Rygg-issues..

För att det nu inte skall bli alltför mysigt och ljuvligt här i min dagbok när året lider mot sitt slut så kan jag även dokumentera att jag på julaftons-morgonen försträckte ryggen PAHASTI. Sen dess har jag lidit av smärtor, det faktum att jag inte kan lyfta något (kan inte lyfta E!) och haft det rejält obekvämt. Idag gick jag till läkaren och det positiva är att jag inte behöver använda semesterdagar på mellandagarna utan fick sjukledigt istället!

Om man frånser denhär superstörande rygg-issuen så har julen varit jätte kiva! Både på julafton hos J:s föräldrar och igår hos min bror. Skrattade igår nästan så jag grät när barnen spelade twister och det hjälpte momentant min rygg! Men i morse var jag igen sned som bara den och idag är smärtorna nästan värre än igår och i förrgår.. Men istället för att klaga över det så kan jag istället vara tacksam över så många olika saker. Som t.ex:

• En lugn och fridfull jul
• God mat i mängder och massor
• En glad dotter trots crazy hosta
• Fina gåvor
• Kiva stämning
• Att ha få se min mamma skratta från hela sitt hjärta igår (händer inte ofta)
• Att J skött E typ helt ensam hela julhelgen eftersom jag inte kunnat delta över huvudtaget..
• Att jag varit omringad av nära och kära hela julhelgen

Jag åkte in till stan för att gå till läkaren. Det var öde och kändes fel att vara på stan på dagen på annandag jul. Men det är många som inte kan sitta hemma och mysa med nära och kära så det kändes fel att det kändes fel. Helt hälsosamt att inse att alla inte är så lyckligt lottade och då kan man fråga sig vad man själv kan göra åt saken? Igen en svår fråga. Och lite motstridig med tanke på det faktum att alla sist och slutligen är själva ansvariga över sitt liv och sin tillvaro. M.a.o. har jag svårt att göra något för att kunna påverka någon annans tillvaro mot det bättre. Verkligen motsrtidigt nu när jag började skriva om saken. Har själv grubblat över saken ur den synvinkeln att vad om en människa inte har några voimavaran kvar för att kunna ändra på kursen i livet? Kan då möjligtvis någon annan hjälpa? Och kan den hjälpen leda till bestående resultat ifall den inte kommer inifrån?

Jag tror starkt att även om alla är ansvariga över sitt liv och sin egen tillvaro så är det också vår plikt att hjälpa människor i vår närhet (och längre bort) och alltid agera så att ingen (allra minst vi själv) tar skada. Tror det kallas ekologi inom NLP. Man kan liksom inte endast maximera sitt eget bästa utan fokus ska vara på det kollektiva goda. Alltid. Inte jagjagjag. Utan vivivi.

Nu avbokades vårt proggis idag eftersom J:s famu är utan ström - som typ en stor del av hela Finland... Det stormar så in i norden och träd välter åt höger och vänster. Men himlen är blå och vackert är det!

Tacktack :)