torsdag 6 juni 2013

Efterlyses: hjärtligt hysteriskt skratt

Man blir ju lite glad när man på E:s dagis stöter på dehär visdomarna:


Tacksam över att jag vet att E har det så bra där varje dag!

Man märker på mina rynkor (!) att jag aktivt har användt smile-accessoaren, vilket både väckt nya leenden men också irritation. När jag reste runt i Nepal år 2000 hörde jag av några israeler att mitt namn betyder glädje/joy på hebreiska och en morgon at stupid o'clock någonstans längs Annapurna circuit-vandringen hörde jag någon mindre morgonpigg muttra "no wonder your name is Rina...".

Ja-a! No wonder my name is Rina!

Men en alarmerande sak har jag märkt: hjärtligt hysteriskt skratt är mycket sällsynt i min vardag och enligt olika undersökningar gäller samma hos de flesta vuxna. Vad kan vi göra åt saken? Ska idag träffa en barndomskompis med vem vi en gång höll på att skratta ihjäl oss när vi vek lakan sommaren 1990 så kanske mötet med henne ger några bra svar på frågan? Tänk att vi båda fortfarande minns dendär gången då vi vek lakan för 23 år sedan...

När skrattade du senast sådär helt hysteriskt? Vad kunde du göra för att skratta mera?

Tack :)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar