Tankeflöde - länge sen sist!

Det var länge sen jag upplevde dendär känslan då tankarna flödar och insikterna utlöser varandra. Idag hände det och det var på alla sätt uppfriskande, inspirerande och energigivande!

Jag råkade läsa i tidningen imorse om att det idag klockan 13 skulle handla om Mindfulness på Marthaförbundet (har aldrig haft något med marthorna att göra så det var av en slump som jag bongade evenemanget). Tänkte att om det råkar passa så går jag dit och där hittade jag mig lite före klockan 13 och tänkte skippa hela grejen eftersom det var i fjärde våningen och hissen var sönder... Men sen gjorde jag något som jag inte brukar: jag bad om hjälp! Och en snäll kvinna bar upp mina kassar medan jag bar upp A i sin vagn-koppa så det gick hur bra som helst och jag var tacksam och hon verkade också glad över sin goda gärning så det var win-win. Det var insikt #1: att be om hjälp skvallrar inte om svaghet, utan tvärtom! Och insikt #2 var att mycket utrymme i kalendern möjliggör dylika ex-tempore program.

Jag är ju relativt insatt i själva ämnet så det var inte mycke nytt, men ändå var det givande på många sätt. Blev påmind om många viktiga saker och reflekterade mycket kring det som talades. Insikt #3 var att jag faktist har kommit en bit på vägen och att jag haft nytta av mina (mycket oregelbundna) mindfulness-övningar: jag stannar ofta upp och funderar varför jag känner som jag gör, har blivit betydligt bättre på att ”respond” istället för att ”react” och sakta men säkert lär jag mig vara ens lite ödmjuk och o-dömande mot mig själv och andra. Åtminstone får jag fast mig själv när jag tänker sådana tankar och det är redan ett stort steg framåt. Dessutom märker jag mer och mer saker i min omgiving – fast det kan jag nog tacka E för. Att se på världen med ett barns ögon är värt att testa på! Man missar ju nog det mesta i vanliga fall...

Non-violent communication kom upp och speciellt detdär med att ”det finns ett ja bakom varje nej”, vilket var insikt # 5. Ska medvetet identifiera vad detdär ja:et är i situationer där jag reagerar med ett nej och också vara mån om att det finns ett ja där bakom andras nej också. Dethär kan verkligen vara en nyckel till bättre kommunikation!

Blev påmind om en ”gammal” insikt som har att göra med att man kan använda sina medmänniskor som speglar. Vad berättar mina reaktioner på vad andra gör/säger om mig och vad kan jag lära mig av det och hur kan jag använda den lärdomen till att utvecklas som människa?

Insikt # n var när jag oroat mig över vad folk tyckte och tänkte när jag satt där och ammade med ett kackande/grymtande barn i famnen (hon var nog s.g.s. helt tyst, men turvis vände sig folk och tittade). Efter tillställningen kom många och petade på A och tyckte hon var sååå söt och liten och snäll. Så jag hade oroat mig helt i onödan och ifall att någon irriterade sig på saken så kanske de i bästa fall lärde sig något om sig själva genom den ”spegeln”?

Förutom det jag skrivit om här fick jag nog säkert en hel del andra större eller mindre insikter, men eftersom jag inte fångade dem direkt på papper så är de tyvärr försvunna för alltid... Och för att dehär insikterna jag skrivit om ska bli mer än bara ett inlägg så ska jag se till att jag faktist bearbetar dem till konkreta actions. 

En fråga som kom upp och som jag själv också funderat på är: hur kommer det sig att vissa är totalt mindful till naturen medan vi andra får kämpa och träna hårt för att ens komma en liten bit på vägen? Vad är dendär zen-genen som jag helt tydligt saknar? Ingen aning, men jag får väl lov att programmera in den i mitt system själv!

Tack :)