Drömjobb!

Jag har länge funderat på att jag gärna ville testa på att dra ordentlig grupp-coaching. Att ha ett gäng som jag guidar i självkännedoms-frågor ur ett coaching-perspektiv.

Insåg just att jag som bäst gör det! Idag var första sessionen av två för en grupp och imorgon startar en ny grupp! Dagens session var en succé och ifall att dessa två helheter blir positiva referenser ser jag ingen orsak till att jag inte kunde fortsätta med fler grupper på hösten. Vad skulle det betyda? Jo, ett drömjobb!

Tack :)

Under-cover life-coach i arbetslivet

Hade förra veckan en intressant diskussion med en god vän. Vi talade om välmående överlag och tangerade allt från välmående på jobbet till vad våra egna förutsättningar för att må bra är.

Vi var båda överens om att det inte får bli något man "suorittaa" - att det finns en risk med speciellt quantified self eller bara regelbundna mindfulnessövningar att det blir "en till sak på to-do listan". Och det vill man ju inte!

Det handlar alltså inte om att limma på olika lösningar utan om att verkligen gå in på djupet gällande vem man är, vad man vill och hur man möjligen kan ta sig dit och vad som kunde hjälpa en på vägen. Med andra ord räcker det inte med att testa något nytt verktyg/en app/ett träningsprogram/regelbunden meditationsövning. Man måste också förstå på djupet varför man gör det och det man gör ska också vara överens med hela ens värdegrund (som man sällan har en aning om hur den egentligen ser ut).

Allt dethär bottnar i självkännedom, så det är där jag skulle investera mina pengar och min tid för att få största möjliga ROI. Diskussionen med min vän ledde även till en större och mer betydande insikt som föddes när vi talade om att det borde satsas på att stöda skolelever utveckla sin själkvännedom. Jag håller absolut med och är glad att Lasten ja Nuorten Tuki RY för tillfället har ett projekt på gång som siktar på att utrusta alla vårt lands nior med "livskunskaper" med hjälp av Life Coacher.

Det är ett underbart exempel på förebyggande åtgärder, men min insikt har att göra med att gå ett steg vidare.

Att dessutom utrusta människor i arbetslivet - och speciellt människor i min egen ålder med små barn - med verktyg att granska sig själv och lära känna sig själv bättre är en enormt lönsam satsning. Det är inte bara de som gynnas av satsningen, utan även deras barn. Dessa föräldrar som är utrustade med "livskunskaper" har helt andra förutsättningar att uppfostra sina barn så, att de är "kodade" med självkännedom.

Det är aldrig för sent och ju tidigare desto bättre. Oftast är det någon plötslig och oförväntad kris(sjukdom, någon näraståendes död, en uppsägning) som utlöser en självgranskningsprocess i människan. Sin naturliga "peak" inom emotionell intelligens når människan kring 45-55 års åldern utan medveten satsning. Den åldern kan dock radikalt sänkas med medvetna handlingar och satsningar.

Det är där jag ser min livs-mission och hoppas ingen stoppar min framfart som under-cover life-coach i arbetslivet.

Tack :)

 

Se människor som de är och inte som du föreställer dig att de är

Har tidigare funderat på och också skrivit om detdär med att en del människor vill hålla sitt privata jag och sitt professionella jag helt separat. Samma människor är därmed inte färdiga att t.ex. granska sig själv på djupet under skolningar (via jobbet) etc.

Inget fel med det - vi är alla olika.

Men: tänk om dehär samma människorna hör till dem (majortiteten av oss) som berättar om sig själv till nya människor genom att rabbla upp yrke, studiebakgrund och var man möjligtvis tidigare jobbat. Det är ju ofta en diskussion snabbt börjar kretsa kring jobb.

Så om man inte vill "blotta sig själv" på jobbet och heller inte gör det på sin fritid - när och var gör man det då? Var finns det forum där man kan vara helt sig själv? Och kunde vi alla må bättre av att lite utvidga det forumet?

En utmaning: presentera dig för nya människor du träffar utan att nämna var du jobbar eller vad du studerat. Istället för att fråga "Vad gör du?/Vad jobbar du med?" kunde man fråga "Vad tycker du om att göra? Vad är viktigt för dig?". Garanterar att det blir bättre diskussioner som ger dig en mycket bättre uppfattning om människan du träffar än ifall ni snackade studier/yrken. På den nivån blir det lätt så att motparten kategoriserar/applicerar fördomar och istället för att se människan ser man sin egen "oletus" av hurdan den typens människa är i ens egen världsbild. Bekvämt och bekant, men högst antagligen fel.

Jag tycker våra medmänniskor förtjänar att bli sedda som de är (även på jobbet). Vad tycker du?

Tack :)

 

Från rutiner till vardagsäventyr!

Det är inte bara jag som fastnat vid detdär med nyfikenhet just nu. Eller så är det så, att jag nu märker dessa signaler bättre eftersom jag av någon orsak just nu tänker på det mycket?

Här i dagens HBL några exempel:

(Själv tycker jag det gäller speciellt allt.)

Glad att dethär är temat i marknadsföring för unga!

 

 

Nyfikenhet, öppenhet, spontanitet - alla viktiga egenskaper som lätt faller bort ju mer rutinerad vardagen blir. Se alltså upp - tappa inte de egenskaper som gör vardagen till ett äventyr!

 

Ett litet exempel fråm igår: hade varit i butiken och köpt mat för kvällen. Bredvid butiken hade de öppnat ett nytt sushi-ställe. Vi lekte i parken utanför och J föreslog ifall vi skulle köpa take-away sushi. Min första tanke och kommentar var "men jag köpte just mat för kvällen". Jag hörde själv vad jag sade och kände hur snävt och rutinerat jag tänkte och så släppte jag loss och sa "varför inte!".

 

Jep, det är ganska sorligt att just nu klassas även ett dylikt beteende som att "släppa loss". Det säger mycket om vår vardag och understryker behovet av att öka på nyfkenheten, öppenheten och spontaniteten!

 

Tack :)

Allt handlar om attityd

Bläddrade i en gammal DEKO tidning för att få idéer för vårt hem - har blivit inspirerad att lite inreda.

Fick inga desto mer idéer men stötte på ett citat som jag kunde tillämpa på min attityd mot wearables och quantified self, som jag lite tangerade tidigare.

Replace fear of the unknown with Curiosity

 

 

Egentligen kunde jag tillämpa tanken på det mesta!

 

Tack :)

Do more of what works

Idag hade jag möjligheten att vara med om en time-management föreläsning baserad på 925 designs koncept. Bläddrade snabbt i boken Työkirja, som cirkulerade i salen och som är resultatet av undersökningen om arbetslivet, som gjordes i början av 925 designs historia. Fastnade för ovanstående citat.

Så simpelt. Men ändå så svårt. Vi fortsätter glatt med gamla vanor som vi redan vet att inte för oss i rätt riktining. Varför då? Nå för att det är så svårt att bli av med dem. Och det är det också - rättare sagt omöjligt. Vi kan helt enkelt inte bli av med en vana utan vi måste istället ersätta den med en ny.

Så istället för att fundera på hur vi kunde bli av med en vana borde vi fundera på vad vi kunde göra istället. Vad är det vi strävar efter och vilken vana kunde stöda oss att ta oss närmare? Och ifall att vi inte strävar någonstans utan vill lära oss att vara mer nöjda här och nu - vilken vana kunde stöda oss där?

Oberoende om vart det är vi vill eller vad det är vi skulle vilja bli bättre på så är det högst antagligen någon gammal vana som lägger käppar i hjulet på oss ifall att det går trögt framåt.

Kan du identifiera vilken vana som möjligtvis bromsar din utveckling? Eller vilken vana som tar mer än den ger? När du identifierat den kan du fundera på vilken vana som kunde ersätta den gamla vanan och sedan är det bara att målmedvetet skapa den.

Här krävs tålamod - det är som att till fots småningom börja göra en stig (=nya vanan) bredvid en motorväg (=gamla vanan) så ge inte upp om det känns omöjligt. I längden är det värt det!

Tack :)

Välmående på jobbet - var finns efterfrågan?

Vi funderar mycket på välmående på jobbet. Hur kan vi utveckla "funktionen"? Hur kan vi bäst stå till tjänst till våra interna kunder - arbetstagarna och själva organisationen? Hur kan vi vara agila, relevanta och trovärdiga?

Jag hade en möjlighet att snacka med 20 nya medarbetare som alla hade en del erfarenhet från arbetslivet redan. Jag frågade dem vad de skulle önska sig att arbetsgivaren erbjöd dem inom ramen för ett wellbeing-program. Jag bad dem tänka out-of-the-box i en värld där precis allting är möjligt. Jag uppmuntrade dem att drömma vildt!

Som svar fick jag - efter en lång tystnad - motionssedlar och möjlighet till att ibland distans-arbeta.

Wild.

Insåg att vi möjligen tänker för stort. Att det inte finns efterfrågan för ett extremt agilt, relevant super-program. Att ingen egentligen ens förväntar sig det?

Hur skapa pull-effekt för något som alla skulle må bättre av men som de inte har insett att de behöver? Eller åtminstone aldrig tänkt att arbetsgivaren skulle erbjuda något sådant?

Vad är arbetsgivarens roll? Håller den på att förändras?

Tack :)