Här mitt i min resa mot ett äktare och bättre jag har jag insett en ganska relevant sak. Resan innebär ju nämligen att jag sakta men säkert ersätter ofungerande beteendemönster med mer fungerande sådana som bättre speglar den jag är. Vad det i praktiken betyder är att jag förändras. Jag gör saker på ett annat sätt än tidigare och jag kommunicerar på ett nytt sätt. Och vad är det som mest irriterar oss människor? Jo, när något/någon förändras! Vi vill ju att allt alltid ska vara just precis som det alltid har varit - det är bekvämast så för vår hjärna. Med andra ord väcker jag säkert irritation hos nära och kära som är förundrade över mitt "nya jag" som alltså endast är mitt äktare jag. Speciellt iriterande är det ju när jag övar mig att kommunicera mer konstruktivt - folk tänker att "vad håller hon på med?? Är detdär nån ny "teknik" hon läst om??" och så känner de sig direkt hotade (= den primitiva reaktionen i hjärnan när den inte känner till beteendet och någon fungerar på ett sätt som den inte hade förutspått).
Så det finns en förklaring till att reaktionen inte alltid är den önskade när vi försöker vårt bästa och det är bra att veta det så att man inte själv irriteras av reaktionen och till slut ger upp eftersom det känns lönlöst att ens försöka...
Vad kan man då göra åt saken? Ett tips för dethär kom upp förra måndagen på kursen och det känns så självklart att jag inte förstår att jag inte tänkt på saken! Här kommer det:
Före du medvetet börjar ersätta dina gamla vanor med nya så lönar det sig att berätta om saken åt dina nära och kära. T.ex:
"Jag jobbar med att kontrollera mina reaktioner för att bättre kunna föra en konstruktiv dialog - även i svåra situationer - därför kommer jag kanske att verka konstig när vi håller på att glida in i detdär vanliga lilla grälet"
"Jag övar mig att ta emot närhet/kärlek/beröringar/komplimanger/kritik och jag kommer att behöva din hjälp"
När den andra parten är medveten om dethär är även hjärnan beredd på att den eventuellt kommer att få uppleva något som avviker från det vanliga. Dethär gör att den mindre sannolikt reagerar på det nya beteendet som om det var ett hot och samtidigt stiger sannolikheten att det nya, mer fungerande beteendemönstret ger önskat resultat!
Jag har inte själv testat dethär men tror att jag senast idag ska prata om några saker med J...
Tack :)
Så det finns en förklaring till att reaktionen inte alltid är den önskade när vi försöker vårt bästa och det är bra att veta det så att man inte själv irriteras av reaktionen och till slut ger upp eftersom det känns lönlöst att ens försöka...
Vad kan man då göra åt saken? Ett tips för dethär kom upp förra måndagen på kursen och det känns så självklart att jag inte förstår att jag inte tänkt på saken! Här kommer det:
Före du medvetet börjar ersätta dina gamla vanor med nya så lönar det sig att berätta om saken åt dina nära och kära. T.ex:
"Jag jobbar med att kontrollera mina reaktioner för att bättre kunna föra en konstruktiv dialog - även i svåra situationer - därför kommer jag kanske att verka konstig när vi håller på att glida in i detdär vanliga lilla grälet"
"Jag övar mig att ta emot närhet/kärlek/beröringar/komplimanger/kritik och jag kommer att behöva din hjälp"
När den andra parten är medveten om dethär är även hjärnan beredd på att den eventuellt kommer att få uppleva något som avviker från det vanliga. Dethär gör att den mindre sannolikt reagerar på det nya beteendet som om det var ett hot och samtidigt stiger sannolikheten att det nya, mer fungerande beteendemönstret ger önskat resultat!
Jag har inte själv testat dethär men tror att jag senast idag ska prata om några saker med J...
Tack :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar