Idag hade dendär samma utomstående typen som observerat mig igår och i förrgår äran att kunna läsa mina tankar.
När jag
just satte mig ner för att skriva några rader om saken tänkte jag först att det
inte finns så mycket nämnvärt gällande mina tankar längs dagen. Jag ansträngde
mig för att kronologiskt gå igenom min dag och vad jag kan ha tänkt i olika
skeden av dagen och plötsligt märkte jag två mönster – två återkommande
fenomen.
1. Många av mina tankar börjar med:
- ”Nu tänker dendär/dedär säkert att...”
- ”Vad månne dendär/dedär tänker om...”
2. Jag har inte kommit så värst långt med att utveckla non-judgemental thinking, som är en av grundpelarna i Mindfulness. Hittade mig själv kritisera andras handlingar i mina tankar och det är verkligen något jag gärna slutar göra. Och dethär hände såklart mest i situationer där jag kanske i grund och botten avundades personen i fråga. Ett exempel: jag köpte lunch åt både mig och J och hade 2 brickor och en barnvagn. Personalen erbjöd sig att hjälpa mig, men jag sa att jag nog klarade mig. En kort stund senare hjälpte personalen en kvinna med en bricka och en barnvagn och jag tänkte ungefär såhär:
”vem tror hon sig vara som behöver en betjänt?! Dessutom fattar jag int att hon klätt upp sig sådär för att gå på stan med sitt barn och vem klär sina barn i sådär jätte fina kläder?!”.
Antagligen handlar det om min svårighet att be om hjälp, min svårighet att köpa nya kläder åt barn eftersom jag får så dåligt ekologiskt samvete av det och det faktum att jag ofta far iväg i halvsmutsigt hår iklädd osnygga kläder och känner mig sedan obekväm.
Väldigt
nyttiga hemläxor dehär...
Tack :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar