Human being versus Human doing

Läste om en intressant undersökning som gjorts på Chicagos och Stanfords universitet som hävdar att föräldrar uppmuntrar omedvetet pojkar och flickor på olika sätt, vilket resulterar i en skillnad i hur de förhåller sig till utmaningar senare i livet.

Det visade sig att pojkar oftare får positiv feedback för vad de gör medan flickor oftare beröms för hurdana de är. Resultatet är självsäkrare pojkar som vågar ta i tu med mer krävande utmaningar och de är optimistiska gällande deras egen – obegränsade – potential. Flickor tycks däremot relativt tidigt få en uppfattning om vad deras potential är, vilket kan ha en begränsande effekt.

Det som inte framgår direkt i artikeln är en sak som jag tror på: att vi alla behöver beröm både för hurdana vi är (vilket stärker vår självkänsla/self worth) och för det vi gör (vilket stärker vårt självförtroende/self confidence). Det handlar om byggstenar som formar vår själv hänsyn/self regard och balans mellan de två elementen är avgörande.

Själv har jag en sådan uppfattning att det är lättare att beröma någon (eller en själv) för något den gjort versus något den är, vilket ju inte är så konstigt. Då kanske man också glömmer bort vem man egentligen är och ser på sig själv endast som en varelse som består av allt man gjort/gör... Vi är ju i grund och botten human beings, inte human doings, men tyvärr har vi en massa human doings bland oss som kompenserar för låg självkänsla/self worth genom att boosta sitt självförtroende/self confidence och ytterligare tappa kontakten till sitt jag. nästa gång du träffar en ny människa, så försök att presentera dig själv utan att tala om vad du jobbar med, hurdan familj du har eller vad du studerat. Det är inte svårt – endast annorlunda.

Och nästa gång du ger positiv feedback åt någon (ditt barn, en kollega, en vän, din partner, dig själv) för något den gjort kan du slänga fram en tilläggsfråga: ”Vad säger dethär om dig själv och din karaktär?” Antagligen bemöts du av ett frågande ansikte, en stunds tystnad som sedan utmynnar i någon sorts ivrig deklaration av någon av den personens styrkor. Voilà! Där tog du chansen och hjälpte den personen stärka sin självkänsla – den bästa gåvan du kan ge!

Även denhär insikten har jag att tacka min äldre norska Master Coach kollega för och gör mitt bästa för att sprida budskapet.

Och jag hoppas verkligen att folk som läste artikeln jag refererade till inte tolkar saken som så att det är bättre att beröma barn för saker de gjort versus för vem de är. Knappast tolkade någon saken så men vill här understryka vikten av att vara och förbli en human being.

Tack :)