Vad jag grubblar på sista dagen år 2011

Trots min rygg har jag på något sätt fått springande på hjärnan. Försökte lite ale-shoppa idag, men det blev absolut ingenting. Däremot lyckades jag nog spendera 20min i en sport-butik där jag kollade in springkläder.

Jag ser mig själv gå på lenkki, jag ser mig själv få starkare benbyggnad och jag ser mig själv njuta av det. Här kommer alltså NLP in i bilden: Submodaliteterna kring mina tankar om springandet bådar gott för att det faktist ska lyckas. Kan det verkligen vara så att submodaliteterna (dvs hur man ser saker i sina tankar - färger, ljud, avstånd, dofter etc) ganska långt kan ge oss information om hur bra något kommer att lyckas? Kan det kanske t.o.m. vara så att submodaliteterna även ger oss information om hur mycket vi verkligen vill något? Om vi visualiserar det vi tror att vi vill - kan vi då få tips om ifall att det verkligen är något man vill? Tänkte kanske försöka ägna dethär lite tankar i nära framtid och dethär springandet kan ju vara ett bra exempel. Just nu tyder alla submodaliteter kring mina tankar om springandet att det kommer att vara en succé och typ höja min livskvalitet. Blir intressant att se hur det sedan blir!

Har även grubblat på en annan sak: Jag har alltid vetat att jag vill bidra till andras välmående på ett eller annat sätt. Vill göra något gott som också andra gynnas av. Har inte ännu kommit fram till vad det kunde vara, men det första jag kan göra, är att se till att jag själv ägnar mig åt sysselsättningar som framhäver dendär bubblande glädjen som finns inom mig och som jag gärna sprider. Vill att dendär bubblande, spralliga, tassiga, hassuttelija, glimrande (älskar det norska ordet!), livsälskande, kärleksfulla, musikalista jag ska vara framme mest hela tiden! Vill inte behöva kväva den sidan av mig (det är ju ingen sida, det är JAG) på jobbet. Vill heller inte att jag ska vara omringad av folk som bidrar till att dessa element kvävs.

Tänker inte göra några nyårslöften, men tänker nog försöka komma ihåg att vara trogen mig själv - först nu inser jag att det handlar mycket om dethär: att få vara hassu (och mig själv!) på morgon, dag och kväll. Får jag inte det så är jag en smula mindre mig själv.

Och jag tror absolut att springandet kommer att stöda dethär - hoppas jag får energi och styrka att vara sprallig tills jag är urgammal.

Jee, gott nytt år till mig och alla andra - fick sjukt bra fiilis av att skriva dethär!

Tacktack! :)

Bra tankar inför ett nytt år

Springskor

Can you believe it? Jag och J har idag köpt springskor. Det trodde jag aldrig att skulle hända men nu har det hänt och det känns bra!

Jag har börjat få angst över det faktum att jag rör mig på tok för lite och då när jag rör mig är det dans eller yoga av vilka ingendera styrker skelettet. Och trots att jag tycker att jag är hur ung som helst så är det ju nog ett faktum att det är fiffigare att sköta om sitt skelett och sin kropp så kanske man har det lite lättare sen när man påriktigt börjar bli lite äldre. Vilket ju inte är på länge, men bättre att börja förebygga tidigt.

Det talas ofta om hur folk nog tar hand om sin fysiska kropp och tränar den men glömmer att träna det som påriktigt är det viktigaste vi har - vårt sinne/vår hjärna/vår själ. För mig har det på sista tiden varit lite tvärtom - trots att jag tappert dansat och yogat en gång i veckan hela hösten!! Alltid emellanåt får jag dock en otäck känsla att det jag gör verkligen inte räcker för att styrka benbyggnaden. Jag gör absolut ingenting för att styrka den!

Men nu är springskorna inhandlade och jag/vi ska börja gå på lenkki! Senast jag var på lenkki bodde jag ännu i mitt barndomshem så det är nog ett tag sedan. Minns att jag hade på tok för små skor, men som tur hade jag min goda vän som är expert på springskor att konsultera idag. Stort tack till henne!!

Jag vet inte ens vad man ska ha på sig när man går på lenkki, men månne jag inte småningom lär mig... Men inget stort kommer att hända nu på en tid med tanke på att min rygg fortfarande gör mig redigt handlingsförlamad. Men snart!

Tacktack :)

Mixed messages

Insåg just att jag skickar ut lite motstridiga meddelanden åt Universum.

Dels vill jag ju att min rygg ska bli frisk NUNUNU så jag kan sköta E och må bra. Dels leker jag med tanken att det nog sku vara skönt med lite extra betald semester...

Så vad är det jag vill?? Vet inte själv heller. Vill bli tillräckligt frisk för att kunna sköta E men tillräckligt sjuk för att vara sjukledig och kunna umgås med E. Men det är en total paradox. Jag vet att jag nog kommer att först bli så frisk att jag kan jobba och sedan i sinom tid så frisk att jag kan lyfta E.

Dilemma. Och jag fortsätter att skicka dessa mixed messages åt universum eftersom jag faktist vill båda två sakerna. Helt lika mycket! Blir intressant att se vilkendera önskan ändå är starkare i mitt undermedvetna.. Båda har ju sist och slutligen med E att göra.

Som tur kom jag plötsligt ihåg att jag inte ännu meddelat min nya bekanskap (som jag lärde känna i Riga via mina jobb-kompisar) när det sku passa mig att gå på energia-hoito. Helt jätte bra deal: 4ggr för 100€. Hon har först just startat sin verksamhet och samlar därför nu erfarenhet. Har aldrig testat men många kompisar (av mina "nya" bekantskaper) har testat och rekommenderar. Antagligen är första gången redan nästa vecka. Blir intressant! Berättar mera sen!

Ajo: vin med vänner hjälpte min rygg igår - bästa medicinen till allt!

Tacktack :)

Sjukledig

Nu sparade jag alltså ytterligare 4 semesterdagar tack till min rygg.. Egentligen är det inte så farligt - hade inga stora planer för mellandagarna utan tänkte bara ta det lugnt. Och nu tar jag det lungt OCH har ont, men idag har jag ens lite kunnat ignorera smärtan.

Snart ska jag iväg på julgröt till en kompis - ska bli roligt att träffa vänner. Lite mökkihöperöitymistä i lufter här...

Vill ännu uttrycka min tgacksamhet över all hjälp av J och andra som jag är totalt beroende av när det gäller att sköta mitt barn. Vad gör ensamförsörjare i en sådan här situation?? Respect!

Tacktack :)

Att läsa annat än self-development böcker

På vägen till Chicago hade jag "Du kan hela ditt liv" i reppun och en bok av Anneli Litovaara m.fl. ("Voimavarat käyttöön" typ?) i resväskan. Men när jag hasade omkring på flygfältet så stannade jag och kollade på pocket-urvalet i en bokhandel och blicken fastnade på "One day" av David Nicholls, som jag varit nära att köpa typ varje gång jag varit på ett flygfält sedan den kom ut.

Jag minns hur jag tänkte "nej nu orkar jag int läsa någo self-development shait utan köper äntligen denhär boken!". Och så köpte jag en påse ässä mix och en påse missä äx från ärrän så jag var inte helt i mina sinnens fulla bruk - jag köper ju ALDRIG karkki.

Börkade läsa boken på flyget och läste slut den under veckan och njöt för fullt! Boken var bra och det var helt härligt att efter en evighetslång paus igen läsa en roman. Helt tydligt behövde jag en paus. Har ännu sista sidorna olästa i både "Du kan hela ditt liv" och i "The power of now" av Eckhart Tolle. Men vill inte tvinga mig till att läsa dem utan väntar på den stunden då jag igen är emottaglig. Kanske jag fick ähky? Skulle inte vara underligt - jag har en tendens att överäta mig totalt så kanske samma hände nu även på detta plan?

Läser för tillfället "Koneen ruhtinas" av John Simon, som jag fick i julklapp av min kära pappa förra året. Den verkar hittills superbra och intressant. Och mycket olik alla böcker jag läst under detta år. Har förrästen aldrig i hela mitt liv läst så många böcker som i år. Borde kanske ha dokumenterat en lista? Äsch - huvudsaken är ju att jag minns det relevanta jag läst.

Njuter alltså för fullt av att läsa "Koneen ruhtinas" och sedan när jag igen får lust på böcker som hjälper mig att förstå mig själv och andra bättre så sen kan jag använda mina bokjulklappspengar som jag fick av min kära pappa. Eller alternativt så köper jag roskaromaanin för hela slanten, om det känns så!

Och for the record: Ryggen är fortfarande allt annat än ok..

Tacktack :)

Morgon-mys

Få saker är bättre än att vakna totalt utvilad efter 9h sömn och sedan bara sitta otåligt och vänta att lilla E ska vakna så jag kan gosa med henne och snusa henne i nacken <3 Helt tydligt var julen lite för mycket för henne: hon sov nästan 4h igår på dagen och nu har hon sovit 13h och sover fortfarande. Men hon har haft sååå roligt!

Mina HC-mediciner har nog hjälpt ryggen lite tror jag - får se om det håller eller om jag om ett par timmar är tillbaka till square one...

Idag fortsätter vi familje-mysa. Inte ens min crazyt sjuka rygg kan ta det ifrån mig och inte gör den heller det mindre ljuvligt. Det är helt enkelt bara sååå ljuuvligt och kommer såå tarpeeseen.

Funderar på att före nyår sätta mig ner och skriva nån sorts bokslut över det gånga året - det har ju varit det mest händelserika året någonsin inuti mitt sinne, min kropp o min själ. Kanske det sku vara en bra idé med bokslut? Ska lämna den tanken och muhi och fortsätta vänta otåligt på att E ska vakna..

Tacktack :)