Du vet väl om att du är värdefull?

Maria Pettersson avslutade sin kolumn ”19 vuotta ja eläkkeellä” i nyaste NYT (20/2013) såhär:

”Nostetaan vaan [eläkkeellejäämisen] alaikärajaa. Mutta mietitään ensin, miten saadaan ihmiset pysymään töissä edes 63-vuotiaiksi?”

Just dendär frågeställningen har jag funderat mycket kring och känner starkt att jag vill vara med och påverka saken. Jag vill bidra till att så många som möjligt som har grundförutsättningarna på plats kan jobba, vill jobba och njuter av att jobba och därmed vara med och upprätthålla vårt välfärdssamhälle – som biprodukt av eget välmående.

Hur man än vänder och vrider på saken så handlar det ju nog i grund och botten om individen. Det är alltså individens välmående jag vill fokusera på och samtidigt hoppas jag också att alla förstår sin egen roll i ”systemet”. Precis som det bevisats om och om igen att en arbetstagares arbetsmotivation påverkas av huruvida han/hon ser och förstår hur hans/hennes arbetsinsats stöder arbetsgivarens strategiska målsättningar så gäller samma logik i samhället så jag efterlyser hederlig talko-anda!

Talko-anda kanske inte är allas grej, men det egna välmåendet skulle man hoppas att är ganska högt på agendan hos de flesta? Hur ska vi få folk att ge sin egen hälsa den uppmärksamhet den förtjänar med tanke på dess prioriterings-placering hos de flesta? När man frågar folk om deras värderingar är välmående ett populärt svar men frågar man dem om deras livsstil undrar man ibland om folk förstår sig på orsakssamband? Jag är själv ett prakt-exempel på dethär!

Det positiva är att allt fler av oss vet allt mer om välmående. Vi vet hur vi ska äta, motionera och koppla av men tyvärr är det en stor del av oss som vet som inte gör något. Att veta bidrar knappast hemskt mycket till ökat välmående..? Effekten kan vara den att man mår sämre eftersom man som följd av att veta men inte agera får ångest. Och igen: prakt-exempel...

Hur ska vi då framkalla personliga insikter som motiverar folk att faktist ta ansvar över sitt eget välmående och även i praktiken leva enligt sina värderingar? Hela frågeställningen säger ju att det handlar om saker som en utomstående inte märkbart kan påverka... Inte att undra på att det känns trögt att jobba med välmående på jobbet eftersom man lätt slinker bort från individ-nivån och börjar fundera på helheter. Men tyvärr är det inte på organisations-nivån eller på samhälls-nivån som insikterna föds utan just där nere på individ-nivån.

Det är synd att vi frågar: ”Hur ska vi klara av att jobba tills vi är x år gamla?” istället för att fråga ”Hur ska vi må bra och leva lyckliga tills vi är x år gamla?”. Det är ju nämligen samma sak... Det är inte beslutsfattarna som ensamma har ansvaret att lösa ”pensionsbomben” vilket jag ska komma ihåg när min rygg är i skick igen och motivationen att hålla den i skick genom att motionera och stärka kroppen igen börjar sina i samma takt som jag glömmer bort att jag haft sjuk rygg... Fascinerande detdär med system-tänkande!

Tack :)