Hur kommer det sig att man alltid överestimerar hur länge det tar att slutföra en uppgift som känns lite motbjudande? Som att ta sig i kragen och betala räkningar eller städa eller något som för just dig känns jobbigt?
Jag hade en hög med räkningar - både mammas och mina egna - av vilka en del redan passerat förfallodagen p.g.a. resan. Jag hittade inte en passlig stund för att betala dem, men vi vet ju alla att så inte är fallet. Det fanns otaliga passliga och tillräckligt långa stunder under de senaste dygnen men jag helt enkelt fick inte saken gjord.
Just bestämde jag mig att ta mig i kragen och dessutom ta tid - hur länge tar det påriktigt att bekräfta några e-fakturor och betala ca 10 olika räkningar? 7 minuter. Vilket inkluderar lite onödigt yrande.
7minuter. Varför tror jag då att jag måste hitta en 15-30 minuters slot för att få räkningarna betalda? Varför tror jag att minsta lilla task behöver åtminstone 15 minuter fast det ofta handlar om 2 minuter? Är det Outlook-kalendern som omprogrammerat min hjärna?
Det tragikomiska är att jag antagligen skrivit om dethär förr. Om hur ens eget sätt att förhålla sig till tiden dikterar hur mycket tid man tror sig behöva. Jag har föreläst om saken och ska göra det igen nästa vecka. Men själv har jag inte lärt mig trots min medvetenhet om saken. Istället gör jag i praktiken samma misstag om och om igen. Fast lite poäng kan jag ändå ge mig själv eftersom jag t.ex idag tog risken och åtog mig "projektet" (7 minuters-projektet...) trots att det fanns en risk att jag skulle bli avbruten av vaknande barn.
Det är väl det det handlar om - att ta risker. Att inte alltid förvänta sig att ha en allokerad tid för något. Att inte vänta på en lugn stund. En sådan kan man nämligen vänta på förgäves de närmaste åren med små barn i huset. Och de lugna stunderna kan behövas till annat än att betala räkningar.
Tack :)
Jag hade en hög med räkningar - både mammas och mina egna - av vilka en del redan passerat förfallodagen p.g.a. resan. Jag hittade inte en passlig stund för att betala dem, men vi vet ju alla att så inte är fallet. Det fanns otaliga passliga och tillräckligt långa stunder under de senaste dygnen men jag helt enkelt fick inte saken gjord.
Just bestämde jag mig att ta mig i kragen och dessutom ta tid - hur länge tar det påriktigt att bekräfta några e-fakturor och betala ca 10 olika räkningar? 7 minuter. Vilket inkluderar lite onödigt yrande.
7minuter. Varför tror jag då att jag måste hitta en 15-30 minuters slot för att få räkningarna betalda? Varför tror jag att minsta lilla task behöver åtminstone 15 minuter fast det ofta handlar om 2 minuter? Är det Outlook-kalendern som omprogrammerat min hjärna?
Det tragikomiska är att jag antagligen skrivit om dethär förr. Om hur ens eget sätt att förhålla sig till tiden dikterar hur mycket tid man tror sig behöva. Jag har föreläst om saken och ska göra det igen nästa vecka. Men själv har jag inte lärt mig trots min medvetenhet om saken. Istället gör jag i praktiken samma misstag om och om igen. Fast lite poäng kan jag ändå ge mig själv eftersom jag t.ex idag tog risken och åtog mig "projektet" (7 minuters-projektet...) trots att det fanns en risk att jag skulle bli avbruten av vaknande barn.
Det är väl det det handlar om - att ta risker. Att inte alltid förvänta sig att ha en allokerad tid för något. Att inte vänta på en lugn stund. En sådan kan man nämligen vänta på förgäves de närmaste åren med små barn i huset. Och de lugna stunderna kan behövas till annat än att betala räkningar.
Tack :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar