Hade förra veckan en intressant diskussion med en god vän. Vi talade om välmående överlag och tangerade allt från välmående på jobbet till vad våra egna förutsättningar för att må bra är.
Vi var båda överens om att det inte får bli något man "suorittaa" - att det finns en risk med speciellt quantified self eller bara regelbundna mindfulnessövningar att det blir "en till sak på to-do listan". Och det vill man ju inte!
Det handlar alltså inte om att limma på olika lösningar utan om att verkligen gå in på djupet gällande vem man är, vad man vill och hur man möjligen kan ta sig dit och vad som kunde hjälpa en på vägen. Med andra ord räcker det inte med att testa något nytt verktyg/en app/ett träningsprogram/regelbunden meditationsövning. Man måste också förstå på djupet varför man gör det och det man gör ska också vara överens med hela ens värdegrund (som man sällan har en aning om hur den egentligen ser ut).
Allt dethär bottnar i självkännedom, så det är där jag skulle investera mina pengar och min tid för att få största möjliga ROI. Diskussionen med min vän ledde även till en större och mer betydande insikt som föddes när vi talade om att det borde satsas på att stöda skolelever utveckla sin själkvännedom. Jag håller absolut med och är glad att Lasten ja Nuorten Tuki RY för tillfället har ett projekt på gång som siktar på att utrusta alla vårt lands nior med "livskunskaper" med hjälp av Life Coacher.
Det är ett underbart exempel på förebyggande åtgärder, men min insikt har att göra med att gå ett steg vidare.
Att dessutom utrusta människor i arbetslivet - och speciellt människor i min egen ålder med små barn - med verktyg att granska sig själv och lära känna sig själv bättre är en enormt lönsam satsning. Det är inte bara de som gynnas av satsningen, utan även deras barn. Dessa föräldrar som är utrustade med "livskunskaper" har helt andra förutsättningar att uppfostra sina barn så, att de är "kodade" med självkännedom.
Det är aldrig för sent och ju tidigare desto bättre. Oftast är det någon plötslig och oförväntad kris(sjukdom, någon näraståendes död, en uppsägning) som utlöser en självgranskningsprocess i människan. Sin naturliga "peak" inom emotionell intelligens når människan kring 45-55 års åldern utan medveten satsning. Den åldern kan dock radikalt sänkas med medvetna handlingar och satsningar.
Det är där jag ser min livs-mission och hoppas ingen stoppar min framfart som under-cover life-coach i arbetslivet.
Tack :)
Vi var båda överens om att det inte får bli något man "suorittaa" - att det finns en risk med speciellt quantified self eller bara regelbundna mindfulnessövningar att det blir "en till sak på to-do listan". Och det vill man ju inte!
Det handlar alltså inte om att limma på olika lösningar utan om att verkligen gå in på djupet gällande vem man är, vad man vill och hur man möjligen kan ta sig dit och vad som kunde hjälpa en på vägen. Med andra ord räcker det inte med att testa något nytt verktyg/en app/ett träningsprogram/regelbunden meditationsövning. Man måste också förstå på djupet varför man gör det och det man gör ska också vara överens med hela ens värdegrund (som man sällan har en aning om hur den egentligen ser ut).
Allt dethär bottnar i självkännedom, så det är där jag skulle investera mina pengar och min tid för att få största möjliga ROI. Diskussionen med min vän ledde även till en större och mer betydande insikt som föddes när vi talade om att det borde satsas på att stöda skolelever utveckla sin själkvännedom. Jag håller absolut med och är glad att Lasten ja Nuorten Tuki RY för tillfället har ett projekt på gång som siktar på att utrusta alla vårt lands nior med "livskunskaper" med hjälp av Life Coacher.
Det är ett underbart exempel på förebyggande åtgärder, men min insikt har att göra med att gå ett steg vidare.
Att dessutom utrusta människor i arbetslivet - och speciellt människor i min egen ålder med små barn - med verktyg att granska sig själv och lära känna sig själv bättre är en enormt lönsam satsning. Det är inte bara de som gynnas av satsningen, utan även deras barn. Dessa föräldrar som är utrustade med "livskunskaper" har helt andra förutsättningar att uppfostra sina barn så, att de är "kodade" med självkännedom.
Det är aldrig för sent och ju tidigare desto bättre. Oftast är det någon plötslig och oförväntad kris(sjukdom, någon näraståendes död, en uppsägning) som utlöser en självgranskningsprocess i människan. Sin naturliga "peak" inom emotionell intelligens når människan kring 45-55 års åldern utan medveten satsning. Den åldern kan dock radikalt sänkas med medvetna handlingar och satsningar.
Det är där jag ser min livs-mission och hoppas ingen stoppar min framfart som under-cover life-coach i arbetslivet.
Tack :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar