Länge sedan sist...

En månad har gått sedan jag senast skrev. Har funderat på en massa. Velat skriva en massa. Men helt enkelt prioriterat annat.
Men nu sitter jag här och undrar var jag ska börja?

En min tanke under denhär månaden har varit att det kanske inte skulle skada om jag lade till en realistisk twist på mina skriverier genom att också skriva saker som är mindre positiva. Livet är ju en berg och dalbana och ingen kan ha positiv flow konstant. Och ifall att någon påstår något annat så ljuger antagligen den personen. Men den tanken väcker alltid en annan tanke: att det jag koncentrerar mig på får jag mera av så då lönar det ju sig inte att liksom hemst mycket fundera på eller dokumentera de mindre positiva sakerna?

Oberoende, så skulle det vara svårt för mig att just nu skriva något mindre positivt. Det är söndag - fjärde dagen av ett lååång superskönt vecksolut. Långa veckoslutet har inneburit chill och dans, som igår kulminerade i Salsa SM tävlingarna där vår träningsgrupp deltog! Helt galet! Vi var ju verkligen The Ryhmä Rämä jämfört med alla professionella dansare, men so what?? Det störde int mig alls! För mig var det uppträdandet som räknades!

För ett år sedan på Life Coaching kursen så snackade jag en del om det faktum att jag saknar uppträdandet som jag slutade med för flera år sedan. En liten del av mig önskade lite i smyg att jag ännu skulle få uppleva dendär rushen. Och tadaa - ett år senare stod jag där på scenen i lösögonfransar iklädd glädje och iver!

Den (inte så) lilla detaljen får mig att tänka på allt annat som jag funderat på och önskat under senaste året. Det galna är att det mesta blivit verklighet på ett sätt eller annat. Och det känns som om jag fått mer än vad jag önskat - speciellt på jobbfronten där jag då ansåg mig ha de största problemen och värderingskonflikterna.

Har redan skrivit om hur jag blivit vår well-being team lead och om hur jag assisterar en Coaching Based Leadership kurs på jobbet. Minns inte om jag skrivit om det faktum att jag jobbar med ett jätte intressant projekt där jag lär mig en massa, inte jobbar övertid och som dessutom är pro-bono och mycket meningsfullt? Hur som helst så är jag just nu på mitt drömjobb. Och bättre blir det. Jag kommer super bra överens med Master Coach:en som jag assisterar och det kan hända att jag får åka med henne till Turkiet i 4 omgångar för att assistera henne där. Dessutom ser det ut som om mitt drömprojekt skulle fortsätta fram till slutet av hösten.

Ibland undrar jag hur allt dethär är möjligt och ifall att det verkligen är jag själv och mina tankar som möjliggjort och skapat allt dethär? Vetovoiman laki?

Vad det än är så vill jag ha mer av det och ifall att det innebär att jag här dokumenterar främst allt positivt then so be it. Jag kommer nog att minnas allt det tråkiga också utan att dokumentera det. Och alltid när man skriver om något positivt/negativt så spelar man ju upp det hela för sig själv om och om igen och matar det minnet/de känslor/de reaktioner om och om till sin mind (vad ÄR mind på svenska???). Så jag håller mig främst till det positiva även i framtiden. Åtminstone tror jag inte att någon tar skada av det?


Tack :)