Vi hade firma lilla-jul igår. På själva festen dansade jag en del, men pratade mest. På jatkona på Apollo råkade Trr Trr Trr spela och jag vet inte vad som hände, men jag blev en total dans-maskin. En dans duracell-pupu som dansade (mest ensam) i 2,5h utan att stanna en gång. Jag var genom svettig, totalt associal och helt GALET FIILIKSISSÄ. Som om jag sku ha varit helt drogad. Jag drack vatten och dansade som aldrig förr! Det vat HELT LJUVLIGT! (tänk dig: I wanna dance with somebody, pour some sugar on me, etc etc)
Min reaktion tyder ju lite på att det har varit lite lite av sånt på sista tiden. Idag på morgonen beskrev jag intensivt åt J min stora insikt: en av mina styrkor är definitivt rytmsinne och kehonhallinta. Och nu menar ja int nån avancerad kehonhallinta utan bara det faktum att jag helt naturligt är ganska bra på att dansa. Jag kan kontrollera min kropp och röra på den så att det ser bra ut. Och det finns INGENTING jag njuter så mycket av. Jag sku kunna stå på scen/en högtalare/ett bord och dansa hela livet ut. DET skulle göra mig lycklig!
Men nu är jag ju ingen dansare och ingenting ens ditåt. Då hur ska ja se till att jag får av denna drog i tillräckligt stora doser för att må bra? Dansa hemma framför spegeln?? Det har jag ju alltid gjort, men på senaste tiden mindre och mindre. Juttun är den att jag int får samma kicks av danstimmar som jag får av att bara gå ut o dansa. Så jag borde gå ut och dansa oftare! Ett litet dilemma dock: när ska jag springa på "disco"? Med vem ska jag springa på "disco"? Bra frågor.. Måst helt enkelt fundera på saken och kanske discoile här hemma så ofta som möjligt!
Idag var jag på ett annorlunda disco: ett 7-års kalas där jag först lärde lite discodans och sedan dansade för fullt med alla 7-åringar och min lilla 1-åring. Kanske bästa söndags-sysselsättningen på länge!
När jag nu råkar vara lite insatt i detdär med positiv psykologi och sånt så är min slutsats att jag borde dansa - åtminstone lite - varje dag. Och vissa dagar borde jag dansa massor. Och eftersom jag själv har börjat bli allergisk för det där "borde"-ordet så kunde jag byta ut det mot "kan". Just because I can!
Tacktack :)
Min reaktion tyder ju lite på att det har varit lite lite av sånt på sista tiden. Idag på morgonen beskrev jag intensivt åt J min stora insikt: en av mina styrkor är definitivt rytmsinne och kehonhallinta. Och nu menar ja int nån avancerad kehonhallinta utan bara det faktum att jag helt naturligt är ganska bra på att dansa. Jag kan kontrollera min kropp och röra på den så att det ser bra ut. Och det finns INGENTING jag njuter så mycket av. Jag sku kunna stå på scen/en högtalare/ett bord och dansa hela livet ut. DET skulle göra mig lycklig!
Men nu är jag ju ingen dansare och ingenting ens ditåt. Då hur ska ja se till att jag får av denna drog i tillräckligt stora doser för att må bra? Dansa hemma framför spegeln?? Det har jag ju alltid gjort, men på senaste tiden mindre och mindre. Juttun är den att jag int får samma kicks av danstimmar som jag får av att bara gå ut o dansa. Så jag borde gå ut och dansa oftare! Ett litet dilemma dock: när ska jag springa på "disco"? Med vem ska jag springa på "disco"? Bra frågor.. Måst helt enkelt fundera på saken och kanske discoile här hemma så ofta som möjligt!
Idag var jag på ett annorlunda disco: ett 7-års kalas där jag först lärde lite discodans och sedan dansade för fullt med alla 7-åringar och min lilla 1-åring. Kanske bästa söndags-sysselsättningen på länge!
När jag nu råkar vara lite insatt i detdär med positiv psykologi och sånt så är min slutsats att jag borde dansa - åtminstone lite - varje dag. Och vissa dagar borde jag dansa massor. Och eftersom jag själv har börjat bli allergisk för det där "borde"-ordet så kunde jag byta ut det mot "kan". Just because I can!
Tacktack :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar