Trots att
jag till min natur är en perus-glad, positiv och ivrig typ, så har jag en tendens att
måla fan på väggen. Ofta hittar jag mig där med penseln i handen förrän jag
sedan inser att allt nog kommer att gå bra och att allt nog fixar sig. Det kan
handla om helt vardagliga saker som att de har lovat ösregn och jag ska föra E
till dagis och sedan vara representativ på ett möte direkt efter det. Mina första
tankar är rena rama worst case scenariot, men det har alltid löst sig på ett
sätt eller annat sätt (tack till stövlar, kurakläder, flexibla dagistider och fungerande
kollektivtrafik).
Andra
situationer som utlöser vilda måleri-sessioner är t.ex. om J föreslår någo
ex-tempore program som involverar lite säätände. Av nån underlig orsak så är
min första reaktion ”nej”, vilket är konstigt med tanke på att jag åtminstone
tidigare varit ivrig på äventyr.
Överlag så
är min spontana tanke ofta mer negativ och pessimistisk än vad tanken sedan är
när den fått lite utrymme att formuleras ordentligt och jag har tyckt att det
är lite konstigt med tanke på hurdan jag är till naturen – lite
motsägelsefullt?
Men en dag förra hösten
läste jag något (minns inte överhuvudtaget var, när eller hur) som ledde till
en ganska stor insikt gällande denhär motsägelsen: människor som vuxit upp i
familjer där nåndera föräldern (eller båda) lidit/lider av alkoholism (kanske det
även gällde annat missbruk?) har en större tendens än andra att reagera
pessimistiskt och just måla fan på väggen. Orsaken är att man under hela sin
barndom/ungdom konstant varit förberedd på det oförberedda och aldrig kunnat
slappna av ordentligt eftersom man vetat vad som lurar bakom hörnet.
Så numera
tycker jag inte min reaktion är så konstig, men är glad att jag är medveten om
saken, medveten om vad det kan bero på och medveten om att det är något jag
målmedvetet kan ändra på! Dock har detta beteendemönster programmerats in i mig
under en mycket lång tid så kan tänka mig att det inte går sådär bara att bygga
upp ersättande beteendemönster om det tog mig ett år att få in tandtråden i mina kvällsrutiner... Men det är fullt möjligt!
Tack :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar