onsdag 24 april 2013

Ett hurdant avtryck lämnar du efter dig?



Du vet dendär jomaren som på jobbet direkt jomar om hur allt gick snett på morgonen? Eller dendär som bara klagar på facebook och endast uppdaterar sin status när Murphy eller någon sjukdom har hälsat på?

Inte något fel med det – alla får ju uttrycka sig precis som dom vill och om vad dom vill, men har du funderat på hurdan energi du utsrålar och hämtar med dig till olika situationer? Blir folk glada och inspirerade i din närvaro eller börjar de själva fundera på om de kanske har lite ont i halsen eller när Murphy senast gästat dem?

Det är inte helt fel att lite fundera på vad man själv bidrar med för sorts energi i olika situationer. Själv märkte jag till min stora förvåning att jag helt klart hämtade mitt bästa jag till jobbet. Jag som alltid rankat jobbet som minst viktigt här i livet öste ur mig positiv energi åt alla håll där och fick även en massa bra feedback av kolleger och även en och annan halv-sarkastisk kommentar i stil med ”Siis vedätsä jotain huumeita, kun oot vaan aina niin iloinen ja positiivinen?!?”. Senast igår fick jag (lite sent dock, med tanke på att jag blev mammaledig i december..) feedback av min förman som bekräftade saken: de flesta i min arbetsomgivning uppfattar mig som ytterst positiv, energisk och glad. ”R has a positive, contagious drive and energy and puts herself on the line to make a point in a powerful way - she can really work as a public speaker and effective evangelist”

Man rodnar ju nästan… Men den känslan går snabbt över när jag inser att jag de facto öser ur mig största delen av min positiva energi på jobbet så att det inte finns mycket kvar för mina nära och kära – för att inte tala om mig själv. Jag har t.o.m. föreläst om saken men ändå verkar det som om ”borta bra men hemma sämst”. Autch!

Ställ gärna dig själv följande frågor:

  • Hurdan energi hämtar jag vanligtvis med mig till jobbet/hem?
  • Hurdan energi hämtar jag vanligtvis med mig när jag träffar släktingar/vänner/främmande människor?
  • Vad får personen jag möter i gåva av mig?


Vi ska vara medvetna om att alla möten med en annan person berör oss och den andra personen och lämnar ett avtryck i oss båda.

Ett hurdant avtryck vill du lämna i dina medmänniskor – oberoende om vem de är? Det är ok att vara på dåligt humör/ledsen, men det är inte kassa-tantens fel och att snäsa till henne gör knappast saker bättre, eller hur? (Man lär sig mycket av att sitta i en butiks-kassa kan jag berätta!)

Tack :)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar