torsdag 20 februari 2014

Klump i magen av förmåner

Eftersom jag nu ska börja jobba deltid var jag tvungen att lite ta reda på vad det innebär från FPA:s synvinkel. Vad kommer jag att vara berättigad till för stöd i den nya situationen och hur jag ska gå till väga för att få dessa stöd.

Ringde till FPA och en jätte hjälpsam man guidade mig i saken och slutresultatet var att jag förutom kotihoidontuki kan ansöka om partiellt vårdbidrag (eller vad det nu heter) ifall att jag jobbar mindre än 22,5h per vecka och någon annan sköter om A.

Efter samtalet fick jag en klump i magen. Måste jag verkligen "få ut allt jag har rätt till"? Jag menar, även om jag inte ansöker om partiellt vårdbidrag så skulle vi klara oss. Vi skulle få mat på bordet och kunna förkorta lån i och med att jag igen skulle lyfta lite lön. Så även om det handlar om "min rättighet" så känns det moraliskt fel efter att ha följt med den senaste diskussionen om vårt välfärdssamhälle. Är fullt medveten om att det finns många som är helt beroende av dessa stöd men det finns också en hel del som skulle klara sig riktigt bra utan. Jag tror det var Katainen som i någon intervju i början av året undrade om man verkligen måste få allt man har rätt till? Nu undrar jag ifall man istället i talkoanda kunde avstå och låta pengarna användas där de verkligen behövs? Fast det är ju skattebetalarna som står för dessa förmåner, kan någon invända. Sant. Men ändå?

Glömmer aldrig när jag blev kallad till banken för att prata om mina förmåner som nyckelkund ca år 2002. Jag undrade ifall de hade ett system för att överföra dessa förmåner till någon som behöver dom mer än jag och konstaterade att det ju är lite bakvänt att jag ska få förmåner istället för dom som har mindre än jag. Bank-typen bara stirrade och visste inte vad hon skulle säga. Jag föreslog att de skulle utveckla ett sådant system men har inte hört om något sådant system ännu..? Förstår inte riktigt detdär med förmåner för sådana som redan har? Och då har jag inte mycket, men så att jag än så länge klarar mig. Borde inte det räcka?

Eller borde jag kanske fundera på varför förmåner ger mig dåligt samvete? Är den känslan besläktad med mina svårigheter att be om hjälp? Är det kanske jag som har issues?

Tack :)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar