Mind full eller Mindfull?

Om 3 dagar ska jag snacka om Mindfulness inför publik. Det är "slutsålt" och folk står i kö för att få komma och lyssna på mig snacka om Mindfulness. Just nu känns det lite halvironiskt, eftersom t.ex denhär veckan har varit relativt kaotisk och jag har inte lyckats öva nästan alls. Alltså öva mig att vara medvetet närvarande - själva "uppträdandet" tror jag kommer att gå hur bra som helst. Är inte nervös över att tala inför publik och dessutom är jag ganska väl insatt och lyckades t.o.m i förrgår få ihop ett ganska bra material. Men något känns lite fel? Annors också känns det som om jobbet igen fått detdär lilla greppet om mig som det alltid tidigare har gjort. Och nu ännu mer ironi: det är rollen som vår interna well-being program communications specialist som bidragit till att det känns som om det inte för tillfället är jag som styr, utan jobbet...

Hur gick det så?? Jag tröstar mig själv med att det är just nu, innan årets program lanseras, som det är mest jobb för mig som comms specialist. Hittills har rollen inte varit speciellt tillfredsställande eftersom det har handlat om att jobba med två underleverantörer, om att få en massa pusselbitar på plats och om att lyckas kommunicera en kaotisk helhet åt 3000 människor (av vilka hälften är helt nya och känner därmed inte till programmet från förut) så att de förstår vad det är vi erbjuder dem. Kan lugnt säga att vi inte är där ännu och kommer att bli försenade med lanseringen. Vilket också betyder att det roliga för mig - mina två well-being föreläsningar - skjuts upp.

Jag ångrar mig inte att jag gav mig in på dethär eftersom det defintivt är ett steg i rätt riktning och jag får dyrbar erfarenhet som jag garanterat har nytta av i framtiden. Men just nu för tillfället är det bråttom och mindre roligt. Så nu ska jag påminna mig om varför jag håller på med dethär:

• Jag lär mig om kommunikation (viestintä)
• Jag lär mig om hur man implementerar well-being program i stora företag
• Jag lär mig om work-rekated well-being
• Jag lär mig jobba i team omkring dessa ämnen
• Jag lär känna nya människor som har liknande intressen
• Jag får en synlig roll och kan profilera mig inom företaget som en av våra well-being ansvariga
• Jag får öva mig att dra föreläsningar
• Jag får inspirera folk att göra en positiv förändring i livet
• Jag får utveckla vårt well-being program bidra till att det blir ännu bättre!

Sådär! På ett par minuter fick jag ihop en ganska lång lista. Känns redan bättre :)

Men kort sagt är det nog mera "Mind full" som gäller än "Mindfull" för tillfället...

Men om Mindfulness:

Mindfulness är ju inte metafysik precis... Det handlar om något som vi alla helt säkert kan eller åtminstone har kunnat. Tyvärr är det så att många av oss dragits med i det hektiska livet som smugit sig in på oss genom t.ex google, facebook och en konstant och hysterisk strävan efter tillväxt. Det sistnämnda är kanske mest skrämmande med tanke på att det inte finns några gränser på vad många är färdiga att göra för att uppnå tillväxt. Det kan väl inte kallas tillväxt om det handlar om tillväxt som möjliggörs med hjälp av lånade pengar? Vem har gett någon av oss rättigheten att leva totalt över våra tillgångar? Själv är jag ju lika skyldig eftersom jag sitter på ett banklån, men sedan finns det dendär helt andra dimensionen av att leva över sina tillgångar som just nu ser ut att påverka en hel världsdel - om inte flera. Men ja, tillbaka till Mindfulness :)

Mindfulness är ett tillstånd man kan uppnå genom t.ex meditering. Man behöver dock inte meditera för att uppnå tillståndet utan man kan även uppnå tillståndet t.ex i svampskogen eller på en koncert eller t.ex på jobbet utan att man ens inser det. Men genom meditering kan man träna upp sin förmåga att uppnå Mindfulness och det rekommenderar jag varmt åt alla.

Tänk vad skönt det skulle vara att kunna stanna upp och vara fullständigt närvarande i nuet. I nuet finns varken gårdagens sorger eller morgondagens osäkerthet. Ett av de viktigaste elementen i Mindfulness är enligt mig är nådighet (heter det så? armollisuus alltså). Att inte döma någon - minst av allt sig själv - och vara fullständigt accepterande.

Det finns otaliga undersökningar som stöder det faktum att träning verkligen ger resultat. Redan 10 minuter per dag räcker för att uppnå märkbara resultat. Man har lyckats mäta märkbara förändringar i hjärnan, i kromosomerna, i immunsystemet, i blodcirkulationen etc. Så det handlar verkligen inte om någo höpöhöpö-saker, utan kanske den bästa och billigaste medicinen EVER! Har man råd att inte investera några minuter i att öva sig att vara medvetet närvarande om ROI är bättre hälsa och livskvalitet? Jag har inte råd, men glömmer det alldeles för ofta... Nu när jag skrev ner dethär så blev jag nog igen lite motiverad - så även dehär minuterna jag suttit och skrivit visade sig vara vettigt investerade.

Så nu kan jag slänga mig på soffan och kolla på Sex and the City - något jag inte gjort på fleera veckor. Men just är det just precis det jag vill göra!

Tacktack :)