Dethär är inget vetenskapligt kost-inlägg utan helt enkelt några observationer jag gjort.
Jag tror (bl.a) på detdär med att skära ner på sockerintaget lönar sig. Förra året hade jag herkuton tammikuu, vilket hjälpte mig få kontroll över mitt herkku-intag som under graviditeten spårat ur. Sedan var det dags för en ny urspårning i och med amningen så det blev herkuton tammikuu igen. Märkte samma effekt: det blev allt lättare att på kvällen välja att inte herkuttele.
Det höll i sig ganska bra tills jag någon kväll förra veckan tyckte tillräckligt synd om mig själv för att frossa i choko. Sedan den kvällen är suget där hela tiden. Har läst otaliga artiklar och kollat föreläsningar på youtube om just dethär men det som kanske nog starkast får mig att haja till är att helt i praktiken märka hur kroppen fungerar.
Jag har antagligen skrivit om ämnet förr men jag tror fortfarande på att man kommer långt genom att lyssna på sin kropp. Sedan om man ännu skulle lyckas omsätta det som kroppen berättar till gärningar och val skulle man komma ännu längre...
Jag äter relativt hälsosamt (förutom att jag ibland herkuttelee) och det var länge sedan jag fick min aha-upplevelse om att jag borde röra mig mellan 3 och 7 på hungerskalan som går från 1 (=så hungrig att jag döööör) till 10 (=så mätt att jag spricker). Men fortfarande springer jag glatt hela vägen från 1 till 10 flera gånger per dag, vilket lite underminerar nyttan av att äta hälsosamt och vilket antagligen samtidigt är orsaken till mitt behov att herkuttele. Och tro det eller ej - det var barnprogrammet Galaxi som igår påminde mig om saken. Jag är alltså på den nivån.
Det här med kost/näring är alltså ett område som jag gärna kunde ge lite uppmärksamhet åt. Jag började här och nu med att komma ut ur skåpet här i bloggen som den fullständigt osjälvdisciplinerade och kroppsotrogne typ jag är när det kommer till kost/näring. There - nu är det skrivet svart på vitt.
Tack :)
Jag tror (bl.a) på detdär med att skära ner på sockerintaget lönar sig. Förra året hade jag herkuton tammikuu, vilket hjälpte mig få kontroll över mitt herkku-intag som under graviditeten spårat ur. Sedan var det dags för en ny urspårning i och med amningen så det blev herkuton tammikuu igen. Märkte samma effekt: det blev allt lättare att på kvällen välja att inte herkuttele.
Det höll i sig ganska bra tills jag någon kväll förra veckan tyckte tillräckligt synd om mig själv för att frossa i choko. Sedan den kvällen är suget där hela tiden. Har läst otaliga artiklar och kollat föreläsningar på youtube om just dethär men det som kanske nog starkast får mig att haja till är att helt i praktiken märka hur kroppen fungerar.
Jag har antagligen skrivit om ämnet förr men jag tror fortfarande på att man kommer långt genom att lyssna på sin kropp. Sedan om man ännu skulle lyckas omsätta det som kroppen berättar till gärningar och val skulle man komma ännu längre...
Jag äter relativt hälsosamt (förutom att jag ibland herkuttelee) och det var länge sedan jag fick min aha-upplevelse om att jag borde röra mig mellan 3 och 7 på hungerskalan som går från 1 (=så hungrig att jag döööör) till 10 (=så mätt att jag spricker). Men fortfarande springer jag glatt hela vägen från 1 till 10 flera gånger per dag, vilket lite underminerar nyttan av att äta hälsosamt och vilket antagligen samtidigt är orsaken till mitt behov att herkuttele. Och tro det eller ej - det var barnprogrammet Galaxi som igår påminde mig om saken. Jag är alltså på den nivån.
Det här med kost/näring är alltså ett område som jag gärna kunde ge lite uppmärksamhet åt. Jag började här och nu med att komma ut ur skåpet här i bloggen som den fullständigt osjälvdisciplinerade och kroppsotrogne typ jag är när det kommer till kost/näring. There - nu är det skrivet svart på vitt.
Tack :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar