Spenderade ett långt veckoslut i Moskva. Såg nog antagligen endast det bästa av staden (tack till en underbar värdinna!) eftersom jag är helt såld. Kan t.o.m. tänka mig bo där! Min kompis som bor där har under sitt första åt där lärt sig att acceptera och leva med alla konstigheter som i början gjorde henne (och sku göra vem som helst!) galet frustrerad. Men hon har småningom insett att det inte är värt det att hassa energi på onödig frustration - saker man inte kan ändra på eller påverka ska man väl inte heller öda alltför mycket energi på?
Det som jag också märkte där är hur ledsamt jag har efter lilla E. Hur lite jag hinner umgås med henne nu när jag jobbar. Hur hon är det absolut viktigaste och dyrbaraste i mitt liv och hur jag trots all kärlek och vilja ändå inte lyckas ge/få tillräckligt kärleksvitamin. Har funderat på saken och tror att jag istället för att försöka årgärda saken ska försöka att inte åtgärda saken. Att inte åtgärda något alls. Att liksom släppa taget av mina egna försök att bli bättre, mer närvarande, helare, "rättare", mer mig själv. Och istället bara vara. Närvarande.
Märker att jag trots att jag inte läser eller går på föreläsningar funderar en hel del. Och förutom det tillämpar jag NLP och annat dyl både medvetet och omedvetet. En del av mig lider konstant av det faktum att jag inte får/kan studera och utveckla idéer på heltid. Men en annan del av mig är galet nöjd med allt - precis som det är nu. Och insåg just att vetovoiman laki igen blev bevisad: jag ska vara med i en arbetsgrupp på jobbet som utvecklar en in-house coaching-skolning. Jag insåg alltså först nu att det var något liknande jag själv visionerade under sommaren att jag gärna sku villa göra. Och nu ska jag alltså göra det! Dessutom tillsammans med helt huippuga typer! En liten del av mig känner angst över det faktum att det kanske igen för lite fokus bort från det jag borde göra på jobbet, men nu ska jag bara lita på att min tid räcker till.
Uh, jag har faktist haft en sådan dag idag att jag 90% av dagen höll på med detdär well-being programmet och jag hade riktigt dåligt samvete inför min projekt-chef. Men bokade in ett möte med henne imoron där vi ska planera tiden fram till jul - jag får ju som kännt inte mycket gjort ifall att jag inte har tydliga dl:s. Så imorgon ska jag se till att jag har sådana så att fokus på jobbet blir rätt och samvetet välmående!
Och när det gäller fokus utanför jobbet så ska jag fokusera på att inte fokusera. It is what it is. Men ska se till att det inte blir brist på kärleksvitamin - den viktigaste av alla vitaminer (t.o.m. viktigare än D-vitamin ;) ).
Tacktack :)
Det som jag också märkte där är hur ledsamt jag har efter lilla E. Hur lite jag hinner umgås med henne nu när jag jobbar. Hur hon är det absolut viktigaste och dyrbaraste i mitt liv och hur jag trots all kärlek och vilja ändå inte lyckas ge/få tillräckligt kärleksvitamin. Har funderat på saken och tror att jag istället för att försöka årgärda saken ska försöka att inte åtgärda saken. Att inte åtgärda något alls. Att liksom släppa taget av mina egna försök att bli bättre, mer närvarande, helare, "rättare", mer mig själv. Och istället bara vara. Närvarande.
Märker att jag trots att jag inte läser eller går på föreläsningar funderar en hel del. Och förutom det tillämpar jag NLP och annat dyl både medvetet och omedvetet. En del av mig lider konstant av det faktum att jag inte får/kan studera och utveckla idéer på heltid. Men en annan del av mig är galet nöjd med allt - precis som det är nu. Och insåg just att vetovoiman laki igen blev bevisad: jag ska vara med i en arbetsgrupp på jobbet som utvecklar en in-house coaching-skolning. Jag insåg alltså först nu att det var något liknande jag själv visionerade under sommaren att jag gärna sku villa göra. Och nu ska jag alltså göra det! Dessutom tillsammans med helt huippuga typer! En liten del av mig känner angst över det faktum att det kanske igen för lite fokus bort från det jag borde göra på jobbet, men nu ska jag bara lita på att min tid räcker till.
Uh, jag har faktist haft en sådan dag idag att jag 90% av dagen höll på med detdär well-being programmet och jag hade riktigt dåligt samvete inför min projekt-chef. Men bokade in ett möte med henne imoron där vi ska planera tiden fram till jul - jag får ju som kännt inte mycket gjort ifall att jag inte har tydliga dl:s. Så imorgon ska jag se till att jag har sådana så att fokus på jobbet blir rätt och samvetet välmående!
Och när det gäller fokus utanför jobbet så ska jag fokusera på att inte fokusera. It is what it is. Men ska se till att det inte blir brist på kärleksvitamin - den viktigaste av alla vitaminer (t.o.m. viktigare än D-vitamin ;) ).
Tacktack :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar