What gets measured gets managed?

Peter Drucker sade redan för länge sedan att "What gets measured gets managed".

Idag spenderade jag hela dagen på ett seminarium om Quantified Emplyee. Evenemanget väckte många tankar och - intressant nog - ersatte några gamla tankar med nya.

Quantified self har inte kännats som min grej. Har varit mycket oemottaglig för tips kring ämnet och tyckt att det leder oss på fel spår. Att vi i stället för att mäta  ska känna efter hur vi mår, vad vi känner och vad vi behöver.

Mitt jobb kräver att jag sätter mig in i ämnet och har även börjat följa med något så old school som steg. Jag bär alltså konstant på en stegmätare, vilket är väldigt 90's, men för mig har det nog bevisat något som sades om och om igen idag:

att endast ta i bruk en mätare har redan i sig en stor effekt.

 

Efter att ha tagit i bruk mätaren är jag väldigt medveten om alla möjligheter att röra på mig vs att inte röra på mig. Som resultat har jag dessutom blivit mer mindful i vardagen. Didn't see that coming... M.a.o. har stegmätaren i mitt fall lett till den motsatta effekten än den jag var rädd för och jag känner efter betydligt aktivare nu.

 

Jag är alltså en fullständig nybörjare på quantified self planet och blir knappast någon hifistelijä någonsin, så risken att jag skulle bli en fanatisk wearable-junkie är liten. Men min attityd har definitivt ändrats och denhär dagens program förstärkte intresset ytterligare - speciellt med tanke på "nya" vindar i wearable/health app världen där mindfulness, känslor, kognitiv mätning spelar en allt större roll.

 

Biohakkern Teemu Arina inledde dagen (t.ex. här mer om honom och ämnet):

 

 

Hans tankar känns i mina öron ganska galna, men är också medveten om att vi är påväg åt det hållet.

 

 

Månne Peter Drucker då för länge sedan tänkte tanken att hans mycket kända citat kanske också gäller när det kommer till hälsan/kroppen? Om jag börjar mäta mer, sköter jag då bättre om mig?

 

Vill man börja granska sig själv med hjälp av olika wearables är det bra att hålla i tankarna vad ens målsättning med mätandet är och hur man kan göra det utan att det blir ångestframkallande eller en stressfaktor. Och undvika "misplaced concreteness".

 

Själv ser jag en ökad självkännedom som en av de nyttigaste bieffekterna och det är det jag köper i den här quantified self världen, som jag sakta men säkert ska börja utforska. Har t.ex. alltid tänkt att jag är relativt aktiv i vardagen, men mätaren bevisar motsatsen och är mycket motiverad att öka på vardagsaktiviteten!

 

Även följande tanke kom upp idag:

 

Varje stund lever man endast en gång så det gäller att vara närvarande i stunden -

annors missar man den.

 

Och Korjaamos toalett kompade:

 

 

 

 

Tack :)



Omöjlig ekvation?

En min vän uttryckte det mycket simpelt:
"Många kvinnor försöker vara bra på alla dehär fem områdena:

1. Jobb
2. Familj
3. Kost&matlagning
4. Motion&vila
5. Socialt liv

vilket leder till stress och kaos. Själv fokuserar jag på jobb och familj."

Jag började fundera på saken och vad jag kunde fokusera på och vad jag möjligen kunde välja bort, men råddade bort mig i systemtänk och blev inte alls klokare... Så det jag först hade uppfattat som något fiffigt visade sig vara en illusion.

Väljer man bort aningen 3. eller 4. (eller båda!) har man i längden inga möjligheter/förutsättningar att klara av de andra. Jobba är de flesta tvungna att göra och har man en familj är det naturligt att man vill prioritera den.

För många (som t.ex. jag) är det sociala livet viktigt och har faktist insett att jag mår bäst då jag träffar någon vän/krets så regelbundet att man inte behöver "catch-up" utan att man naturligt kan fortsätta där man blev senast. Just nu tillåter min situation inte riktigt något sådant och det skulle jag vilja åtgärda.

Men summa summarum: vi kan inte sträva till perfektion i alla dedär områdena och jag har redan valt bort det hon inte ens nämnde eftersom hon (och jag) outsource:at det: städning etc. Men de fem helheter hon nämnde - kan man verkligen välja bort någon av dem? Hur jag än vänder och vrider på ekvationen så får jag inte helheten så pass liten att den skulle rymmas i våra 24h per dygn på ett vettigt sätt - även om jag verkligen inte strävar till perfektion i någon av kategorierna.

It is what it is. Mindfulness to the rescue! (Igen..)

Tack :)
 

Sprickande sömmar och nådighet

Tack för denhär, Riikka Venäläinen (i dagens HBL):

Har tidigare redan skrivit lite om ämnet och märker - speciellt i min halvkaotiska verklighet just nu - att sömmarna verkligen går upp här och där mest hela tiden. Känner dåligt samvete mest hela tiden och gör val som antagligen många andra inte skulle göra.

Undrar vad som är det "rätta" att göra då man är super-ivrig över sitt jobb samtidigt som man helst skulle mysa med sin familj hela tiden?

Ångrar absolut inte att jag gick tillbaka på jobb tidigare än planerat - för mig själv är balansen betydligt bättre såhär. Men ur familjens synvinkel är balansen kanske inte bättre...

Familjen mår bäst då när mamman mår bra har man hört och läst om och om igen och jag tror det ligger en sanning i det. Därför tror jag att helheten nu faktist är bättre, trots det kaos jag förorsakat med mitt extempore-beslut.

Dessutom har jag stark tillit till att allt ordnar sig på sätt eller annat. Och så länge jag vet att alla i vår familj får tillräckligt med kärleksvitamin av varandra så är allt bra.

Nådighet och ödmjukhet mot sig själv är också att rekommendera - jobbar på det som bäst själv och hittar mig fortfarande i situationer där jag känner mig otillräcklig åt alla håll. Men innerst inne vet jag att vi alla gör vårt bästa och det ska nog räcka, eller hur?

Tack :)

Rakastan, siis olen

Det var exakt ett år sedan jag gick en kurs, som heter "Rakkauskurssi". Skrev också en hel del här om den - här första inlägget. Kursen drogs av Jenni Kauppila.

På alla sätt en jätte givande kurs märker jag speciellt nu när jag lite blickar tillbaka. Kunde man verkligen få så mycket insikter på en så kort tid? Kunde många av dem ha satt i gång processer som fortfarande rullar på? Kunde man få vänner för livet? Kunde det ha varit en av de mest märkvärdiga etapperna i mitt liv? Mycket möjligt.

Igår hade jag äran att vara med på bokutgivningsfesten, när Jenni gav ut boken "Rakastan, siis olen". Härlig tillställning och kom hem med dethär:

Väntar med spänning på att läsa boken och igen gå igenom ett liknande program som då under kursen. Det kommer att vara annan sak att gå igenom programmet ensam, men som tur har vi ännu kontakt med kurs-kompisarna.

Nu har alltså vem som helst möjlighet att ta del av programmet genom självstudier med hjälp av boken. Programmet är en lite förkortad version (5 veckor) av vad kursen var (8 veckor), men helt säkert mycket intensiva veckor.

Rekommenderar varmt!

Tack :)

 

Klen tröst

Cyklade av och an till jobbet för några möten på min "lediga dag", arbets todo-listan bara växer, lovade gå på ett möte imorgon trots att det är samtidigt som jag borde föra mamma till tandläkaren och så kunde jag inte på föräldraföreningens möte säga nej till att bli ny ordförande. Efter att ha fixat lite reklam till dagisets vårjippo skulle jag just dricka en lugnande kopp yogi-te som alltid kommer med någon underbar hälsning. Idag var hälsningen följande:

Vad det borde ha stått är: "Learn how to say no and how to respect your own boundaries!".

Tack :)

Du kan välja att fokusera på det du gör eller det den andra inte gör - vilket leder till bättre fiilis?

Om några timmar är min två-veckors yh-period över. Blandade känslor: härligt att J kommer hem och familjen blir återförenad. Men samtidigt en känsla av att det på något sätt känns lättare att handskas med dethär "familjeprojektet" ensam eftersom det är så klart och tydligt vem som har ansvaret och vem som gör vad.

Jag har förstått att det är ganska vanligt att det lätt uppstår onödig irritation i många familjer (även i familjer utan barn) när det är lite oklart hur ansvaret är uppdelat. Att man ensam t.ex. diskar glatt men när den andra är där gör man det lite irriterat och fokuserar mer på att den andra inte diskar än på att man själv diskar. Även här skulle alltså Mindfulness hjälpa - fokusera på vad du själv gör istället för att fokusera på vad den andra inte gör.

Har även fortsättningsvis varit riktigt stolt över mig själv: har varit lugn mest hela tiden. Och insett att det ju faktist är mitt eget val att påfrestande situationer (som t.ex spyor i bilen etc) känns mer spända när jag inte är ensam om ansvaret. Eftersom jag bevisat mig själv redan i två veckor att det inte ens kräver någon viljekraft att hållas lugn så tänker jag utmana mig själv och sträva efter att hålla lugnet även när jag delar ansvaret med J.

Någon annan som känner för att utmana sig och fokusera mer på vad en själv gör och inte på vad den andra inte gör och därmed få lite mindfulness-övning på köpet?

Tack :)

En märklig dag

Vilken märklig - och lång - dag. Redan 3.15 blev jag väckt av ljudet av att någon spyr. Det var E, som sedan regelbundet spydde följande 7h. Synd att jag inte hade min steg-mätare på mig - det blev många (spring-)steg när jag sprang mellan vår säng, hennes säng, badrummet och vessan i flera omgångar.

A vaknade också i en pöl av spyor så förväntningarna om att det skulle bli en bra dag var nonexisterande.

Nu sitter jag här, båda sover och ska snart själv lägga mig men kan konstatera att det mot alla odds blev en jättebra dag!

Har läst inspirerande texter (bl.a. den här och den här), har lyckats få in två bra möten, har spunnit vidare på några tankar och fått konkreta åtgärder till stånd, har pysslat, pajat, kramats. Ätit gott. Jumppat lite. Fått en liten dos frisk luft i vårsolen. Varit lugn och litat på att allt ordnar sig. Haft bra mail-diskussioner med potentiella barnvakter av vilka jag kommer att anställa en för maj-juni. Haft en känsla av att pusselbitarna faller på sin plats.

Dessutom har (jobb-)jag fått en känsla av att jag starkt kan påverka vart (jobb-)jag är påväg och en känsla av att (jobb-)jag är påväg åt exakt rätt håll. En blandning av flow, serendipity och hard work.

Att jag just mitt i att jag skrev var och städade en stor spya, bytte lakan, tvättade ett barn och lade henne igen gjorde inte denhär dagen alls sämre. Denhär dagen var igen en dag då det kändes som om någon testade mig och till det säger jag bara:

BRING IT ON!

Tack :)