Pusselbiten som saknats: Motion

De senaste åren har jag funderat mycket på välmående, men har – omedvetet eller medvetet – ignorerat en ganska essentiell sak: det fysiska/kroppsliga välmåendet. Eller lättare uttryckt: motion.

Motion per se har aldrig varit min grej. Jag älskar att dansa, men rutinmässigt tränande med syftet att underhålla kroppen har alltid kännats främmande. Höll aktivt på med redskapsgymnastik i flera år som sedan byttes ut mot dans. Sen var det flera år som jag gjorde absolut nada tills jag igen hittade dansen. Som jag sedan igen tappade bort och igen återfann samtidigt som jag hösten 2011 hittade jogan. Och sedan jag blev gravid våren 2012 har jag igen hållit på med: nada.

Så länge kroppen var 20+ var inget av det här något problem – jag har ärvt en sådan kropp och ämnesomsättning att jag helt enkelt inte går upp i vikt. Men där kring 30 började jag småningom inse att det ju inte handlar om det man ser i spegeln utan hur man känner sig. Och ärligt talat: min kropp känns betydligt äldre än de 32 år den är. Mentalt känner jag mig hur ung som helst och vet att jag har hur mycket tid på mig som helst att göra meningsfulla saker. Men hur ska jag kunna göra dom sakerna ifall att min kropp inte orkar...? Och en ännu större fråga är hur jag ska orka vara en energisk lekfull mamma?

Redan en längre tid har jag varit i nån sorts väckelse-fas. Jag vet att jag borde integrera motion och underhåll av min kropp i mitt liv. Jag vet t.o.m  ungefär hur jag skulle kunna gå till väga och vad jag borde göra. Men något fattas! Igen handlar det om dendär ökända ”knowing-doing gap”... Men denhär gången handlar det om det viktigaste jag har som är en förutsättning för allt annat: en fungerande kropp. Och det känns som om ingenting fungerar: har läst tiotals böcker, gått kurser, mediterat, tvingat mig, låtit det vara, gjort NLP-övningar, snackat med personal trainers, använt ThetaHealing för att ersätta ”ei palvelevia uskomuksia” – you name it, I tried it. Utan resultat.

Så det jag hoppas kunna fokusera på denhär våren är just dethär: integrera motion i mitt liv så att det är en fullständigt naturlig del av helheten som jag mår bra av och inte stressar över. Och som extra-bonus tänkte jag också fundera på detdär med näringsintag. Och allt dethär med måtta. Om det är något jag tror på är det bondvett...

Jag tog just första steget: bokade tid hos en personal trainer (gratis via jobbet - lyx!)! Det har jag ju gjort tidigare också, men denhär gången är det annorlunda. Jag bara vet det!

Ajo, kom just ihåg att alla affirmationer ska göras i presens. Here we go:

Jag motionerar regelbundet och äter hälsosamt och min kropp mår bättre än någonsin. Har all energi som behövs för att vara mitt glada, nyfikna jag, en lekfull mamma, en kiva fru och en bra medmänniska åt nära och kära och alla andra också.

Tänk att jag först nu fattat att det ju nog är så att en välmående kropp är det viktigaste av allt eftersom själen, tankarna, ”mieli” och hela ens jag (inklusive egot...) bor där. Eller rättare sagt är det ju inte själva kroppen som är viktigast, utan energinivån och –kvaliteten. Och man kan ju nog hålla på och ladda sina batterier med positiva tankar, meditation etc, men tyvärr är det ju nog motion och näring som håller batterierna igång i längden...

Tack :)