Hörde i januari om möjligheten att studera välmående i arbetslivet (fast välmående kan man väl inte dela in i välmående på fritiden/i arbetslivet etc. eftersom vi ju lever ett liv, men ändå...).
Hur som helst så blev jag påmind om saken igår och ansökningstiden går ut nästa torsdag... Mina första tankar var att eftersom de tar in 10 studeranden har jag INTE EN CHANS eftersom jag inte ens fyller de praktiska kriterierna pga min studie-bakgrund. Men jag är ju ganska bra på detdär med "negative self-talk" och på att tro betydligt mindre om mig själv än vad min egen potential räcker till. Jag var dendär störande skoleleven som efter varje prov/tent helt genuint inte tyckte att det hade gått vidare bra, men oftast hade det i själva verket gått jätte bra...
Så jag tänkte tysta ner kritikern i mig själv, skriva ett strålande motivationsbrev och sedan låta en utomstående avgöra ifall jag har en chans eller int!
Något hade jag ändå tänkt studera fr.o.m. hösten ifall att jag som småbarnsmamma får sova tillräckligt och därmed har lite extra kapacitet. Vad det är tänkte jag låta intuitionen bestämma och glömma egot för en stund... Några alternativ: Coaching, NLP, Psykologi/socialpsykologi, Ledarskap, Mindfulness etc. Antagligen kommer jag under min livstid att studera lite av allt det ovannämnda, så det som är på agendan nu är inte bort från något annat, vilket är bra att komma ihåg när man angstar över att göra beslut, vilket jag också är bra på. Inte på att göra beslut alltså, utan på att angsta.
Jag som aldrig skulle studera igen... Never say never säger jag nu!
Tack :)
Hur som helst så blev jag påmind om saken igår och ansökningstiden går ut nästa torsdag... Mina första tankar var att eftersom de tar in 10 studeranden har jag INTE EN CHANS eftersom jag inte ens fyller de praktiska kriterierna pga min studie-bakgrund. Men jag är ju ganska bra på detdär med "negative self-talk" och på att tro betydligt mindre om mig själv än vad min egen potential räcker till. Jag var dendär störande skoleleven som efter varje prov/tent helt genuint inte tyckte att det hade gått vidare bra, men oftast hade det i själva verket gått jätte bra...
Så jag tänkte tysta ner kritikern i mig själv, skriva ett strålande motivationsbrev och sedan låta en utomstående avgöra ifall jag har en chans eller int!
Något hade jag ändå tänkt studera fr.o.m. hösten ifall att jag som småbarnsmamma får sova tillräckligt och därmed har lite extra kapacitet. Vad det är tänkte jag låta intuitionen bestämma och glömma egot för en stund... Några alternativ: Coaching, NLP, Psykologi/socialpsykologi, Ledarskap, Mindfulness etc. Antagligen kommer jag under min livstid att studera lite av allt det ovannämnda, så det som är på agendan nu är inte bort från något annat, vilket är bra att komma ihåg när man angstar över att göra beslut, vilket jag också är bra på. Inte på att göra beslut alltså, utan på att angsta.
Jag som aldrig skulle studera igen... Never say never säger jag nu!
Tack :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar