Melankolisk?

Första lördagen i juni, skolavslutning, säkert en massa positiv energi flödande omkring trots det synkkigä vädret och här sitter jag och deppar.
Jag har all orsak i världen att vara sprudlande glad - fick ju igår härliga nyheter som övervinner gårdagens dåliga nyheter 6-1 (eller rättare sagt 600-1). Men har inte pålänge varit såhär hängig, deppig och kraftlös.

Vad kan det bero på? Bra fråga!

Har en hel del saker jag borde göra (främst jobb-saker), men har svårt att börja även om det handlar om roliga saker.

Nu är alltså en perfekt chans att göra empiriska feelgood-försök. Vad skulle fungera? Musik? Choklad? Lenkki? Att snacka med en vän? Meditation?

Greijen är den att jag kan göra PRECIS VAD JAG VILL - jag är ju ensam hemma hela veckoslutet! Kanske det är där det skavar? Har jag svårt att njuta av ensamheten? Känner jag mig övergiven och liksom påriktigt ensam? Händer det nu så stora saker i mig (även hormonellt) att jag inte klarar av att vara ensam? Skulle jag må såhär ifall att jag vore i ett helt fullständigt "normalt" tillstånd?

Lider av blandade känslor på så många plan för tillfället.

Påminnelse:
"Näin on hyvä"
"It is what it is"

Tack :)