverad - så även dehär minuterna jag suttit och skrivit visade sig vara vettigt investerade.
Så nu kan jag slänga mig på soffan och kolla på Sex and the City - något jag inte gjort på fleera veckor. Men just är det just precis det jag vill göra!
Tacktack :)
Hur gick det så?? Jag tröstar mig själv med att det är just nu, innan årets program lanseras, som det är mest jobb för mig som comms specialist. Hittills har rollen inte varit speciellt tillfredsställande eftersom det har handlat om att jobba med två underleverantörer, om att få en massa pusselbitar på plats och om att lyckas kommunicera en kaotisk helhet åt 3000 människor (av vilka hälften är helt nya och känner därmed inte till programmet från förut) så att de förstår vad det är vi erbjuder dem. Kan lugnt säga att vi inte är där ännu och kommer att bli försenade med lanseringen. Vilket också betyder att det roliga för mig - mina två well-being föreläsningar - skjuts upp.
Jag ångrar mig inte att jag gav mig in på dethär eftersom det defintivt är ett steg i rätt riktning och jag får dyrbar erfarenhet som jag garanterat har nytta av i framtiden. Men just nu för tillfället är det bråttom och mindre roligt. Så nu ska jag påminna mig om varför jag håller på med dethär:
- Jag lär mig om kommunikation (viestintä)
- Jag lär mig om hur man implementerar well-being program i stora företag
- Jag lär mig om work-rekated well-being
- Jag lär mig jobba i team omkring dessa ämnen
- Jag lär känna nya människor som har liknande intressen
- Jag får en synlig roll och kan profilera mig inom företaget som en av våra well-being ansvariga
- Jag får öva mig att dra föreläsningar
- Jag får inspirera folk att göra en positiv förändring i livet
- Jag får utveckla vårt well-being program bidra till att det blir ännu bättre!
Men kort sagt är det nog mera "Mind full" som gäller än "Mindfull" för tillfället...
Men om Mindfulness:
Mindfulness är ju inte metafysik precis... Det handlar om något som vi alla helt säkert kan eller åtminstone har kunnat. Tyvärr är det så att många av oss dragits med i det hektiska livet som smugit sig in på oss genom t.ex google, facebook och en konstant och hysterisk strävan efter tillväxt. Det sistnämnda är kanske mest skrämmande med tanke på att det inte finns några gränser på vad många är färdiga att göra för att uppnå tillväxt. Det kan väl inte kallas tillväxt om det handlar om tillväxt som möjliggörs med hjälp av lånade pengar? Vem har gett någon av oss rättigheten att leva totalt över våra tillgångar? Själv är jag ju lika skyldig eftersom jag sitter på ett banklån, men sedan finns det dendär helt andra dimensionen av att leva över sina tillgångar som just nu ser ut att påverka en hel världsdel - om inte flera. Men ja, tillbaka till Mindfulness :)
Mindfulness är ett tillstånd man kan uppnå genom t.ex meditering. Man behöver dock inte meditera för att uppnå tillståndet utan man kan även uppnå tillståndet t.ex i svampskogen eller på en koncert eller t.ex på jobbet utan att man ens inser det. Men genom meditering kan man träna upp sin förmåga att uppnå Mindfulness och det rekommenderar jag varmt åt alla.
Tänk vad skönt det skulle vara att kunna stanna upp och vara fullständigt närvarande i nuet. I nuet finns varken gårdagens sorger eller morgondagens osäkerthet. Ett av de viktigaste elementen i Mindfulness är enligt mig är nådighet (heter det så? armollisuus alltså). Att inte döma någon - minst av allt sig själv - och vara fullständigt accepterande.
Det finns otaliga undersökningar som stöder det faktum att träning verkligen ger resultat. Redan 10 minuter per dag räcker för att uppnå märkbara resultat. Man har lyckats mäta märkbara förändringar i hjärnan, i kromosomerna, i immunsystemet, i blodcirkulationen etc. Så det handlar verkligen inte om någo höpöhöpö-saker, utan kanske den bästa och billigaste medicinen EVER! Har man råd att inte investera några minuter i att öva sig att vara medvetet närvarande om ROI är bättre hälsa och livskvalitet? Jag har inte råd, men glömmer det alldeles för ofta... Nu när jag skrev ner dethär så blev jag nog igen lite motiverad - så även dehär minuterna jag suttit och skrivit visade sig vara vettigt investerade.
Så nu kan jag slänga mig på soffan och kolla på Sex and the City - något jag inte gjort på fleera veckor. Men just är det just precis det jag vill göra!
Tacktack :)
måndag 17 oktober 2011
Riga och bakgrund - äntligen!
Riga blev på alla plan mera lyckat än vad jag nånsin hade tänkt mig! Tänkte att det sku bli mycket fest, shopping och semi ytliga diskussioner om jobb och sånt och lite spa-juttun. Och det blev det ju såklart, men dessutom blev det jätte givande och djupa timlånga diskussioner om just precis allt dethär jag grubblat på senaste tiden och allt dethär jag skriver om här. Kan inte fatta att jag plötsligt var på en resa med helt liksinnade människor som grubblat på samma saker, läst samma böcker och som jag kunde tala med om allt dethär and then some och hela tiden känna mig förstådd och känna ivern växa. Börjar verkligen tro på vetovoiman laki :) Plötsligt träffar jag folk helt överallt som delar mina tankar och värderingar. Who would have thought?
Och utöver det så var det mycket yrande, festande, säätände, skrattande, minikjolar, kloackskor, god mat etc.
Helt perfekt!
Men nu till dendär bakgrunden - vill absolut dokumentera den så att jag sedan som gammal vet hur det gick till när jag lite ändrade riktning. Eller rättare sagt, hittade en riktning :) Det blir knappast hemst detaljerat, men i stora drag är bättre än ingenting!
Har ju alltid vetat att det kännats som om jag traskat omkring i lite fel storleks skor. Eller åtmisntone lite obekväma skor. Har funderat mycket på att jag känner att jag inte kan leva livet genom att endast ta hand om mig själv, utan det måste finnas en balans och jag och mitt görande ska även påverka andra positivt. Har provat på lite välgörenhet och att göra goda gärningar varje dag etc, men har ofta igen hittat mig i en situation där jag inte hunnit hålla på med välgörenhet eller annat liknande som skulle ha hämtat med sig den balans i livet jag behöver för att må bra. Känner att jag måste konkret bidra till andras välmående för att själv kunna må bra.
Året före jag blev gravid jobbade jag relativt sett på tok för mycket och hann aldrig stanna upp och fundera på ifall jag gjorde rätt saker. Gör jag det JAG vill eller det jag tror att förväntas av mig? Studerade jag det JAG ville eller det jag trodde förväntades av mig? Vem hade muuten planterat den trosföreställningen i mig att hanken o poli var enda alternativen och alla andra var losers??? Att högskole-examen är bättre än någon annan skolning?? JEEESUS! Det är ju en av orsaken att jag gått i fel skor hela (vuxna) livet!
Anyway, så var det ju hela tiden klart att jag hade hoppat på fel tåg och efter det är ju alla stationer fel. Först när Ebba föddes fattade jag att hoppa av det tåget. Eller jag var tvungen att hoppa av. Och MAAAAN vad jag blev överraskad när ja plötsligt stannade upp och hörde mina egna tankar. Dom (mina djupaste tankar) hade jag nog inte hört eller lyssnat på på evigheter.
En dag satt jag hos mamma och läste en juttu om life coaching i en Anna-tidning och det sa klick nånstans. Googlade frenetiskt när jag kom hem och inom några veckor hade jag läst några böcker om positiv psykologi, gjort övningar och ansökt om att få börja studera life coaching här: www.namaste.fi. Antagligen bästa beslutet i mitt liv :) Valde den skolningen eftersom jag fattade att jag måste öka på min självkännedom före jag kan hjälpa nån annan här i världen.
Kursen började i Februari 2011 and the rest is History :) Träffade liksinnade, härliga människor, studerade intensivt hela tiden jag hade möjlighet, filk med liknande intressen började ploppa upp här och där och det kändes som om jag äntligen var på rätt tåg. Började dessutom i god tid lobba för att på något sätt göra min nya kunskap och mitt nya intresseområde till en del av min roll på jobbet.
Redan före jag började jobba igen i September 2011 så hade jag anmält mig till NLP kursen i slutet av September. På jobbet gick jag direkt med i vårt well-being team där jag nu är aktiv som communications specialist och ska dessutom dra två föreläsningar nu på hösten (och hoppeligen även på våren). Dessutom så fick jag fler bevis på att vetovoiman laki fungerar. Hade funderat mycket på vad jag sku villa göra på jobbet och även vad jag inte sku villa. Och 2,5 veckor efter att jag börjader jobba fick jag en drömroll (får använda mina nya kunskaper och även utveckla mina tidigare kunskaper) hos en drömkund (Corporate citizenship arbete - m.a.o PRO BONO jobb) som jag kommer att jobba med åtminstone till jul och kanske t.o.m längre. Drt fyller precis alla mina kriterier om vad jag ville hålla på med. Ganska amazing.
Förutom såndäna konkreta saker har andra saker också hänt, bl.a:
Sådär, nu har jag kort beskrivit hur det gick till när jag hoppade av tåget jag suttit på i åratal och hoppadepå ett helt annat tåg. Vet int helt ännu vart det är påväg, men månne det inte klarnar? Och dessutom så räcker det just nu att jag vet nästa station.
Tacktack :)
Och utöver det så var det mycket yrande, festande, säätände, skrattande, minikjolar, kloackskor, god mat etc.
Helt perfekt!
Men nu till dendär bakgrunden - vill absolut dokumentera den så att jag sedan som gammal vet hur det gick till när jag lite ändrade riktning. Eller rättare sagt, hittade en riktning :) Det blir knappast hemst detaljerat, men i stora drag är bättre än ingenting!
Har ju alltid vetat att det kännats som om jag traskat omkring i lite fel storleks skor. Eller åtmisntone lite obekväma skor. Har funderat mycket på att jag känner att jag inte kan leva livet genom att endast ta hand om mig själv, utan det måste finnas en balans och jag och mitt görande ska även påverka andra positivt. Har provat på lite välgörenhet och att göra goda gärningar varje dag etc, men har ofta igen hittat mig i en situation där jag inte hunnit hålla på med välgörenhet eller annat liknande som skulle ha hämtat med sig den balans i livet jag behöver för att må bra. Känner att jag måste konkret bidra till andras välmående för att själv kunna må bra.
Året före jag blev gravid jobbade jag relativt sett på tok för mycket och hann aldrig stanna upp och fundera på ifall jag gjorde rätt saker. Gör jag det JAG vill eller det jag tror att förväntas av mig? Studerade jag det JAG ville eller det jag trodde förväntades av mig? Vem hade muuten planterat den trosföreställningen i mig att hanken o poli var enda alternativen och alla andra var losers??? Att högskole-examen är bättre än någon annan skolning?? JEEESUS! Det är ju en av orsaken att jag gått i fel skor hela (vuxna) livet!
Anyway, så var det ju hela tiden klart att jag hade hoppat på fel tåg och efter det är ju alla stationer fel. Först när Ebba föddes fattade jag att hoppa av det tåget. Eller jag var tvungen att hoppa av. Och MAAAAN vad jag blev överraskad när ja plötsligt stannade upp och hörde mina egna tankar. Dom (mina djupaste tankar) hade jag nog inte hört eller lyssnat på på evigheter.
En dag satt jag hos mamma och läste en juttu om life coaching i en Anna-tidning och det sa klick nånstans. Googlade frenetiskt när jag kom hem och inom några veckor hade jag läst några böcker om positiv psykologi, gjort övningar och ansökt om att få börja studera life coaching här: www.namaste.fi. Antagligen bästa beslutet i mitt liv :) Valde den skolningen eftersom jag fattade att jag måste öka på min självkännedom före jag kan hjälpa nån annan här i världen.
Kursen började i Februari 2011 and the rest is History :) Träffade liksinnade, härliga människor, studerade intensivt hela tiden jag hade möjlighet, filk med liknande intressen började ploppa upp här och där och det kändes som om jag äntligen var på rätt tåg. Började dessutom i god tid lobba för att på något sätt göra min nya kunskap och mitt nya intresseområde till en del av min roll på jobbet.
Redan före jag började jobba igen i September 2011 så hade jag anmält mig till NLP kursen i slutet av September. På jobbet gick jag direkt med i vårt well-being team där jag nu är aktiv som communications specialist och ska dessutom dra två föreläsningar nu på hösten (och hoppeligen även på våren). Dessutom så fick jag fler bevis på att vetovoiman laki fungerar. Hade funderat mycket på vad jag sku villa göra på jobbet och även vad jag inte sku villa. Och 2,5 veckor efter att jag börjader jobba fick jag en drömroll (får använda mina nya kunskaper och även utveckla mina tidigare kunskaper) hos en drömkund (Corporate citizenship arbete - m.a.o PRO BONO jobb) som jag kommer att jobba med åtminstone till jul och kanske t.o.m längre. Drt fyller precis alla mina kriterier om vad jag ville hålla på med. Ganska amazing.
Förutom såndäna konkreta saker har andra saker också hänt, bl.a:
- Mitt livs största energiasyöppö som ätit av mina resurser i ca 30 år har neutraliserats och blivit något positivt. Orsaken till detta var att jag i ett kritiskt ögonblick agerade enligt mina nya kunskaper.
- Har bättre förhållande med alla mina familjemedlemmar
- Lyssnar bättre
- Mår bättre fysiskt och psykiskt
- Prioriterar bättre (nog för att jag har lite svårigheter med dethär eftersom jag är så ivrig och kanske ofta prioriterar fel t.ex. hemma)
- Har nya, intressanta tankar varje dag!
- Livet känns meningsfullare (inte för att det sku ha kännats meningslöst tidigare, men det är nog betydligt rikare nu!)
Sådär, nu har jag kort beskrivit hur det gick till när jag hoppade av tåget jag suttit på i åratal och hoppadepå ett helt annat tåg. Vet int helt ännu vart det är påväg, men månne det inte klarnar? Och dessutom så räcker det just nu att jag vet nästa station.
Tacktack :)
torsdag 13 oktober 2011
Om tid..
Läste ett ganska bra blogg inlägg om tid. Satt idag hos frissan och funderade på saken och också på det som vi gick igenom på NLP-kursen om tidsuppfattning och hur olika den är hos folk. Vissa kan tycka att en vecka är superkort, medan någon kan tycka att en sekund är hur lång som helst. Och det bästa är att med NLP-metoder kan man faktist ändra på sin tidsuppfattning! Men mer om det någon annan gång.
Jag tänkte på detdär med att alla sekunder är lika värdefulla och att man väljer själv vade man gör med dom. Egentligen ser jag de sekunder man säljer till sin arbetsgivare som en relativt bra investering eftersom de - ur min synvinkel - utbyts mot en viss trygghet. Ekonomisk trygghet. En av de viktigaste sakerna i mitt liv... Även det är något jag jobbar på och vet ju precis varifrån det kommer - hemifrån.
Men sen desär sekunderna som man bara slösar bort! Och i värsta fall t.o.m. byter ut mot angst, ångest eller bara total likgiltighet. Som att stirra på TV utan att egentligen ha lust. Eller att titta på en otäck film. Eller att tanka dåliga nyheter från världen med ett par timmars mellanrum. Eller att surfa i onödan eller umgås med folk man inte mår bra av att umgås med eller kanske det värsta av allt: göra saker pga att man tror andra förväntar sig det. Kan också kallas oförmåga att säja nej.. Eller kanske faktist ännu värre: när man gör något sådär halvhjärtat (typ leker med sitt barn utan att vara närvarande).
Allt detdär är ju bortkastade sekunder som man aldrig får tillbaka. Inte kan man ju heller köpa tillbaka de sekunder man "sålt" till sin arbetsgivare men man kan åtminstone köpa god mat, kläder, nödvändigheter eller donera till välgörenhet. Så alla de som har dåligt samvete över att de "endast" donerar pengar men inte kan donera tid - good news! Vad ni egentligen donerar är både pengar och tid! Så nu kan alla dom ha bättre samvete :)
Men tillbaka till de bortkastade sekunderna. Måste säga att det var en ganska bra tankeställare. Vad skulle jag göra idag om jag visste att det inte fanns någon morgondag? Och varför gör jag inte det? Det är ju en präktig kliché detdär med att man ska leva som om idag vore den sista dagen, men om man funderar på saken så är ju alla sekunder och minuter förlorade när de är förbi. Och kunde ha användts på ett helt optimalt sätt. Varför inte sträva efter att göra det?
Det är ju det det handlar om när jag tjatat i över ett år att "jag vill vara mer trogen mina värderingar". Jep. Men vad betyder det sådär helt konkret? Bra fråga! Flummigare kan det nämligen inte bli och vi vet ju hur bra det går med flummiga målsättningar..
Jag har försökt konkretisera och det har alltid blivit lite halv-vagt och en hel hop med målsättningar. Men hur sku det vara med nåt så simpelt som: aktivt välja hur jag lever varje sekund. Kanske inte sekund men minut eller timme? Och varje gång jag känner att nåt känns lite fel (dendär inre navigatorn som vet så väl..) så skulle jag antingen välja att göra annorlunda och ifall att det redan är för sent, göra en mental note och i framtiden undvika det. Det borde ju bli automatiskt efter en tid om det vi studerat och lärt oss om vår energieffektiva hjärna stämmer så det skulle kanske kräva en ansträngning i några veckors tid? Sku kunna försöka och se vad det blir. Känns det jobbigt så slutar jag. Tee sitä, mikä toimii.
Ännu om dedär sekunderna: hur vet man att en sekund varit värdefull? Hur vet jag att jag användt den rätt? Hur känns det när jag använder mina sekunder "rätt"? Antagligen är just det detdär minst lika flummiga peace of mind som är en till av mina tjat-faktorer.
Jag vill vara trogen mina värderingar och uppnå peace of mind. Moi... Flummigare än flummigast! Nästan pinsamt!
Men nu medan jag suttit här och skrivit så har jag ju insett vad det är! Lyssna och lita på dendär inre navigatorn och agera enligt dess utslag. Åtminstone försöka :) Och vi är ju bara människor, så inget ska behöva vara absolut och det är helt ok ifall jag misslyckas nu och då. Men viktigast är att jag åtminstone följer navigatorn när andra människor är inblandade. Jag har haft en tendens att säga saker hemst rakt ut. Har alltid trott jag har gjort hela omvärlden en tjänst men har under det senaste året insett att jag helt säkert gjort många människor illa. Och det har jag ingen rätt att göra. Och nu är min inre navigator också kalibrerad enligt det - äntligen. Fattar int helt att jag trott det varit en av mina styrkor.. Men tur att jag fattat saken nu! Det tog bara en och annan sekund :)
Tacktack :)
Jag tänkte på detdär med att alla sekunder är lika värdefulla och att man väljer själv vade man gör med dom. Egentligen ser jag de sekunder man säljer till sin arbetsgivare som en relativt bra investering eftersom de - ur min synvinkel - utbyts mot en viss trygghet. Ekonomisk trygghet. En av de viktigaste sakerna i mitt liv... Även det är något jag jobbar på och vet ju precis varifrån det kommer - hemifrån.
Men sen desär sekunderna som man bara slösar bort! Och i värsta fall t.o.m. byter ut mot angst, ångest eller bara total likgiltighet. Som att stirra på TV utan att egentligen ha lust. Eller att titta på en otäck film. Eller att tanka dåliga nyheter från världen med ett par timmars mellanrum. Eller att surfa i onödan eller umgås med folk man inte mår bra av att umgås med eller kanske det värsta av allt: göra saker pga att man tror andra förväntar sig det. Kan också kallas oförmåga att säja nej.. Eller kanske faktist ännu värre: när man gör något sådär halvhjärtat (typ leker med sitt barn utan att vara närvarande).
Allt detdär är ju bortkastade sekunder som man aldrig får tillbaka. Inte kan man ju heller köpa tillbaka de sekunder man "sålt" till sin arbetsgivare men man kan åtminstone köpa god mat, kläder, nödvändigheter eller donera till välgörenhet. Så alla de som har dåligt samvete över att de "endast" donerar pengar men inte kan donera tid - good news! Vad ni egentligen donerar är både pengar och tid! Så nu kan alla dom ha bättre samvete :)
Men tillbaka till de bortkastade sekunderna. Måste säga att det var en ganska bra tankeställare. Vad skulle jag göra idag om jag visste att det inte fanns någon morgondag? Och varför gör jag inte det? Det är ju en präktig kliché detdär med att man ska leva som om idag vore den sista dagen, men om man funderar på saken så är ju alla sekunder och minuter förlorade när de är förbi. Och kunde ha användts på ett helt optimalt sätt. Varför inte sträva efter att göra det?
Det är ju det det handlar om när jag tjatat i över ett år att "jag vill vara mer trogen mina värderingar". Jep. Men vad betyder det sådär helt konkret? Bra fråga! Flummigare kan det nämligen inte bli och vi vet ju hur bra det går med flummiga målsättningar..
Jag har försökt konkretisera och det har alltid blivit lite halv-vagt och en hel hop med målsättningar. Men hur sku det vara med nåt så simpelt som: aktivt välja hur jag lever varje sekund. Kanske inte sekund men minut eller timme? Och varje gång jag känner att nåt känns lite fel (dendär inre navigatorn som vet så väl..) så skulle jag antingen välja att göra annorlunda och ifall att det redan är för sent, göra en mental note och i framtiden undvika det. Det borde ju bli automatiskt efter en tid om det vi studerat och lärt oss om vår energieffektiva hjärna stämmer så det skulle kanske kräva en ansträngning i några veckors tid? Sku kunna försöka och se vad det blir. Känns det jobbigt så slutar jag. Tee sitä, mikä toimii.
Ännu om dedär sekunderna: hur vet man att en sekund varit värdefull? Hur vet jag att jag användt den rätt? Hur känns det när jag använder mina sekunder "rätt"? Antagligen är just det detdär minst lika flummiga peace of mind som är en till av mina tjat-faktorer.
Jag vill vara trogen mina värderingar och uppnå peace of mind. Moi... Flummigare än flummigast! Nästan pinsamt!
Men nu medan jag suttit här och skrivit så har jag ju insett vad det är! Lyssna och lita på dendär inre navigatorn och agera enligt dess utslag. Åtminstone försöka :) Och vi är ju bara människor, så inget ska behöva vara absolut och det är helt ok ifall jag misslyckas nu och då. Men viktigast är att jag åtminstone följer navigatorn när andra människor är inblandade. Jag har haft en tendens att säga saker hemst rakt ut. Har alltid trott jag har gjort hela omvärlden en tjänst men har under det senaste året insett att jag helt säkert gjort många människor illa. Och det har jag ingen rätt att göra. Och nu är min inre navigator också kalibrerad enligt det - äntligen. Fattar int helt att jag trott det varit en av mina styrkor.. Men tur att jag fattat saken nu! Det tog bara en och annan sekund :)
Tacktack :)
tisdag 11 oktober 2011
Flow..
Siisti! Hade i några omgångar ordentlig Flow-fiilis på jobbet idag. Var helt galet effektiv och fick mycket till stånd och dessutom beröm av kolleger och kund - huippu! Sen belönade jag mig med att fara lite tidigare än vanligt och cyklade via stan där jag köpte skor. Kivoga högklackade nilkkurin - Riga here I come :)
Ska på fregaden alltså hälsa på en ex-kollega i Riga med 7 andra flickor. Blir helt huippu! Förväntar mig kiva sällskap, mycket festande och bra diskussioner. Jee! En av flickorna har nyligen hoppat av ekorrhjulet och skall nästa vecka åka till indien och studera Joga - blir intressant att höra hennes story. Antagligen blir det även lite paus i mitt intensiva studerande och funderande och jobbande - mycket välkommet!
Funderar på en massa saker - idag när jag cyklade hem i ösregnet kunde jag faktist njuta av situationen. Utan att tvinga fram det. Vem sku ha trott det..? Liknande saker händer allt oftare och kan verkligen känna livskvalitén bli bättre. Men måste akta mig för vissa saker, vilket jag igen blev påmind om genom min enneathought of the day för nån dag sedan:
"Sevens put few restraints on themselves as they search for new experiences and new sources of stimulation. Yet, ironically, they are often dissatisfied because they can't stay with anything, lest they miss out on something more desirable. Notice this tendency in yourself today."
Oh yes - noticing it every day!
Tillbaka till flow: Jag önskar att jag nån kväll har energi att sätta mig in i att förbereda mina kommande föreläsningar. Borde antagligen boka in tiden redan nu i kalendern. Kanske imoron? Joo! Imoron efter Jogan it is! Nu var det beslutet och dessutom svart på vitt :)
Dethär inlägget har nog ingenting med flow att göra, men kände att jag ville skriva lite för att få ordning på tankarna. Och det lyckades!
Tacktack :)
Ska på fregaden alltså hälsa på en ex-kollega i Riga med 7 andra flickor. Blir helt huippu! Förväntar mig kiva sällskap, mycket festande och bra diskussioner. Jee! En av flickorna har nyligen hoppat av ekorrhjulet och skall nästa vecka åka till indien och studera Joga - blir intressant att höra hennes story. Antagligen blir det även lite paus i mitt intensiva studerande och funderande och jobbande - mycket välkommet!
Funderar på en massa saker - idag när jag cyklade hem i ösregnet kunde jag faktist njuta av situationen. Utan att tvinga fram det. Vem sku ha trott det..? Liknande saker händer allt oftare och kan verkligen känna livskvalitén bli bättre. Men måste akta mig för vissa saker, vilket jag igen blev påmind om genom min enneathought of the day för nån dag sedan:
"Sevens put few restraints on themselves as they search for new experiences and new sources of stimulation. Yet, ironically, they are often dissatisfied because they can't stay with anything, lest they miss out on something more desirable. Notice this tendency in yourself today."
Oh yes - noticing it every day!
Tillbaka till flow: Jag önskar att jag nån kväll har energi att sätta mig in i att förbereda mina kommande föreläsningar. Borde antagligen boka in tiden redan nu i kalendern. Kanske imoron? Joo! Imoron efter Jogan it is! Nu var det beslutet och dessutom svart på vitt :)
Dethär inlägget har nog ingenting med flow att göra, men kände att jag ville skriva lite för att få ordning på tankarna. Och det lyckades!
Tacktack :)
måndag 10 oktober 2011
Dagens saldo: Reality-check - BIG TIME - på Uusyrityskeskus
Allt dethär borde jag börja undersöka och måste säga att det känns som om jag varken har tid eller lust - buu :(
Så nu ska jag använda lite NLP och vända denhär plötsliga discouragement:en till iver återigen :)
Jag har just misslyckats i ett av mina stora utvecklingsområden: jag var tvungen att jobba, men plötsligt yrade jag mig till min gmail, efter vilket jag insåg att jag måste maila min kund om skattekorts-frågan, efter vilket jag kom ihåg min discouragement, efter vilket jag insåg att jag måste dokumentera den. Så här sitter jag nu och bloggar, klockan är 22.00 och jag har fortfarande ogjorda jobbsaker. Nej, det var INTE såhär det skulle gå :) Nåh, gäller att vara ödmjuk mot mig själv - det är helt ok att yra bort sig. Så länge det inte händer precis hela tiden sådär som förr..
Nu ska jag alltså fortsätta jobba - tur att jag är relativt ivrig på det jag jobbar med! Efter jobbandet ska jag ta itu med min discouragement. Den ska bort!
Tacktack :)
- Med försäkringsbolaget om Yrityseläkevakuutus (pga socialskyddet)
- Med skatteverket om skillnaden mellan palkkio och palkka och hur det överhuvudtaget skulle löna sig att "fakturera" med sidoinkomst-skattekort
- Med kunder om deras möjlighet att betala med skattekort
- Med IAET-kassan om hur en firma påverkar deras syn på mig
- Med några bokförare om hur dom möjligtvis kan stå till tjänst och vad det i så fall skulle kosta
- Med branch folk om hurdana samarbetsmöjligheter det möjligtvis finns (kunde jag vara på någons "lista"?)
- Med någon om moms-saker (hebreiska för mig..)
- Med min arbetsgivare om jag överhuvudtaget får använda min jobb-telefon till något av dethär.. (knappast)
- Med FPA om hur dethär påverkar t.ex möjliga moderskaps-pengar
- Med banken om vad det kostar att öppna ett bank-konto och vad möjliga referensnummerslistor kostar
- Med min egen tidtabell om när jag möjligtvis kan gå på info-tillfälle om företagande
Så nu ska jag använda lite NLP och vända denhär plötsliga discouragement:en till iver återigen :)
Jag har just misslyckats i ett av mina stora utvecklingsområden: jag var tvungen att jobba, men plötsligt yrade jag mig till min gmail, efter vilket jag insåg att jag måste maila min kund om skattekorts-frågan, efter vilket jag kom ihåg min discouragement, efter vilket jag insåg att jag måste dokumentera den. Så här sitter jag nu och bloggar, klockan är 22.00 och jag har fortfarande ogjorda jobbsaker. Nej, det var INTE såhär det skulle gå :) Nåh, gäller att vara ödmjuk mot mig själv - det är helt ok att yra bort sig. Så länge det inte händer precis hela tiden sådär som förr..
Nu ska jag alltså fortsätta jobba - tur att jag är relativt ivrig på det jag jobbar med! Efter jobbandet ska jag ta itu med min discouragement. Den ska bort!
Tacktack :)
fredag 7 oktober 2011
Jaiks!
..tog just första steget mot mitt mål som jag definierade igår kväll. Skickade ett mail som hoppeligen för mig lite närmare målet och nu pirrar det i hela kroppen av iver!!!
JEEEEEEEEE! :)
JEEEEEEEEE! :)
torsdag 6 oktober 2011
Vad lärde jag mig idag då?
Massor!
På morgonen var jag och "pilotkörde" en recovery coaching (via jobbet). Helt ok och fick kanske nåt litet ut av det, men det var lite svårt att förhålla sig neutralt när jag precis hela tiden analyserade vad han sa/gjorde/frågade ur min egen coach-synvinkel.. Det jag fick ut av det var ett litet steg mot mera ro i vardagen - ska göra mitt bästa att
(ursäkta språket - kan vara ganska direkt översatt eftersom programmet var på finska och jag orkar int desto mer skapa korrekt svenska..)
Tacktack! :)
På morgonen var jag och "pilotkörde" en recovery coaching (via jobbet). Helt ok och fick kanske nåt litet ut av det, men det var lite svårt att förhålla sig neutralt när jag precis hela tiden analyserade vad han sa/gjorde/frågade ur min egen coach-synvinkel.. Det jag fick ut av det var ett litet steg mot mera ro i vardagen - ska göra mitt bästa att
- Minska radikalt på onödigt surfande (fast nuförtiden känns det som om allt är nyttigt...)
- Lära mig att säga nej
- Och det tredje minns jag inte ens... Uups...
(ursäkta språket - kan vara ganska direkt översatt eftersom programmet var på finska och jag orkar int desto mer skapa korrekt svenska..)
- Ju bättre koncentration, desto bättre resultat
- Definiera själv vad framgång betyder för dig
- Lär dig njuta av misslyckanden på vägen - var inte rädd för att misslyckas
- Att planera för långt kan vara demotiverande, håll alltid själva målsättningen kristallklar för dig, men du behöver bara veta följande 1-3 steg på vägen. Det viktigaste är att du hålls i rörelse!
- BE - DO - HAVE
- Fråga alltid när du sätter upp ett mål: Hur vet jag att jag uppnått det?
- Jätte fiffigt att titta tillbaka och fundera på allt som skitit sig och sedan flytta det till framtiden ;)
- Man vet att man hittat sin grej och tiden flyger iväg och man är konstant ivrig
- Om pauserna är det bästa i jobbdagen - byt jobb. Om det 3 dagar i sträck v*tittar att gå på jobb - byt jobb.
- IVER är det viktigaste. Är man ivrig behöver man inte motivera sig, utan allt går framåt av sig själv och man lyckas fokusera.
- Kan man inte föreställa sig vad det hämtar med sig att man uppnår målet måste man antagligen omdefiniera det. Annors går man antagligen bara i cirklar.
- Snacka om dina målsättningar. Med alla och hela tiden. Ju mer du snackar ivrigt om saken, desto mer ivrig blir du, desto mer utvecklar du idén, desto mer tänker du på saken, desto mer ivrig blir du, desto mer lär du din hjärna att det är din grej, desto mer ivrig blir du, desto mer utvecklas tanken etc. Något magiskt händer när du börjar snacka om saker du vill uppnå. Alltså saker som du påriktigt vill uppnå.
- Största orsaken varför man misslyckas: man GÖR INGENTING. Fokusera på vad du gör - saker rätt eller rätt saker. Vissa saker du gör för dig på inget vis närmare ditt mål. Lär dig identifiera dom. Och kom ihåg att det är helt ok! Men ifall du vill uppnå ditt mål snabbare lönar det sig att fundera på saken.
- Läs, lyssna, skola dig och UTÖVA det du lär dig i praktiken!
Tacktack! :)
tisdag 4 oktober 2011
Fick just denna text av vår NLP lärare...
...han hade fått det av sin lärare John La Valle nångång i tiden. Tänkvärt!
"The key principle is on the output. By going to a seminar or reading a book you have the input. Your mind will process the information for you. So the secret to mastering NLP is in the output part of the learning formula.
It is only when you output i.e. try and use language patterns or anchor someone that you realise what you actually know and what you don't know.
This output then works as a feedback loop. Find out what you need to know more of or practice more of. Get the input required (read a book, learn more), process it and then output the results again and notice the change. That's the learning cycle and the secret to mastering NLP in 3 simple words - Input-Process-Output.
The mistake most NLPers do is they don't do the output. Just attending a seminar is not enough, reading lots of books is not enough. To increase your skill level you need to use the output. You need to practice the skill, notice what's not working and then improve on it.
So start today, pick an area of NLP that interests you – identify an output channel i.e. language patterns at work, changing your friends states….. and use the output to kick off your learning cycle to NLP Mastery
That's all it is. The people who get good at NLP use the skills everyday. Without the output channel your learning cycle is incomplete its just processed knowledge!!"
"The key principle is on the output. By going to a seminar or reading a book you have the input. Your mind will process the information for you. So the secret to mastering NLP is in the output part of the learning formula.
It is only when you output i.e. try and use language patterns or anchor someone that you realise what you actually know and what you don't know.
This output then works as a feedback loop. Find out what you need to know more of or practice more of. Get the input required (read a book, learn more), process it and then output the results again and notice the change. That's the learning cycle and the secret to mastering NLP in 3 simple words - Input-Process-Output.
The mistake most NLPers do is they don't do the output. Just attending a seminar is not enough, reading lots of books is not enough. To increase your skill level you need to use the output. You need to practice the skill, notice what's not working and then improve on it.
So start today, pick an area of NLP that interests you – identify an output channel i.e. language patterns at work, changing your friends states….. and use the output to kick off your learning cycle to NLP Mastery
That's all it is. The people who get good at NLP use the skills everyday. Without the output channel your learning cycle is incomplete its just processed knowledge!!"
Om tid - bristvaran nr 1. Och om Glädje!
Helt galet bra skrivet av Leo Babauta i sin blogg Zenhabits. Simpelt. Men galet bra!
Ett av favoritcitaten: "In general, find the things that eat up your time that are less important than the changes you want to make." Oj, vad han får det att låta lätt :)
Men en sak insåg jag: jag har redan lite undermedvetet börja göra något åt det faktum att jag bara mukamas ALLTID har så bråttom.
Det märkte jag även idag när jag gick på en info-tillställning om Mindfulness på Arbis. Det kolahtaa så man nästan hör det kolahta - JUST PRECIS sånthär vill jag syssla med! Sku såklart igen direkt vilja gå en kurs och lära mig mer, men inser att jag måste träna först. Öva mig att vara medvetet närvarande.
Både Life Coach kursen och NLP kursen innehöll mindfulness element och Marika Borg citerade någon så fiffigt: "finns det något du vill lära dig - börja lära ut det själv!". Så det är just precis det jag kommer att göra - har inbokat 2 Mindfulness-föreläsningar nu på hösten.
Och nu när jag skrev detdär märkte jag igen att jag nog är flera steg längre än vad jag själv inser - och det gör mig ännu gladare!
Vem vet var jag hamnar om det fortsätter såhär? Ska faktist 10.10 gå till uusyrityskeskus och snacka toiminimi-saker, vilket igen - sådär svart på vitt - ser helt galet ut. Och gladare blir jag!
Igår kväll var jag mindre glad en stund - det blev ordentig konflikt här hemma och det var riktigt ugly :( MEN: det slutade helt ofattbart bra! Vi kom överens om att försöka hålla fast vid en enda sak: att alltid - ALLTID - lita på att den andra är god och menar väl. Alltid utgå från det. Och ifall att man känner irritation eller tar åt sig i onödan, ska man göra sitt bästa och slänga den känslan ut genom fönstret. Och att alltid - t.o.m när vi juksas - tala med positiva ord. Vi har nämligen på skoj ofta juksats med negativa ord men nu har jag insett att undermedvetandet ju inte förstår att man juksas! Helt på allvar kändes det som ett genombrott - att konflikten ledde till så osannolika och viktiga resultat, som vi kommer att ha nytta av både nu och i framtiden.
Jag känner att jag borde ha börjat blogga för länge sen... Har så mycket att skriva, så många tankar, idéer och nya intresseområden. Men istället för att tänka så, så är jag tacksam att jag nu börjat! Även det gör mig glad :) Många glädjeämnen idag, jee :)
Tacktack! :)
Ett av favoritcitaten: "In general, find the things that eat up your time that are less important than the changes you want to make." Oj, vad han får det att låta lätt :)
Men en sak insåg jag: jag har redan lite undermedvetet börja göra något åt det faktum att jag bara mukamas ALLTID har så bråttom.
- Jag har slutat kolla på TV nästan helt
- Läser endast sådant jag lär mig något nytt av och NJUTER av
- Använder en stund på morgonen till att Joga
- Försöker koncentrera mig på en sak i gången
- Försöker se till att jag sysslar med sånt som jag själv vill - inte sånt som andra vill (gäller både på jobbet och utanför)
Det märkte jag även idag när jag gick på en info-tillställning om Mindfulness på Arbis. Det kolahtaa så man nästan hör det kolahta - JUST PRECIS sånthär vill jag syssla med! Sku såklart igen direkt vilja gå en kurs och lära mig mer, men inser att jag måste träna först. Öva mig att vara medvetet närvarande.
Både Life Coach kursen och NLP kursen innehöll mindfulness element och Marika Borg citerade någon så fiffigt: "finns det något du vill lära dig - börja lära ut det själv!". Så det är just precis det jag kommer att göra - har inbokat 2 Mindfulness-föreläsningar nu på hösten.
Och nu när jag skrev detdär märkte jag igen att jag nog är flera steg längre än vad jag själv inser - och det gör mig ännu gladare!
Vem vet var jag hamnar om det fortsätter såhär? Ska faktist 10.10 gå till uusyrityskeskus och snacka toiminimi-saker, vilket igen - sådär svart på vitt - ser helt galet ut. Och gladare blir jag!
Igår kväll var jag mindre glad en stund - det blev ordentig konflikt här hemma och det var riktigt ugly :( MEN: det slutade helt ofattbart bra! Vi kom överens om att försöka hålla fast vid en enda sak: att alltid - ALLTID - lita på att den andra är god och menar väl. Alltid utgå från det. Och ifall att man känner irritation eller tar åt sig i onödan, ska man göra sitt bästa och slänga den känslan ut genom fönstret. Och att alltid - t.o.m när vi juksas - tala med positiva ord. Vi har nämligen på skoj ofta juksats med negativa ord men nu har jag insett att undermedvetandet ju inte förstår att man juksas! Helt på allvar kändes det som ett genombrott - att konflikten ledde till så osannolika och viktiga resultat, som vi kommer att ha nytta av både nu och i framtiden.
Jag känner att jag borde ha börjat blogga för länge sen... Har så mycket att skriva, så många tankar, idéer och nya intresseområden. Men istället för att tänka så, så är jag tacksam att jag nu börjat! Även det gör mig glad :) Många glädjeämnen idag, jee :)
Tacktack! :)
måndag 3 oktober 2011
Hjärngymnastik..
Det kan bli lite jobbigt ibland när jag blir så ivrig på olika saker och därmed är lite frånvarande hemma - trots att en sak jag vill mest av allt är att vara totalt närvarande var jag än är. Har mycket att jobba på, men av någon anledning känns det som om det finns en viss resistans här hemma mot min strävan att förändras och bli trognare mig själv. Antagligen inbillar jag mig och den underliga stämningen beror på att jag är mindre närvarande? Måste fundera på dethär och ur NLP:s perspektiv analysera vad det är för mielikuva (vad är det på svenska?) som utlöser den känslan.
Om jag sluter ögonen och försöker få tag i mielikuvan ser jag J vara skeptisk och negativ. Nu ska jag försöka göra några övningar där jag ersätter den bilden med en positiv bild och se om jag uppnår några resultat. Undrar om det fungerar när det handlar om en mielikuva om någon annan? Nåh, värt ett försök!
....
Kändes konstigt. Försökte också ersätta känslan jag själv kände med en känsla av respekt och kärlek. I väntan på resultat :)
NLP går ut på att alla tankar har en struktur och genom det kan man lära hjärnan att förhålla sig till olika saker på ett nytt sätt. Vi har ju alla vår egen verklighet som grundar sig på vår egen erfarenhet av verkligheten och är alltså inte en avbild av det som verkligen hände utan snarare en avbild på hur vi upplevde det som verkligen hände.
Det kräver lite hjärngymnastik att se på saken ur den synvinkeln och det är bara bra, eftersom hjärngymnastik är just precis det vi behöver mer av för att kunna använda NLP.
Hjärngymnastik fick en helt ny dimension under förra veckans kurs. Möjligheterna är oändliga när man inser att man verkligen kan träna och styra sin hjärna så att den bättre stöder en och fungerar mer ändamålsenligt.
Idag hade jag möjligheten att snacka NLP grejer med en vän som också blivit intresserad av ämnet - givande och inspirerande! Synd att jag inte ännu på samma plan kan diskutera det hemma. Men det kan jag leva med - har ingen rättighet att forcera något på någon. Alla får leva i precis den verklighet de vill. Tyvärr inser inte alla hur mycket den går att påverka och att man har mer valmöjligheter än man tror. Men det är absolut ok! Själv är jag tacksam att jag funnit intresse i dehär sakerna och nu aktivt jobbar med mig själv.
Kanske det bästa skulle vara att sluta jobba med mig själv och jag hoppas jag någon dag bara kan luta mig tillbaka och våga tro på att allt nog ordnar sig precis som det är meningen, men så långt har jag inte kommit ännu, Nu när jag skrev detdär inser jag vilken paradox det är :)
Idag är heller inte den dagen då jag skulle orka dokumentera för mig själv om hur jag hittat mig här, så jag skjuter upp på det ännu lite eftersom jag är så bra på det. Att skjuta upp saker, alltså :)
Ajo, kan kort kommentera att idag var en inspirerande arbetsdag och min hjärna fungerade bättre och mer analytiskt än på läääänge.. Och jag som trodde jag sku vara helt jumissa efter kursen.. Hade än en gång fel. Och medger det :)
Tacktack :)
Om jag sluter ögonen och försöker få tag i mielikuvan ser jag J vara skeptisk och negativ. Nu ska jag försöka göra några övningar där jag ersätter den bilden med en positiv bild och se om jag uppnår några resultat. Undrar om det fungerar när det handlar om en mielikuva om någon annan? Nåh, värt ett försök!
....
Kändes konstigt. Försökte också ersätta känslan jag själv kände med en känsla av respekt och kärlek. I väntan på resultat :)
NLP går ut på att alla tankar har en struktur och genom det kan man lära hjärnan att förhålla sig till olika saker på ett nytt sätt. Vi har ju alla vår egen verklighet som grundar sig på vår egen erfarenhet av verkligheten och är alltså inte en avbild av det som verkligen hände utan snarare en avbild på hur vi upplevde det som verkligen hände.
Det kräver lite hjärngymnastik att se på saken ur den synvinkeln och det är bara bra, eftersom hjärngymnastik är just precis det vi behöver mer av för att kunna använda NLP.
Hjärngymnastik fick en helt ny dimension under förra veckans kurs. Möjligheterna är oändliga när man inser att man verkligen kan träna och styra sin hjärna så att den bättre stöder en och fungerar mer ändamålsenligt.
Idag hade jag möjligheten att snacka NLP grejer med en vän som också blivit intresserad av ämnet - givande och inspirerande! Synd att jag inte ännu på samma plan kan diskutera det hemma. Men det kan jag leva med - har ingen rättighet att forcera något på någon. Alla får leva i precis den verklighet de vill. Tyvärr inser inte alla hur mycket den går att påverka och att man har mer valmöjligheter än man tror. Men det är absolut ok! Själv är jag tacksam att jag funnit intresse i dehär sakerna och nu aktivt jobbar med mig själv.
Kanske det bästa skulle vara att sluta jobba med mig själv och jag hoppas jag någon dag bara kan luta mig tillbaka och våga tro på att allt nog ordnar sig precis som det är meningen, men så långt har jag inte kommit ännu, Nu när jag skrev detdär inser jag vilken paradox det är :)
Idag är heller inte den dagen då jag skulle orka dokumentera för mig själv om hur jag hittat mig här, så jag skjuter upp på det ännu lite eftersom jag är så bra på det. Att skjuta upp saker, alltså :)
Ajo, kan kort kommentera att idag var en inspirerande arbetsdag och min hjärna fungerade bättre och mer analytiskt än på läääänge.. Och jag som trodde jag sku vara helt jumissa efter kursen.. Hade än en gång fel. Och medger det :)
Tacktack :)
söndag 2 oktober 2011
Licensed Practitioner of NLP - jag!
Har 7 dagar av intensiva studier bakom mig och nu är jag alltså Licensed Practitioner of NLP. Jeejeejeee! Lite störande att titeln ska vara så lång, men hoppas jag i något skede kan kalla mig Master Practitioner of NLP - lite kortare åtminstone :) Såklart att jag just nu har lust att få allt NUNUNU. Som vanligt... Men får träna mitt tålamod, vilket jag inte tar skada av :)
Hade 6 stycken kurskompisar som alla var kivoga och lätta att umgås med. Jag antar att det oftast är ganska liksinnade människor som söker sig till dylika omgivningar? Jag hade förväntat mig mera business-aktigt folk, men jag hade helt fel. Alla var där av mer eller mindre samma orsak som jag: att lära sig om sig själv och att hoppeligen kunna hjälpa andra lära sig om sig själv.
Stämningen under vår "tent" idag var HUIPPU och är jätte tacksam över att jag hade möjligheten att just nu gå just precis denhär kursen. Stort TACK till J <3
Jo, det var ju ingen fråga om att det var precis meningen att jag skulle gå kursen nu. Det kändes helt rätt från början till slut trots att jag emellanåt var lite skeptisk gällande läraren - han var bara så WEIRD! Den skummaste typen av alla skumma typer och har lite svårt att tro på alla hans galna juttun, men egentligen sku jag inte undra ifall att allt stämde. Det måste ju finnas kufar här ibland oss - gör det hela mycket intressantare!
Men känner att jag nu har redskap som kommer att stöda mig under speciellt mitt kommande år. Just nu känns det som om jag har lite vatten över huvudet på jobbet och dessutom en massa tankar om hur jag vill utveckla mig själv och om vilken riktning jag håller på att ta i livet och kan tänka mig att redskapen kommer i mycket aktiv användning i framtiden :)
Mest nytta tror jag att jag på kort sikt kommer att ha av att ha satt mig in i avslappnings-tekniker. Allt annat kommer jag att ha minst lika mycket nytta av bara jag ser till att aktivt öva mig och faktist tillämpa det jag lärt mig.
Repeterade kursmaterialet i bussen på vägen hem från kursen idag och blev ganska förvånad över hur mycket vi lärt oss på en vecka. Tror helt genuint att jag nu har möjlighet att transformera mitt liv och också hjälpa andra att göra samma sak. Kombinationen Life Coach och Licensed Practitioner of NLP är helt optimal! Och om man ännu tillägger en DI-examen så blir det ett ganska radom paket :) I min trångsynta värld hämtar DI-titeln en viss trovärdighet till helheten. Men jag hoppas innerligt att jag någon dag blir av med den trosföreställningen.
Och sedan till helt andra saker: före sommaren bestämde jag att jag inte längre kommer att ha universums fulaste naglar. Jag bestämde att jag nu kommer att investera lite tid på att hålla dom lackade och kivoga. Det har hållit ganska bra och är faktist - otroligt nog - ganska nöjd över mina naglar. Det i kombination med det faktum att jag användt tandtråd i ca 4 månader VARJE dag är ganska bra bevis på att miracles happen. Djupa tankar :)
Helt friskt med lite mindre djupa tankar emellanåt - veckan har varit ganska HC. Men HC på ett bra sätt. Nu får jag se till att jag låter allt sjunka in och bli någon sorts integrerad del av mig. Lätt som en plätt, antar jag :)
Nu - lite soffchillande!
Tacktack :)
Hade 6 stycken kurskompisar som alla var kivoga och lätta att umgås med. Jag antar att det oftast är ganska liksinnade människor som söker sig till dylika omgivningar? Jag hade förväntat mig mera business-aktigt folk, men jag hade helt fel. Alla var där av mer eller mindre samma orsak som jag: att lära sig om sig själv och att hoppeligen kunna hjälpa andra lära sig om sig själv.
Stämningen under vår "tent" idag var HUIPPU och är jätte tacksam över att jag hade möjligheten att just nu gå just precis denhär kursen. Stort TACK till J <3
Jo, det var ju ingen fråga om att det var precis meningen att jag skulle gå kursen nu. Det kändes helt rätt från början till slut trots att jag emellanåt var lite skeptisk gällande läraren - han var bara så WEIRD! Den skummaste typen av alla skumma typer och har lite svårt att tro på alla hans galna juttun, men egentligen sku jag inte undra ifall att allt stämde. Det måste ju finnas kufar här ibland oss - gör det hela mycket intressantare!
Men känner att jag nu har redskap som kommer att stöda mig under speciellt mitt kommande år. Just nu känns det som om jag har lite vatten över huvudet på jobbet och dessutom en massa tankar om hur jag vill utveckla mig själv och om vilken riktning jag håller på att ta i livet och kan tänka mig att redskapen kommer i mycket aktiv användning i framtiden :)
Mest nytta tror jag att jag på kort sikt kommer att ha av att ha satt mig in i avslappnings-tekniker. Allt annat kommer jag att ha minst lika mycket nytta av bara jag ser till att aktivt öva mig och faktist tillämpa det jag lärt mig.
Repeterade kursmaterialet i bussen på vägen hem från kursen idag och blev ganska förvånad över hur mycket vi lärt oss på en vecka. Tror helt genuint att jag nu har möjlighet att transformera mitt liv och också hjälpa andra att göra samma sak. Kombinationen Life Coach och Licensed Practitioner of NLP är helt optimal! Och om man ännu tillägger en DI-examen så blir det ett ganska radom paket :) I min trångsynta värld hämtar DI-titeln en viss trovärdighet till helheten. Men jag hoppas innerligt att jag någon dag blir av med den trosföreställningen.
Och sedan till helt andra saker: före sommaren bestämde jag att jag inte längre kommer att ha universums fulaste naglar. Jag bestämde att jag nu kommer att investera lite tid på att hålla dom lackade och kivoga. Det har hållit ganska bra och är faktist - otroligt nog - ganska nöjd över mina naglar. Det i kombination med det faktum att jag användt tandtråd i ca 4 månader VARJE dag är ganska bra bevis på att miracles happen. Djupa tankar :)
Helt friskt med lite mindre djupa tankar emellanåt - veckan har varit ganska HC. Men HC på ett bra sätt. Nu får jag se till att jag låter allt sjunka in och bli någon sorts integrerad del av mig. Lätt som en plätt, antar jag :)
Nu - lite soffchillande!
Tacktack :)
lördag 1 oktober 2011
En dag kvar..
Näst-sista dagen av mina intensiva NLP-studier och igen en massa nya tankar. Ganska spännande att man under en vecka kan generera så många nya tankar och få så många insikter när jag ännu för en tid sedan tänkte ungefär en ny tanke per vecka. Ännu sorligare var det med nya insikter. Det handlar ju helt tydligt om hur man tänker, eller hur?
En av mina insikter idag var att när jag tänker tillbaka på roliga och bra minnen är jag sgs alltid dissocierad (ser mig själv göra något) medan jag i mindre roliga minnen utan undantag är associerad (är själv mitt i händelsen - ser och känner precis det jag såg då genom mina ögon). Och det tjänar jag nog ingenting på - tvärtom! Eftersom
En annan nyttig sak (som först kan verka helt huuhaa..) som vi lärde oss var hur man medvetet kan förstärka en känsla, stoppa en känsla, eller t.o.m. förvandla en känsla till dess motsats. Hur nyttigt är inte det?! Jag menar inte att jag tycker att man ska hålla på och "manipulera" sina känslor, men emellanåt är det nog välkommet. Som t.ex när man känner ångest över ogjorda saker (skattedeklaration etc..) och behöver motivation eller om man vet att man tagit åt sig i onödan eller om man helt enkelt kännt tillräckligt av en känsla. Jag tror starkt att man med detta verktyg kan göra bestående förändringar i och med att det påverkar associationer i hjärnan. Plötsligt inser hjärnan att man kan vara motiverad att fylla i skattedeklarationen. Istället för att ta åt sig så har hjärnan lärt sig ett nyt sätt att förhålla sig till någon situation. Extremt nyttigt tycker jag!
Mitt beslut att redan nu gå denhär NLP kursen var det absolut rätta. Känns som om jag genom denhär kursen får ännu mer ut av mina redan avslutade studier i coaching. För mig är det en perfekt kombination och NLP hämtar med sig verktyg, logik och svaret på frågan hur, vilken kanske inte alltid besvarades under coaching kursen? Har definitivt fått mera självsäkerhet och en känsla att jag börjar ha det jag behöver i bakfickan för att påriktigt kunna coacha. Och verkligen hjälpa både mig själv och andra. Bra känsla!
Någon dag ska jag skriva ner lite historia om hur jag hittat denhär vägen jag nu är på, men den dagen är inte idag eftersom jag nu ska gå och mysa i soffan med J!
Tacktack :)
En av mina insikter idag var att när jag tänker tillbaka på roliga och bra minnen är jag sgs alltid dissocierad (ser mig själv göra något) medan jag i mindre roliga minnen utan undantag är associerad (är själv mitt i händelsen - ser och känner precis det jag såg då genom mina ögon). Och det tjänar jag nog ingenting på - tvärtom! Eftersom
- man har svårt (kanske det t.o.m. är omöjligt?) att fysiskt känna en känsla när man är dissocierad
- man lätt fysiskt känner en känsla (kanske det t.o.m. är automatiskt?) när man är associerad
En annan nyttig sak (som först kan verka helt huuhaa..) som vi lärde oss var hur man medvetet kan förstärka en känsla, stoppa en känsla, eller t.o.m. förvandla en känsla till dess motsats. Hur nyttigt är inte det?! Jag menar inte att jag tycker att man ska hålla på och "manipulera" sina känslor, men emellanåt är det nog välkommet. Som t.ex när man känner ångest över ogjorda saker (skattedeklaration etc..) och behöver motivation eller om man vet att man tagit åt sig i onödan eller om man helt enkelt kännt tillräckligt av en känsla. Jag tror starkt att man med detta verktyg kan göra bestående förändringar i och med att det påverkar associationer i hjärnan. Plötsligt inser hjärnan att man kan vara motiverad att fylla i skattedeklarationen. Istället för att ta åt sig så har hjärnan lärt sig ett nyt sätt att förhålla sig till någon situation. Extremt nyttigt tycker jag!
Mitt beslut att redan nu gå denhär NLP kursen var det absolut rätta. Känns som om jag genom denhär kursen får ännu mer ut av mina redan avslutade studier i coaching. För mig är det en perfekt kombination och NLP hämtar med sig verktyg, logik och svaret på frågan hur, vilken kanske inte alltid besvarades under coaching kursen? Har definitivt fått mera självsäkerhet och en känsla att jag börjar ha det jag behöver i bakfickan för att påriktigt kunna coacha. Och verkligen hjälpa både mig själv och andra. Bra känsla!
Någon dag ska jag skriva ner lite historia om hur jag hittat denhär vägen jag nu är på, men den dagen är inte idag eftersom jag nu ska gå och mysa i soffan med J!
Tacktack :)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)