Hjärngymnastik..

Det kan bli lite jobbigt ibland när jag blir så ivrig på olika saker och därmed är lite frånvarande hemma - trots att en sak jag vill mest av allt är att vara totalt närvarande var jag än är. Har mycket att jobba på, men av någon anledning känns det som om det finns en viss resistans här hemma mot min strävan att förändras och bli trognare mig själv. Antagligen inbillar jag mig och den underliga stämningen beror på att jag är mindre närvarande? Måste fundera på dethär och ur NLP:s perspektiv analysera vad det är för mielikuva (vad är det på svenska?) som utlöser den känslan.

Om jag sluter ögonen och försöker få tag i mielikuvan ser jag J vara skeptisk och negativ. Nu ska jag försöka göra några övningar där jag ersätter den bilden med en positiv bild och se om jag uppnår några resultat. Undrar om det fungerar när det handlar om en mielikuva om någon annan? Nåh, värt ett försök!

....

Kändes konstigt. Försökte också ersätta känslan jag själv kände med en känsla av respekt och kärlek. I väntan på resultat :)

NLP går ut på att alla tankar har en struktur och genom det kan man lära hjärnan att förhålla sig till olika saker på ett nytt sätt. Vi har ju alla vår egen verklighet som grundar sig på vår egen erfarenhet av verkligheten och är alltså inte en avbild av det som verkligen hände utan snarare en avbild på hur vi upplevde det som verkligen hände.

Det kräver lite hjärngymnastik att se på saken ur den synvinkeln och det är bara bra, eftersom hjärngymnastik är just precis det vi behöver mer av för att kunna använda NLP.

Hjärngymnastik fick en helt ny dimension under förra veckans kurs. Möjligheterna är oändliga när man inser att man verkligen kan träna och styra sin hjärna så att den bättre stöder en och fungerar mer ändamålsenligt.

Idag hade jag möjligheten att snacka NLP grejer med en vän som också blivit intresserad av ämnet - givande och inspirerande! Synd att jag inte ännu på samma plan kan diskutera det hemma. Men det kan jag leva med - har ingen rättighet att forcera något på någon. Alla får leva i precis den verklighet de vill. Tyvärr inser inte alla hur mycket den går att påverka och att man har mer valmöjligheter än man tror. Men det är absolut ok! Själv är jag tacksam att jag funnit intresse i dehär sakerna och nu aktivt jobbar med mig själv.

Kanske det bästa skulle vara att sluta jobba med mig själv och jag hoppas jag någon dag bara kan luta mig tillbaka och våga tro på att allt nog ordnar sig precis som det är meningen, men så långt har jag inte kommit ännu, Nu när jag skrev detdär inser jag vilken paradox det är :)

Idag är heller inte den dagen då jag skulle orka dokumentera för mig själv om hur jag hittat mig här, så jag skjuter upp på det ännu lite eftersom jag är så bra på det. Att skjuta upp saker, alltså :)

Ajo, kan kort kommentera att idag var en inspirerande arbetsdag och min hjärna fungerade bättre och mer analytiskt än på läääänge.. Och jag som trodde jag sku vara helt jumissa efter kursen.. Hade än en gång fel. Och medger det :)

Tacktack :)