Leave it, change it, accept it

Har funderat en del på min förra torsdag och tankar och känslor som präglade den. Tyvärr avbokades min träff med två vänner så jag hade en tom kalender för den dagen. Kvällen innan undrade min pappa om jag kunde hjälpa honom med en grej och jag svarade att absolut – jag är ledig hela dagen. På morgonen frågade J om jag och A skulle hänga med till Ikea, lunch, butik etc. Kändes lite stressande eftersom jag inställt mig på att bara vara men tänkte att det ju kan bli en kiva utflykt. När vi satte oss i bilen kom jag ihåg vad jag lovat min pappa och fick dåligt samvete och ringde honom direkt och kollade hans tidtabell – jag hade ju ännu möjlighet att skippa utflykten men han försäkrade mig om att det inte behövdes. Mitt dåliga samvete gick inte bort, utan under hela utflykten var jag stressad, kollade klockan, suckade, var otålig och allt annat än bra sällskap. Till slut kunde jag inte annat än skratta åt mig själv – jag förstår verkligen inte hur jag kunde reagera så och att jag inte kunde rela!

När vi kom hem kom pappa till oss och det visade sig att det han behövde hjälp med tog längre tid än vad jag tänkt, vilket orsakade ännu mer dåligt samvete och stress. Dendär stressen höll i hela kvällen och fick mera bränsle av olika småsaker – byk, matlagning etc. och hela dagen som skulle vara skön, sysslolös och avslappnande var mer stressande än en vanlig arbetsdag! Och nog vet jag ju att det var jag själv som framkallade all stress och att jag precis hela tiden hade nyckeln i handen för att ändra på saken men jag valde omedvetet att riktigt vältra mig i stressen.

Jag tänkte att dethär skrivande skulle hjälpa mig att förstå det hela bättre, men det gjorde det nog inte – att se det skrivet gör det ännu mer ofattbart. 

Nästan som på beställning blev jag just påmind om Eckhart Tolles visa ord: Leave it, Change it, Accept it. Om något stressar en eller stör en kan man välja att helt enkelt lämna situationen / låta saken vara. Ifall det dock inte är möjligt ska man försöka ändra på situationen och göra något åt saken. Ifall att det heller inte går, så är det bara att acceptera det hela.

Oberoende av vilken strategi situationen kräver så märker man antagligen ganska snabbt att man själv är ens värsta fiende eftersom det ju är man själv som väljer hur man reagerar. Förra torsdagen hade jag absolut ingen orsak i världen att stressa – det hela var ett mästerverk av min inre stressare. Kanske det är dags för mig att be min inre stressare flytta ut? Kanske serenitybönen hjälper!

Grant me the serenity
to accept the things I cannot change;
courage to change the things I can;
and wisdom to know the difference.

Tack :)