Cali Williams Yost skriver i sin blog om Laura Vanderkam's bok "All the Money in the World: What the Happiest People Know About Getting and Spending".
Poängen var att det kunde vara dags att ändra på traditionella trosföreställningar om pengar. Stort hus, några bilar och en gård (som några exempel) har inte bevisats göra någon lyckligare men däremot har ett meningsfullt jobb, bra relationer och kivoga hobbyer (som några exempel) gång på gångbevisats göra en lyckligare. Dessutom kunde man fundera på hur man alternativt kunde använda pengarna man satt på t.ex. dyra smycken eller prylar. Dessa pengar kunde istället underlätta vardagen och göra den kivogare (städerska, resor, blommor, date-nights mm.).
Det var alltså inte någon ny poäng (dock en bra sådan) och när jag läste texten funderade jag på tankar som jag själv tänkt under en längre tid.
Handlar igen om min kära mamma. Hon var verkligen medveten om att jag och min bror skulle få leva i ekonomisk trygghet eftersom hon själv inte gjort det. Hon lyckades bra med det men glömde lite bort att ta hand om sig själv och sina egna drömmar. Fortfarande sitter hon och ruvar på sina besparingar så att vi en vacker dag ska få ärva något, vilket betyder att hon aldrig i hela sitt liv satsat på sig själv. Och det märks, tyvärr.
Jag är säker på att många i en liknande situation skulle välja att ha haft betydligt mindre prylar, resor och möjligt kommande arv och istället en lycklig mamma. Kanske någon tänker att det är lätt att tänka så i efterhand, men oberoende så är det viktiga det att jag (och min bror) lärt oss något av dethär.
Jag är ganska säker på att vi gjort det även om jag också lider av en nästan hysterisk strävan efter ekonomisk trygghet (jag vet varifrån jag ärvt den). Men jag är tacksam över att jag på nära håll sett hur det kan gå när någon offrar sig själv för andra och tror starkt på att man i första hand måste sköta om sig själv så att man har krafter att sköta om andra. Och ju mer krafter för det, desto bättre. Att ta hand om sig själv är alltså inte själviskt utan tvärtom! Antagligen var dethär lite svårt att förstå i efterkrigstida Finland, men tror att min generation verkligen lärt sig dethär.
Så min poäng är att vi alla gör varandra en tjänst genom att följa vår inte navigator, göra något som för oss känns meningsfullt (det kan handla om olika saker för olika människor - för en handlar det om att vara social-arbetare och för en annan handlar det om att vara bankir) och på så sätt har bästa möjliga förutsättningar att påverka vår omgivning positivt.
Jag har många gånger sagt att jag skulle kunna ge bort allt materiellt jag har för att se min mamma lycklig. Liksom genuint lycklig. Och det håller jag fast vid och hoppas att min dotter inte ska behöva tänka så. Bra motivator att sköta om sig själv. och då talar jag inte om överdriven ekonomisk trygghet, utan lycka. Och det är ju inte samma sak vilket har bevisats i min familj och i otaliga undersökningar.
Tack :)
Poängen var att det kunde vara dags att ändra på traditionella trosföreställningar om pengar. Stort hus, några bilar och en gård (som några exempel) har inte bevisats göra någon lyckligare men däremot har ett meningsfullt jobb, bra relationer och kivoga hobbyer (som några exempel) gång på gångbevisats göra en lyckligare. Dessutom kunde man fundera på hur man alternativt kunde använda pengarna man satt på t.ex. dyra smycken eller prylar. Dessa pengar kunde istället underlätta vardagen och göra den kivogare (städerska, resor, blommor, date-nights mm.).
Det var alltså inte någon ny poäng (dock en bra sådan) och när jag läste texten funderade jag på tankar som jag själv tänkt under en längre tid.
Handlar igen om min kära mamma. Hon var verkligen medveten om att jag och min bror skulle få leva i ekonomisk trygghet eftersom hon själv inte gjort det. Hon lyckades bra med det men glömde lite bort att ta hand om sig själv och sina egna drömmar. Fortfarande sitter hon och ruvar på sina besparingar så att vi en vacker dag ska få ärva något, vilket betyder att hon aldrig i hela sitt liv satsat på sig själv. Och det märks, tyvärr.
Jag är säker på att många i en liknande situation skulle välja att ha haft betydligt mindre prylar, resor och möjligt kommande arv och istället en lycklig mamma. Kanske någon tänker att det är lätt att tänka så i efterhand, men oberoende så är det viktiga det att jag (och min bror) lärt oss något av dethär.
Jag är ganska säker på att vi gjort det även om jag också lider av en nästan hysterisk strävan efter ekonomisk trygghet (jag vet varifrån jag ärvt den). Men jag är tacksam över att jag på nära håll sett hur det kan gå när någon offrar sig själv för andra och tror starkt på att man i första hand måste sköta om sig själv så att man har krafter att sköta om andra. Och ju mer krafter för det, desto bättre. Att ta hand om sig själv är alltså inte själviskt utan tvärtom! Antagligen var dethär lite svårt att förstå i efterkrigstida Finland, men tror att min generation verkligen lärt sig dethär.
Så min poäng är att vi alla gör varandra en tjänst genom att följa vår inte navigator, göra något som för oss känns meningsfullt (det kan handla om olika saker för olika människor - för en handlar det om att vara social-arbetare och för en annan handlar det om att vara bankir) och på så sätt har bästa möjliga förutsättningar att påverka vår omgivning positivt.
Jag har många gånger sagt att jag skulle kunna ge bort allt materiellt jag har för att se min mamma lycklig. Liksom genuint lycklig. Och det håller jag fast vid och hoppas att min dotter inte ska behöva tänka så. Bra motivator att sköta om sig själv. och då talar jag inte om överdriven ekonomisk trygghet, utan lycka. Och det är ju inte samma sak vilket har bevisats i min familj och i otaliga undersökningar.
Tack :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar