Nu sku jag behöva en life coach...

Har fått möjligheten att få vara med om något stort. Magnituden av det hela har jag svårt att säga på förhand men känner på mig att det skulle innebära stora förändringar i mitt liv (och säkert många andras också).

Igen känns det som om vetovoiman laki har varit med i spelet, men hade inte väntat mig något såhär stort i dethär skedet, så det hela är lite omtumlande och jag har blandade känslor som jag nu vill skriva om så att jag ska få lite klarhet om vad jag vill.

Det handlar om något som skulle kräva tid, energi och starkt engagemang av mig. Energin och engagemanget är inga problem - det handlar om precis allt det som jag just nu brinner för och skulle villa hålla på med på heltid. Men eftersom jag inte har möjlighet att hålla på med det på heltid så är tiden problemet.

Vet att våren kommer att vara rätt hektisk på jobbet och med effektiv tidsplanering och -användning så kräver det nog inte övertid, men däremot nog 100% mental närvaro 4 hela arbetsdagar i veckan. Dessutom vill jag dansa och joga och därmed sköta om min kropp och själ och mest av allt vill jag ju umgås med familjen.

Förutom jobb, hobbyer och familjechill så vill man ju ha utrymme i kalendern för att leva. Träffa människor, göra spontana saker och njuta.

Är det bara jag som för tillfället ser det som en svår ekvation att vara med i ett projekt - eller kanske rättare sagt en rörelse - som kräver tid, energi och starkt engagemang?

Ganska mycket tid sätter jag ju på odefinierbart studerande. Om jag kunde fokusera den tiden på dethär projektet - räcker det? Jag har tillräckligt många gånger i mitt liv gått med i något bara för att inse att jag inte kan dedikera mig till saken tillräckligt och därmed haft dåligt samvete och inte gjort tillräckligt bra ifrån mig (enligt min egen måttstock) och sådant vill jag undvika i framtiden.

Så vad ska jag göra? Det är som om en av mina högsta önskningar har hörts och nu har jag en möjlighet värd guld på ett silverfat framför mig och här sitter jag och tvekar. Ironiskt? Eller bara ett bevis på att universum nog levererar så be careful what you wish for...

Till saken hör att jag dessutom har en känsla av att jag inte är tillräckligt bra/driftig/fiffig/påläst för att vara med. Att jag har blivit medbjuden utan att de övriga parterna fattar att jag nog inte har något att ge helheten. Kunde det handla om en trosföreställning? Varifrån har den i så fall kommit och hur ska jag kunna eliminera den?

Räcker det med lite manifestation om att jag nog duger precis som jag är och de facto har massor att ge helheten. Och att tiden såklart räcker till bättre än väl. Och att jag inte behöver offra något? Tror verkligen inte att det räcker utan här krävs nog starkare ammunition...

PANIK! Minns inte när jag senast sku ha haft en dylik virvelvind inom mig... Betyder det att denhär juttun inte är rätt för mig? Eller att jag har svårt att lämna min comfort zone även om jag vet följande:

 

Hmm... Om jag vänder på saken och tänker på vad jag får istället för vad som krävs av mig.

• Jag får vara del av en bubblande helhet
• Jag får sprida välmående
• Jag får påverka istället för det jag gör nu: studerar och funderar och blir frustrerad av att jag ändå inte kan påverka
• Jag får lära känna otroliga människor
• Jag får lära mig massor om precis det jag är intresserad av
• Jag får (antagligen) otaliga insikter
• Jag får gå stormsteg i den riktningen dit jag vill gå
•  Jag får göra det som jag i någo skede skrivit ner (minns inte när eller var eller hur, men det är redan några år sedan) och sett som en av de större målsättningarna i mitt liv (har någon gång för länge sedan lyckats formulera det betydligt bättre än här...): vill bidra till att "mjuka upp" den hårda businessvärlden och tillföra den det som Marco Bjurström nångång kallade för "naminami" (har funderat på saken ända sedan jag typ såg bumtsibum första gången för typ 15 år sedan!) (Måste verkligen formulera mig bättre, men vill inte haka upp mig på det nu...)

När jag just insåg dendär sista poängen så är det ju ganska klart vad jag ska göra. Vi lever en gång och dethär är nog något som jag garanterat skulle ångra ifall att jag inte tog tag i denhär möjligheten.


Jag duger precis som jag är, har mycket att ge och tiden räcker till bättre än väl utan att jag måste offra något betydelsefullt.

Tack :)

Välmående på jobbet på tapeten och i mina tankar

Harvard business review's nyaste nummers pärm:

Syns lite dåligt, men det står: The Value of happiness - how employee well-being drives profit. M.a.o är välmående på jobbet på tapeten även i HBR och än en gång försöker man väcka världen till att inse vikten av välmående även på jobbet. Det känns som om väckningsprocessen startat redan förra milleniet, men fortfarande får inte välmåendet den uppmärksamhet det förtjänar.

Kanske det nu är dags? Det skrivs, snackas och debatteras ivrigt om saken. Det forskas kring ämnet och ordnas seminarier, kurser, föredrag - you name it. Men fortfarande kan ingen kvantifiera effekten och därmed inte bevisa påverkan på det som räknas: the bottom line.Fast det är så tydligt! Mår man bra, är motiverad och har energi presterar man garanterat mera och bättre kvalitet än om man är trött, omotiverad och saknar energi. Det är ju inte precis kärnfysik det handlar om...

Eftersom få "mjuka" saker kan kvantifieras borde man helt enkelt tänka om och närma sig saken ur en annan vinkel. Dethär hoppas jag hitta tid att fundera kring inom närmaste framtid. Det börjar väl på tisdagen då jag hela dagen ska vara på följande seminarium:

"Hyvinvoinnin johtaminen - liiketoimintajohdon näkökulma henkilöstön hyvinvointiin ja toimintakykyyn"

Jag deltar i rollen som vår well-being program team lead även om jag inte ännu officiellt är det. Deltar såklart också i rollen som nyfikna och ivriga JAG!

Dessutom ser det äntligen ut att jag får hålla två well-being föredrag för vår personal. Jee, äntligen!


Nu är jag så ivrig att jag knappt kan sitta stilla - E sover och J är borta och jag får sitta här för mig själv och vara ivrig utan att det är bort från någon!

Nu ska jag läsa HBR och bli ännu ivrigare!

Tack :)

Inte en perfekt värld

Naiva jag har tänkt att alla företag nuförtiden är tvugna att satsa på miljövänliga och andra mjuka värden för att hållas konkurrenskraftiga. Det stämmer ju till en viss grad och företagen är tvugna att svara på förväntningarna som trenderna i samhället hämtar med sig. Och det gör de också - så länge det inte står i strid med de ekonomiska värdena (undantag finns).

Var idag i en hel dags skolning och i ett skede talades det om economic values+environmental values+ stakeholder values. Huippu att environmental values behandlades parallellt med de andra men en person som snackar mycket med högsta ledningen i diverse företag i Finland underströk nog att i fall det blir snack om en trade off så är det nog alla andra än economic values som får ge vika (vissa brancher är undantag). För att citera personen sade han att "jos on kyse jostain business-kriittisestä asiasta, niin meidän ei kannata mennä sinne näsäviisastelemaan ympäristö-arvoista".

Fick lite dålig fiilis fast jag såklart förstår att det är så och varför det är så. Men det är ju också lite rubbat att jag förstår! Tänk att man logiskt kan argumentera att något är viktigare och går före t.ex miljövänlighet? Företag uppmanas att tänka långsiktigt och se helheter, men helt tydligt inte för långsiktigt eller för stora helheter. Och jag är ju absolut ingen tree-hugger och långt ifrån så miljövänslig som jag sku vilja vara men ändå är det lite förstummande.

Lite av samma orsak kommer antagligen Niinistö att vinna presidentvalet. Men in i det sista hoppas jag på att tillräckligt många tänker om och omprioriterar saker och röstar på Haavisto - det skulle vara ett stort steg i rätt riktning!

Tack :)

Dendär känslan...

...när man vet att festen håller på att ta slut och att musiken därmed också snart tystnar. Då man ger sitt allt på dansgolvet och övertalar DJ:n (med sällan tidigare skådad viljestyrka) att spela ens en enda biisi till och blir euforisk av lycka när han/hon faktist gör det. När man inget hellre vill än att vara just där i nuet.

Tänk om man kunde få ens en bråkdel av den känslan i vardagen?

"Hear the music before the song is over" har någon fiffig människa sagt. Ska vi göra det, jooko?

Känslor om tankar om känslor

Dethär receptet ska jag inte glömma. Enkelt att laga, gott och rikligt - det fyller med andra ord alla kriterier jag just nu har för matlagning. Det blir så när jag jobbar och tycker om att laga mat men inte hinner varje dag.

Nu till saken: lyssnade idag på Uskalla Innostua:s webinar: Tunne voimasi ja miten voit käyttää tunteitasi voimavaroina. Det var mycket repetition och en bra påminnelse, speciellt efter mina funderingar igår. Det talades bl.a. om hur man kan ändra på en känsla och här är några anteckningar gällande det:

• Det börjar med att identifiera känslan och vara medveten om den och det faktum att man inte vill känna så och istället fokusera på vad man vill känna istället och aktivt försöka skapa den känslan (t.ex påminna sig om en situation där man kännt så tidigare)
• Man kan även helt enkelt ändra fokus och /eller "sinneskanal" (=aistikanava): är man t.ex. irriterad på att grannen remppar (=ett ljud) kan man istället fokusera på en vacker tavla (=en bild)
• Att fokusera på sin andning och antingen lugna ner den eller tvärtom - beroende på vad man vill uppnå 
• Att ändra ställning och att röra på sig fungerar alltid - det är svårt att få tillbaka den ursprungliga känslan om man rört på sig
• Att lyfta upp hakan kan ha en mycket stor effekt - om man har negativa känslor brukar de bli betydligt mindre om man helt enkelt bara lyfter upp hakan och rätar på ryggen
• Det är svårt att känna sig deprimerad (helt fysiskt alltså) när man rör på sig

 Förutom det här snackades det om det faktum att det är bra att lära sig identifiera känslor och speciellt var de känns rent fysiskt - alla känslor känns nämligen någonstans men man har inte alltid funderat på saken. Då kan man bättre även kontrollera dem (med t.ex olika NLP verktyg) och vid behov ändra dem. Att börja lägga märke till sin inre röst hjälper också.

I ett nötskal var poängen den, att man kan skapa precis ett sådant liv som man vill och med lite träning öka på positiva känslorna i livet märkbart. Såklart är det ett faktum att alla känslor är betydelsefulla och viktiga, men man har makten att lite städa upp i känslogarderåben och bli av med onödiga negativa känslor. Dethär har jag skrivit om tidigare, men lika mycket funderar jag på det ännu också. Fascinerande och nyttigt och säkert life changing.


Det är också bra att lite förstå sig på hur ens intellekt (=mieli) fungerar. Det generaliserar, associerar och kopplar. Därför går det lätt så att man tolkar andra fel så det lönar sig alltid att fråga vad den andra menade när man känner sig sårad eller när man tagit åt sig. Det är ganska sällan som folk faktist menar något illa men ganska ofta som det känns så. Rekommenderar kommunikation och ska försöka komma ihåg dethär och våga fråga om/när jag blir och grubblar på något.


En konstig grej som togs upp och som jag också läst och hört om tidigare och fortfarande int fattar varför det är så: vi blir jätte lätt fängslade i en negativ känsla på tok för länge - det är urenkelt att bli kvar där och muhi. Men när det kommer till positiva känslor är det betydligt svårare! Varför?? Jätte konstigt!


Ett kiva veckoslut bakom mig - nära och kära, matlagning och bakning, tankar och funderingar.


Tack :)

Yogi tea visdomar

Min Yogi tea tepåse påminde mig imorse om dethär:

"Patience is the key of joy."

Ganska träffande med tanke på mina skriverier igår kväll...

Tack :)

Hur utrota spännaren i mig?

Hade min brors barn här hela dagen (och natten). Det blev lite hektiskt emellanåt med 3 barn och jag fick fast mig själv för att bli lätt irriterad och spänd. Som en äkta spännare! Sådan vill jag ju inte vara så jag började fundera över vad det är som förorsakar det och hur jag kunde undvika det?

Tyvärr insåg jag att det som förorsakar det är när saker inte går helt smidigt och så plötsligt blir det kaotiskt och 7 saker händer på en gång och 3 typer har olika krav hela tiden. J är mycket bättre på att ta det lugnt i sådana situationer men jag har helt tydligt mycket att lära mig. Mitt i det hela började jag analysera saken (vilket ju är stora framsteg eftersom jag identifierade detdär tankemönstret just i den stunden) och kände efter var det kändes helt fysiskt. Det är faktist ganska intressant att känna efter var något känns - detdär kändes som ett lätt tryck i bröstet och min inre röst liknade något av en överansträngd ragata. Konstigt med tanke på att det inte var något hemskt dramatiskt alls... Så helt tydligt är det när jag tappar kontrollen och känner mig otillräcklig (flera olika krav från flera olika håll på en gång) som jag blir en spännare!

Och eftersom jag ju absolut inte vill vara en spännare så sku jag gärna veta hur jag kunde undvika det. Men eftersom det är lättare att komma fram till hur man kan åtgärda saken tar jag det först. Jag märkte nämligen att det igen handlar om dendär andningen - trycket i bröstet och irritationen gick bort när jag tog en egen mental time-out och koncentrerade mig på min andning och därmed aktiverade de fiffigare delarna av min hjärna... Tänk vilket nyttigt redskap vi alla har! Bara vi lärde oss att använda det bättre...

Hmm, hur kunde jag undvika att bli en spännare i dylika situationer? Det var en svårare fråga men tror nog i mitt fall att en del av svaret är dendär andningen. En annan del av svaret är den inre rösten. Och en tredje del av svaret är antagligen övning i att identifiera känslan och byta ut den före den hinner ta över.

Men eftersom jag i stunden lyckades identifiera känslan, analysera känslan och även åtgärda känslan så kanske jag inte är en spännare förevigt! Dessutom så är jag motsatsen till en spännare i så många saker så nu kanske man kunde utnyttja NLP till att överföra den fiilisen till situationer där lilla spännaren kommer fram.

Bring it on (kaotiska okontrollerade helheter)! Det är ju faktist jag som klassar helheterna som kaotiska och okontrollerade och jag som egentligen väljer hur jag reagerar - med andra ord kunde jag klassa annorlunda och välja bättre!

Vi hade en sådanhär staty i "klassrummet" på Namaste. Jag vill ha en!

Tack :)