J har varit i Portugal sedan tisdagen vilket har inneburit en hel del tumis-chillande (och kärleksvitamin) med E. Det har faktist varit helt ljuvligt och inte alls tungt! Är sååå tacksam att hon varit så snäll och sovit gott.
Dessutom lärde jag mig en sak: man ska inte stressa i onödan! Hade kommit överens om att spendera fre-kvällen hos en vän och eftersom J var borta innebar det att ta E med sig, lägga henne där och sova och sedan få med sig henne sovande hem. I flera dagar grubblade jag, planerade jag olika logistiska lösningar som jag jämförde sinsemellan och var lite stressad över det hela. Jag planerade vad jag sku ta med mig och i hurdan ställning jag skulle bära henne in i taxin ifall att jag inte tog egen bil och det hela började kännas som om jag var påväg att bestiga Mt Everest.
Fredagen kom, blev upp plockad av min vän (tack snälla!), vilket gjorde det hela lite lättare. Kvällen var kiva, läggandet av barnen gick bra och diskussionerna var jätte inspirerande på alla sätt! Sen insåg jag 00.30-tiden att det började vara dags att ta sig hem, så att jag sku hinna sova någo. Nåja, det var dags att börja agera enligt min slut-tänkta plan!
E fick på sig jacka och mössa, lindades in i sitt täcke, bars av min vän till mig som satt färdigt i taxin. Allt bra såhär långt fast E såklart vaknade. Taxiresan hem låg E och tittade på mig med stooora ögon, men sa int ett pip. Taxichauffören hjälpte med ytterdörren, men resten klarade jag själv. Klädde av E på tambursgolvet, bar henne i säng där hon blev utan ett pip. Somnade om och väckte mig följande morgon 8.30!
WHAAAT? Vad i hela fridens namn hade jag gått och stressat över?? Allt gick så smidigt som det bara kan gå i ens fantasi! Eller rättare sagt var det ju nog i min fantasi som det hela var så himla svårt men verkligheten visade sig vara helt annorlunda. Helt perfekt.
Så jag tror jag kan sluta stressa över onödiga saker och kanske t.o.m. vågar åka med E till Boston om några veckor utan att jag i min fantasi lyckas göra det till en helt omöjlig resa.
Och det var bara en av de många saker som jag lärde mig dethär veckoslutet!
Tack :)
Dessutom lärde jag mig en sak: man ska inte stressa i onödan! Hade kommit överens om att spendera fre-kvällen hos en vän och eftersom J var borta innebar det att ta E med sig, lägga henne där och sova och sedan få med sig henne sovande hem. I flera dagar grubblade jag, planerade jag olika logistiska lösningar som jag jämförde sinsemellan och var lite stressad över det hela. Jag planerade vad jag sku ta med mig och i hurdan ställning jag skulle bära henne in i taxin ifall att jag inte tog egen bil och det hela började kännas som om jag var påväg att bestiga Mt Everest.
Fredagen kom, blev upp plockad av min vän (tack snälla!), vilket gjorde det hela lite lättare. Kvällen var kiva, läggandet av barnen gick bra och diskussionerna var jätte inspirerande på alla sätt! Sen insåg jag 00.30-tiden att det började vara dags att ta sig hem, så att jag sku hinna sova någo. Nåja, det var dags att börja agera enligt min slut-tänkta plan!
E fick på sig jacka och mössa, lindades in i sitt täcke, bars av min vän till mig som satt färdigt i taxin. Allt bra såhär långt fast E såklart vaknade. Taxiresan hem låg E och tittade på mig med stooora ögon, men sa int ett pip. Taxichauffören hjälpte med ytterdörren, men resten klarade jag själv. Klädde av E på tambursgolvet, bar henne i säng där hon blev utan ett pip. Somnade om och väckte mig följande morgon 8.30!
WHAAAT? Vad i hela fridens namn hade jag gått och stressat över?? Allt gick så smidigt som det bara kan gå i ens fantasi! Eller rättare sagt var det ju nog i min fantasi som det hela var så himla svårt men verkligheten visade sig vara helt annorlunda. Helt perfekt.
Så jag tror jag kan sluta stressa över onödiga saker och kanske t.o.m. vågar åka med E till Boston om några veckor utan att jag i min fantasi lyckas göra det till en helt omöjlig resa.
Och det var bara en av de många saker som jag lärde mig dethär veckoslutet!
Tack :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar