Världens bästa mamma

Nu när jag är inne på mamma-temat så tänkte jag fortsätta skriva kring det. Har funderat en hel del på mitt förhållande till min mamma och det faktum att hon var och är världens bästa mamma trots att hon kanske inte helt passar in i definitionen för det.

Ibland är jag främst road när jag följer med mamma-debatterna – det finns ju lika många åsikter som det finns mammor men vad jag skulle önska är att alla skulle rela lite. Och inte ge andra mammor dåligt samvete, vilket många präktiga mammor är bra på. Det leder ju lätt till att man börjar ”suoritta” moderskapet, vilket ju inte är det optimala för någon. Jag skulle också önska att mammorna skulle veta att det inte krävs något desto konstigare – att det räcker med närvaro (kvalitet går före kvantitet även här) och kärlek, vilket jag redan nämnde igår – för att vara världens bästa mamma. Och dethär handlar alltså endast om min åsikt och erfarenhet och ska inte tolkas som något annat än det.

Min mamma jobbade mycket, lagade inte mat, bakade inte, var ledsen, deprimerad och alkoholiserad. Hon bar på en hel del obearbetad sorg från barndomen men när hon var närvarande var hon faktist närvarande och det gick inte en dag som jag inte kände hennes ovillkorliga kärlek och hon fanns alltid där för oss. Hon (och pappa) lyckades skapa åt oss den trygghet hon själv aldrig haft som barn – även om det antagligen gick lite på hennes egen bekostnad. Själv skulle jag ju välja att hon funnits till för sig själv mer än för oss...

Att ha en ledsen, deprimerad och alkoholiserad (och nuförtiden nykter, men minnessjuk) mamma för även med sig en massa skit, men jag är tacksam över allt jag lärt mig om livet och över de verktyg jag nu har som hjälper mig att handskas med vardagen. Dessutom är jag tacksam över att hela paketet antagligen lagt grunden för min passion för mänskligt välmående som legat och ruvat i mig s.g.s hela mitt liv.

Mest tacksam är jag ändå över dendär ovillkorliga kärleken och äkta närvaron och hoppas att alla mammor som kämpar med begränsad kapacitet att hinna med allt fokuserar på det viktigaste: närvaron och kärleken – och först sedan på allt detdär andra. Hellre mycket gos, eineksiä och lite skitigt i knutarna än självgjord luomu-mat, superstädigt och lite gos. Och dethär handlar alltså om min åsikt och alla har rätt till sin egen åsikt och sitt eget sätt att vara världens bästa mamma – det är vi nämligen alla!

Tack :)