Neuroscience of Mindful leadership

Lyssnade just på en intressant webinar som leddes av David Rock - mindfulness ur hjärnans perspektiv. Lärde mig igen en massa nytt och fick mera kött på benen inför mina kommande Mindfulness intro sessioner och speciellt sådant kött som uppskattas av mina analytiska kolleger - bra investerad timme mao!
Några intressanta poänger:

1. Det snackades mycket om det faktum att förutsättningarna för att dagens ledare ska kunna fungera optimalt är ganska dåliga eftersom de måste processera så mycket data, leva med en massa osäkerhetsfaktorer och dessutom fundera på hur andra upplever dem. Allt detta resulterar i för mycket av något som på engelska kallas noise in the brain och på finska kallas aivokohinaa. Ingen aning vad det heter på svenska men det handlar om ett mindre optimalt mentalt tillstånd. Rock sade att ofta är det tillståndet dagens stressade ledare är i sådant att de inte ens borde köra bil och i det mentala tillståndet borde de leda företag. Skrämmande.
2. Det har bevisats att det är en ytterst svår kognitiv uppgift att sätta sig i andra människors skor - och speciellt att inse att andra inte vet det man själv vet. Värt att tänka på!
3. Mindfulness är inte samma sak som avslappning, vilket bevisats genom bl.a. en undersökning där en grupp gjorde avslappningsövningar och en annan gjorde mindfulnessövningar i 20min per dag i 5 dagar - resultaten visade att stressnivån var betydligt lägre hos den senare gruppen och att utföra stressande kognitiva uppgifter gjorde skillnaden även större
4. Det finns två olika kretsar i hjärnan som aktiveras när vi gör något, narrative circuit (man tänker på vad man gör, "berättar" åt sig själv vad man gör) och direct experience circuit (man upplever och processerar data direkt, känner, sinnen aktiveras). Då den ena är aktiv är den andra passiv. Det är vanligt att man hoppar av och an mellan dehär (utan att desto mer tänka på det) men via mindfulness kan man börja kontrollera denna aktivitet, vilket gör oss bättre på att reglera våra reaktioner. Man liksom tränar en viss "muskel". Aktivitet i direct experience circuit stänger av det limbiska systemet (där stress uppstår) och gör oss mera fokuserade och gör att vi helt enkelt ser mera - både av det som sker inom oss och det som sker omkring oss. Det betyder att vi har bättre möjlighet att aktivt välja rätt reaktion i olika situationer. Nyckeln är just att märka hur vi rör oss mellan dessa olika kretsar och på så sätt kan vi träna vår uppmärksamhetsförmåga - eller vad det nu heter...
5. I mindfulness är det viktigt att inte inte döma/bedöma den data man tar in och processerar. Att döma/bedöma aktiverar limbiska systemet och skapar "noise" i hjärnan och för oss direkt från direct experience circuit till narrative circuit. Och där blir vi lätt kvar eftersom "bad is stronger than good". (Intressant poäng med tanke på att jag just diskuterade dethär att "bad is stronger than good" ikväll med mina vänner och vi förundrade oss varför det är så. Rock sade det som om det vore en självklarhet i neuroscience-kretsarna, så helt tydligt finns det studier om varför det är så - ska kolla upp det!)
6. Att öva sig i att ta in data utan att döma / bedöma gör att vi faktist blir mera empatiska och compassionate.
7. Att tänka på mindfulness och att prata om saken gör oss mera mindful!

Här är en jätte lång artikel av David Rock om ämnet, ifall att någon läser dethär och vill veta mera.

Själv är jag tacksam över all den nya (och gamla) info (mycket mer än dedär 7 poängerna ovan) jag fick och känner mig bättre utrustad inför mina kommande sessioner.

Tack :)