Time-out

Är för tillfället inne i en fas som präglas av intressanta och nya tankar och insikter hela tiden. Oftast tänker man ju ungefär till 98% precis samma tankar  som man tänkt dagen innan och dagen före det och dagen före det vilket ju känns lite tråkigt, men det är egentligen ganska bekvämt för hjärnan när det är så. Måste faktist medge att jag för tillfället är lite trött på dethär konstanta tankeflödet som är resultatet av intressant läsning och kursen jag går på. Lite trött är kanske en underdrift – är faktist utmattad!

Ända tills just nu har jag varit ivrig, nyfiken, uppspelt, lycklig och verkligen njutit av allt som pågått inom mig men nu sade det stopp. Det var otaliga saker jag ville skriva ner och dela med mig men insåg när jag fick en chans att skriva att jag inte visste var jag skulle börja och kunde absolut inte fokusera på något.

Att dessutom konstant fundera och analysera ens beteende är ju allt annat än att vara närvarande i stunden. Tanken är att jag vill bli en bättre och äktare version av mig själv och jag vet att det kräver en hel del jobb, men nu är farten för hög. Det blir inte bättre såhär inser jag. Har dessutom haft en massa tid med familjen tack till en lång helg och sen lite flunsor och vad jag märkt (än en gång) är att det helt bästa är vardagens små tassiga stunder. Tillsammans.

Är verkligen tacksam för den stimulans jag fått i och med kursen och vet att den faktist har en stor betydelse för mig och min process, men nu tog kapaciteten slut för stunden och det känns befriande att kunna medge det. Lika befriande som att kunna medge att man har fel eller att man själv är 100% ansvarig för hur ens relationer ser ut, men mer om det någon annan dag!

Tack :)