Om tid..

Läste ett ganska bra blogg inlägg om tid. Satt idag hos frissan och funderade på saken och också på det som vi gick igenom på NLP-kursen om tidsuppfattning och hur olika den är hos folk. Vissa kan tycka att en vecka är superkort, medan någon kan tycka att en sekund är hur lång som helst. Och det bästa är att med NLP-metoder kan man faktist ändra på sin tidsuppfattning! Men mer om det någon annan gång.

Jag tänkte på detdär med att alla sekunder är lika värdefulla och att man väljer själv vade man gör med dom. Egentligen ser jag de sekunder man säljer till sin arbetsgivare som en relativt bra investering eftersom de - ur min synvinkel - utbyts mot en viss trygghet. Ekonomisk trygghet. En av de viktigaste sakerna i mitt liv... Även det är något jag jobbar på och vet ju precis varifrån det kommer - hemifrån.

Men sen desär sekunderna som man bara slösar bort! Och i värsta fall t.o.m. byter ut mot angst, ångest eller bara total likgiltighet. Som att stirra på TV utan att egentligen ha lust. Eller att titta på en otäck film. Eller att tanka dåliga nyheter från världen med ett par timmars mellanrum. Eller att surfa i onödan eller umgås med folk man inte mår bra av att umgås med eller kanske det värsta av allt: göra saker pga att man tror andra förväntar sig det. Kan också kallas oförmåga att säja nej.. Eller kanske faktist ännu värre: när man gör något sådär halvhjärtat (typ leker med sitt barn utan att vara närvarande).

Allt detdär är ju bortkastade sekunder som man aldrig får tillbaka. Inte kan man ju heller köpa tillbaka de sekunder man "sålt" till sin arbetsgivare men man kan åtminstone köpa god mat, kläder, nödvändigheter eller donera till välgörenhet. Så alla de som har dåligt samvete över att de "endast" donerar pengar men  inte kan donera tid - good news! Vad ni egentligen donerar är både pengar och tid! Så nu kan alla dom ha bättre samvete :)

Men tillbaka till de bortkastade sekunderna. Måste säga att det var en ganska bra tankeställare. Vad skulle jag göra idag om jag visste att det inte fanns någon morgondag? Och varför gör jag inte det? Det är ju en präktig kliché detdär med att man ska leva som om idag vore den sista dagen, men om man funderar på saken så är ju alla sekunder och minuter förlorade när de är förbi. Och kunde ha användts på ett helt optimalt sätt. Varför inte sträva efter att göra det?

Det är ju det det handlar om när jag tjatat i över ett år att "jag vill vara mer trogen mina värderingar". Jep. Men vad betyder det sådär helt konkret? Bra fråga! Flummigare kan det nämligen inte bli och vi vet ju hur bra det går med flummiga målsättningar..

Jag har försökt konkretisera och det har alltid blivit lite halv-vagt och en hel hop med målsättningar. Men hur sku det vara med nåt så simpelt som: aktivt välja hur jag lever varje sekund. Kanske inte sekund men minut eller timme? Och varje gång jag känner att nåt känns lite fel (dendär inre navigatorn som vet så väl..) så skulle jag antingen välja att göra annorlunda och ifall att det redan är för sent, göra en mental note och i framtiden undvika det. Det borde ju bli automatiskt efter en tid om det vi studerat och lärt oss om vår energieffektiva hjärna stämmer så det skulle kanske kräva en ansträngning i några veckors tid? Sku kunna försöka och se vad det blir. Känns det jobbigt så slutar jag. Tee sitä, mikä toimii.

Ännu om dedär sekunderna: hur vet man att en sekund varit värdefull? Hur vet jag att jag användt den rätt? Hur känns det när jag använder mina sekunder "rätt"? Antagligen är just det detdär minst lika flummiga peace of mind som är en till av mina tjat-faktorer.

Jag vill vara trogen mina värderingar och uppnå peace of mind. Moi... Flummigare än flummigast! Nästan pinsamt!

Men nu medan jag suttit här och skrivit så har jag ju insett vad det är! Lyssna och lita på dendär inre navigatorn och agera enligt dess utslag. Åtminstone försöka :) Och vi är ju bara människor, så inget ska behöva vara absolut och det är helt ok ifall jag misslyckas nu och då. Men viktigast är att jag åtminstone följer navigatorn när andra människor är inblandade. Jag har haft en tendens att säga saker hemst rakt ut. Har alltid trott jag har gjort hela omvärlden en tjänst men har under det senaste året insett att jag helt säkert gjort många människor illa. Och det har jag ingen rätt att göra. Och nu är min inre navigator också kalibrerad enligt det - äntligen. Fattar int helt att jag trott det varit en av mina styrkor.. Men tur att jag fattat saken nu! Det tog bara en och annan sekund :)

Tacktack :)