Vi är genetiskt
programmerade så att vi strävar efter omebelbar belöning och att unvika lidande
– därför känns det så ”svårt” att tänka långsiktigt och göra beslut vars
belöning dröjer. Med andra ord är det helt naturligt att jag kämpar med denhär saken.
Men varför
skrev jag ””svårt”” istället för ”svårt”? Jo, lärde mig ett nytt sätt att tänka
under hösten av en kollega – Master Coachen jag har haft äran att jobba med
hela året. (For the record är hon en av de personer jag lärt mig mest av under
hela min livstid. Tacksamheten över vårt samarbete är omätbar!)
Att skicka
människor upp i rymden, att bestiga höga berg, att utveckla komplexa system
eller att finna lösningar på utmanande problem – det är svårt. Men när det
gäller att göra en mind-shift och t.ex motarbeta vår naturliga instinkt att
sträva efter omedelbara belöningar och istället agera långsiktigt är det inte svårt,
utan helt enkelt endast annorlunda.
Själv har
jag också otaliga gånger missbrukat ordet ”svårt” och använt det i sammanhang där
det verkligen inte handlat om något svårt.
”Det är så
svårt att komma iväg på lenkki” – hur svårt kan det vara..?
”Det är så
svårt att låta bli att i onödan kommentera saker” (om man t.ex tycker att ens
partner gör något ”på fel sätt” när han sköter barnet) – hur svårt kan det vara..??
”Det är så
svårt att se det positiva i situationen” – hur svårt kan det vara..???
”Det är så
svårt att tänka/göra annorlunda efter att i 30 år tänkt/gjort på ett visst sätt”
– hur svårt kan det vara..????
Poängen är
alltså att det sällan är svårt. Endast annorlunda. Och redan att byta ut ordet ”svårt”
mot ”annorlunda” i språket man talar med sig själv och andra kan göra det hela
mindre svårt!
Tack :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar