Äntligen fick jag till stånd att sätta in en födda-annons i tidningen - en av sakerna på min mycket korta todo-lista som jag inte fått gjort.
Men jag blev riktigt förvånad över hur svårt jag hade med formuleringen... Hittills kan jag inte annat än att vara sååå tacksam över att allt gått så bra: A sover relativt bra, ammandet funkar, A gråter inte mycket och log första gången då hon var 3 veckor gammal (jmf med E som var 6 veckor gammal) och är allmänt glad och nöjd och ljuvlig. 2 nätter har varit lite sämre, men för övrigt har nätterna gått bra (det betyder inte att hon sover hela natten, men att hon äter 1-2ggr per natt). Kallar henne Glada-Ada (och Adis Abeba och alltmöjligt annat också) och ville därför också i annonsen skriva:
Men av någon orsak hade jag svårt med att skriva ut detdär "glada". Jag tänkte direkt att "Vad tänker folk? Tror de att jag skryter? Tänker de att "vänta bara..."? Tänker de att jag tror att andra barn inte är glada och att A skulle vara något undantag? Förstår de månne att det liksom rimmar?" Insåg snabbt att jag igen var där i dendär "vad månne folk tänker"-fällan som jag kämpar att komma bort från... Efter många om och men bestämde jag mig för att ha kvar "glada" i annonsen och inte bry mig om vad folk tycker - högst antagligen tycker ingen något alls utan förhåller sig helt neutralt (om de inte känner oss) eller så är de helt enkelt glada för oss (om de känner oss) över att E fått en lillasyster.
Och månne inte alla vet att trots att jag skrivit "glada" i annonsen så har vi spugel, smutsiga babykläder och mjölkdränkta trasor här och där. Dessutom är här allt annat än städigt, hela jag luktar surmjölk och har man planerat något så passar det högst antagligen inte in i "dagsrytmen" (vilken rytm?). Och att hon inte alltid är glad - hon är ju en människa!
Men en sak förundrar jag mig över: varför får man inte säga högt att allt går bra med en baby utan att tillägga det obligatoriska "tillsvidare - man vet ju aldrig när det svänger"? Och så skäms man lite och kanske väljer att vara tyst istället? Man får liksom inte vara öppet tacksam över att det går relativt lätt? En vän som nyligen födde sitt första barn var fullständligt beredd på att första tiden skulle vara jättejobbig eftersom alla sagt att den skulle vara det - ingen hade sagt att det kan vara ganska lätt och kiva, vilket det har varit i min väns fall. Så kanske vi som har det relativt "lätt" och kiva också skulle börja säga det högt och vara tacksamma helt öppet? Det skryts om betydligt underligare saker t.ex. på facebook...
Och såklart jag vet att det kan svänga när som helst, men den dagen den sorgen - njuter hellre av nuet!
Tack :)
Men jag blev riktigt förvånad över hur svårt jag hade med formuleringen... Hittills kan jag inte annat än att vara sååå tacksam över att allt gått så bra: A sover relativt bra, ammandet funkar, A gråter inte mycket och log första gången då hon var 3 veckor gammal (jmf med E som var 6 veckor gammal) och är allmänt glad och nöjd och ljuvlig. 2 nätter har varit lite sämre, men för övrigt har nätterna gått bra (det betyder inte att hon sover hela natten, men att hon äter 1-2ggr per natt). Kallar henne Glada-Ada (och Adis Abeba och alltmöjligt annat också) och ville därför också i annonsen skriva:
Ebbas lillasyster,
vår kära och glada
Ada Adelia
Född 23.1.2013
2958g, 47cm
vår kära och glada
Ada Adelia
Född 23.1.2013
2958g, 47cm
Men av någon orsak hade jag svårt med att skriva ut detdär "glada". Jag tänkte direkt att "Vad tänker folk? Tror de att jag skryter? Tänker de att "vänta bara..."? Tänker de att jag tror att andra barn inte är glada och att A skulle vara något undantag? Förstår de månne att det liksom rimmar?" Insåg snabbt att jag igen var där i dendär "vad månne folk tänker"-fällan som jag kämpar att komma bort från... Efter många om och men bestämde jag mig för att ha kvar "glada" i annonsen och inte bry mig om vad folk tycker - högst antagligen tycker ingen något alls utan förhåller sig helt neutralt (om de inte känner oss) eller så är de helt enkelt glada för oss (om de känner oss) över att E fått en lillasyster.
Och månne inte alla vet att trots att jag skrivit "glada" i annonsen så har vi spugel, smutsiga babykläder och mjölkdränkta trasor här och där. Dessutom är här allt annat än städigt, hela jag luktar surmjölk och har man planerat något så passar det högst antagligen inte in i "dagsrytmen" (vilken rytm?). Och att hon inte alltid är glad - hon är ju en människa!
Men en sak förundrar jag mig över: varför får man inte säga högt att allt går bra med en baby utan att tillägga det obligatoriska "tillsvidare - man vet ju aldrig när det svänger"? Och så skäms man lite och kanske väljer att vara tyst istället? Man får liksom inte vara öppet tacksam över att det går relativt lätt? En vän som nyligen födde sitt första barn var fullständligt beredd på att första tiden skulle vara jättejobbig eftersom alla sagt att den skulle vara det - ingen hade sagt att det kan vara ganska lätt och kiva, vilket det har varit i min väns fall. Så kanske vi som har det relativt "lätt" och kiva också skulle börja säga det högt och vara tacksamma helt öppet? Det skryts om betydligt underligare saker t.ex. på facebook...
Och såklart jag vet att det kan svänga när som helst, men den dagen den sorgen - njuter hellre av nuet!
Tack :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar